¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som skulle föras bort till Babel.

¹ Sanni fun Rabbi do ka kaa Irimiya do koyne. Batukoy koyo Nebuzaradan na Irimiya gar hawante nda sisiri, borey kaŋ yaŋ i di Urusalima da Yahuda kulu ra banda, kaŋ yaŋ i goono ga kond'ey Babila k'i daŋ tamtaray. Waato kaŋ Nebuzaradan di a, a n'a taŋ a ma fun Rama.

²Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna plats;

² Batukoy koyo na Irimiya sambu ka ne a se: «Rabbi ni Irikoyo no ka masiiba woone ci nango wo boŋ.

³och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och därför har detta vederfarits eder.

³ Rabbi kand'a mo, a goy ka te danga mate kaŋ cine nga ci din, zama araŋ na zunubi te Rabbi se. Araŋ wangu ka maa a sanno mo, woodin se no hayo wo kaŋ araŋ boŋ.

⁴Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel, så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå, dit må du gå.»

⁴ Sohõ binde a go, hunkuna ay go ga sisirey kaŋ go ni kambey gaa din feeri ni se. Da ni di daama ni ma kaa ay banda ka koy Babila, to, ni ma kaa. Ay mo, ay ga haggoy da nin hal a ma boori. Amma da ni mana di daama ni ma kaa ay banda ka koy Babila, kala ni ma goro ne. Laabo kulu neeya ni jine. Nangu kulu kaŋ a koyyaŋ ga kaan, a ga saba ni se mo, kala ni ma koy noodin.»

⁵Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det behagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honom vägkost och skänker och lät honom gå.

⁵ Za kaŋ Irimiya mana tu a se, Nebuzaradan ye ka ne koyne: «Wala da ni ga ba, kaa day ka ye Gedaliya Ahikam izo, Safan ize do, nga kaŋ Babila bonkoono daŋ a ma Yahuda galley may. Ni ma goro a banda jama ra. Wala mo ni ma koy nangu kulu kaŋ koyyaŋ ga saba ni diyaŋ gaa.» Batukoy koyo na Irimiya no hindoonay da gomni fo, gaa no a n'a sallama.

⁶Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

⁶ Irimiya mo koy Gedaliya Ahikam izo do, kaŋ go Mizpa. A goro a banda, nga nda borey kaŋ yaŋ cindi laabo ra.

⁷När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade fört bort till Babel,

⁷ Wonkoyey da ngey soojey kaŋ yaŋ go saajo ra maa baaru kaŋ Babila bonkoono na Gedaliya Ahikam izo daŋ a ma ciya Yahuda laabo mayko. I maa baaru mo kaŋ a na laabo alfukaaru, alborey da wayborey da zankey, kaŋ yaŋ i mana konda Babila ka daŋ tamtaray, daŋ Gedaliya kambe ra.

⁸kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina män.

⁸ Waato kaŋ soojey maa woodin, i kaa Gedaliya do Mizpa. Ngey neeya: Isumeyla Netaniya izo, da Yohanan da Yonatan kaŋ ga ti Kareya boroyaŋ, da Seraya Tanhumet izo, da Efay izey Netofa boroyaŋ, da Yezaniya Maaka bora izo, ngey nda ngey borey.

⁹Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: »Frukten icke för att tjäna kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.

⁹ Gedaliya Ahikam izo, Safan ize mo ze ngey nda ngey borey se ka ne: «Wa si humburu ka may Kaldancey se. Araŋ ma goro laabo ra, araŋ ma may Babila bonkoono se, araŋ ga goro baani mo.

¹⁰Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt kaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som I haven tagit i besittning.»

¹⁰ Ay bumbo sanni mo, wa guna, ay ga goro Mizpa ra. Ay ma kay ka ciya araŋ se sabbu Kaldancey do, kaŋ yaŋ ga kaa iri do. Araŋ bumbey, kal araŋ ma duvan*, da heemar nafa, da ji margu-margu mo. Araŋ m'i jisi araŋ foobey ra ka goro araŋ galley kaŋ yaŋ araŋ ŋwa din ra.»

¹¹Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,

¹¹ Yaadin cine no, waato kaŋ Yahudancey kulu kaŋ yaŋ go Mowab ra, da Amon izey kwaarey ra, da Edom ra, da laabey kulu ra maa baaru kaŋ Babila bonkoono na Yahudance fooyaŋ cindi, hala mo a na Gedaliya Ahikam izo, Safan ize daŋ i se mayko,

¹²vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.

¹² kala Yahudancey kulu ye ka kaa ka fun nangey kulu kaŋ yaŋ i n'i gaaray ka kond'ey. I kaa Gedaliya do Yahuda laabo ra Mizpa ra. I na duvan da heemar nafa boobo margu-margu.

¹³Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på landsbygden kommo till Gedalja i Mispa

¹³ Yohanan Kareya izo da wonkoyey kulu kaŋ yaŋ go saajo ra kaa Gedaliya do Mizpa ra.

¹⁴och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barns konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.

¹⁴ I ne a se: «D'a ta day, ni du ka bay kaŋ Amon izey bonkoono Baalis na Isumeyla Netaniya izo donton zama a ma ni wi, wala?» Amma Gedaliya Ahikam izo man'i cimandi.

¹⁵Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: »Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en orsak till att vi judar, som hava församlats till dig, allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»

¹⁵ Yonatan Kareya izo binde salaŋ da Gedaliya tuguyaŋ ra Mizpa ra ka ne a se: «Ay ga ni ŋwaaray, kala ni ma naŋ ya koy ka Isumeyla Netaniya izo wi, boro kulu si bay a gaa mo. Ifo se no _iri ga naŋ|_ a ma ni wi, hala Yahudancey kulu kaŋ yaŋ margu ni do ma say koyne, Yahudancey kaŋ cindi yaŋ din mo ma halaci?»

¹⁶Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du får icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»

¹⁶ Amma Gedaliya Ahikam izo ne Yohanan Kareya izo se: «Ma si haya din te, zama ni goono ga Isumeyla beeri no da tangari.»