¹Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och stora,

¹ Gaa no wonkoyey kulu, sanda Yohanan Kareya izo, da Yezaniya Hosaya izo, da jama kulu, ibeeri gaa, ikayna gaa, i maan

²och sade till profeten Jeremia: »Värdes upptaga vår bön: bed för oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi äro blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna ögon att det är så med oss.

² ka ne annabi Irimiya se: «Iri goono ga ni ŋwaaray, ma yadda mo iri ŋwaarayyaŋo se. Ma adduwa te iri se Rabbi ni Irikoyo gaa, boro jara kaŋ cindi kulu sabbay se, zama iri ya jama kayna no kaŋ cindi iboobo ra, sanda mate kaŋ ni moy goono ga di.

³Må så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå, och vad vi hava att göra.»

³ Rabbi ni Irikoyo ma cabe iri se fondo kaŋ ga hima iri ma gana, da goy kaŋ ga hima iri ma te.»

⁴Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet skall jag undanhålla för eder.»

⁴ Kala annabi Irimiya ne i se: «Ay maa. Wa guna mo, ay ga Rabbi araŋ Irikoyo ŋwaaray araŋ sanno boŋ. A ga ciya mo, hay kulu kaŋ Rabbi ga tu d'a araŋ se, ay mo ga woodin cabe araŋ se. Ay si hay kulu tugu araŋ se.»

⁵Då sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfärdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.

⁵ Kal i tu Irimiya se ka ne: «Rabbi ma ciya seeda naanaykoy kaŋ gonda cimi iri game ra, d'iri mana hay kulu te a ma saba nda sanni kulu kaŋ Rabbi ni Irikoyo ga ni donton d'a iri do.

⁶Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds, röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl, när vi höra HERRENS, vår Guds, röst.»

⁶ Da ihanno no, da ilaalo no, iri ga maa Rabbi iri Irikoyo sanno se, nga kaŋ iri na ni donton a gaa, zama iri ma goro baani, d'iri na Rabbi iri Irikoyo sanno gana.»

⁷Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.

⁷ A ciya mo, sanno din jirbi way banda Rabbi sanno kaa Irimiya do.

⁸Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och stora,

⁸ Nga mo na Yohanan Kareya izo da wonkoyey kulu kaŋ yaŋ go a banda, da jama kulu ce, ibeeri gaa, ikayna gaa.

⁹och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:

⁹ A ne i se: «Yaa no Rabbi, Israyla Irikoyo ci, nga kaŋ araŋ n'ay donton a gaa zama ya kond'a se araŋ ŋwaarayyaŋo:

¹⁰Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.

¹⁰ D'araŋ ga goro laabu woone ra, ay mo, kal ay m'araŋ cina, ay si araŋ zeeri. Ay g'araŋ tilam, ay si araŋ dagu mo, zama ay ga bare ka fay da masiiba kaŋ ay te araŋ se.

¹¹Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för, frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder och vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.

¹¹ Wa si humburu Babila bonkoono, baa kaŋ sohõ araŋ goono ga humbur'a. Wa si humbur'a, yaa no Rabbi ci. Zama ay wo, ay go araŋ banda zama ay m'araŋ faaba sabbay se, ay m'araŋ kaa a kambe ra mo.

¹²Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert land.

¹² Ay ga bakaraw cabe araŋ se hal nga mo ma bakar araŋ se, a m'araŋ yeti araŋ laabo ra.

¹³Men om I sägen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltså icke hören HERRENS, eder Guds, röst,

¹³ Amma d'araŋ ne araŋ si goro laabo wo ra, d'araŋ wangu ka maa Rabbi araŋ Irikoyo sanno

¹⁴utan tänken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd, där vilja vi bo» --

¹⁴ ka ne: ‹Abada! Iri wo, Misira laabu day no iri ga koy, naŋ kaŋ iri si di wongu, iri si maa hilli kaatiyaŋ jinde, iri si maa haray, noodin mo no iri ga goro.›

¹⁵välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,

¹⁵ Sohõ binde, ya araŋ Yahuda jara kaŋ cindi, wa maa Rabbi sanno. Yaa no Rabbi Kundeykoyo, Israyla Irikoyo ci: D'araŋ na moyduma sinji ka ne kal araŋ ma koy Misira, d'araŋ koy mo ka goro noodin,

¹⁶så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.

¹⁶ kal a ma ciya takuba kaŋ araŋ goono ga humburu din m'araŋ to noodin, Misira laabo ra. Hara kaŋ araŋ ga humburu mo g'araŋ to, a ga naagu araŋ gaa noodin Misira laabo ra. Noodin mo no araŋ ga bu.

¹⁷Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som jag skall låta komma över dem.

¹⁷ A ga ciya mo, alborey kulu kaŋ yaŋ ga ngey moydumey sinji Misira koyyaŋ se, ngey ma koy ka goro noodin, i ga bu noodin da takuba, da haray, da balaaw mo. I ra mo boro kulu si cindi, boro kulu si du ka masiiba kaŋ ay ga candi ka kande i boŋ din yana.

¹⁸Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall ock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek, och I skolen aldrig mer få se denna ort.

¹⁸ Zama sanda mate kaŋ cine ay n'ay dukuro d'ay futa gusam Urusalima gorokoy boŋ, yaa no Rabbi Kundeykoyo, Israyla Irikoyo ci, yaadin cine no ay g'ay futa gusam araŋ mo boŋ, d'araŋ ga koy ka furo Misira ra. Araŋ ga ciya laaliyaŋ hari, da dambara hari, da wowi hari, da taali dakeyaŋ hari. Araŋ si ye ka di nango wo mo koyne.

¹⁹Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.

¹⁹ Ya araŋ Yahuda jara kayna kaŋ cindi, Rabbi jin ka sanno ci araŋ boŋ ka ne: Wa si koy Misira ra! Araŋ ma bay kaŋ daahir ay na woodin seeda araŋ se hunkuna.

²⁰Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder Gud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi göra det.»

²⁰ Araŋ n'araŋ boŋ halli no, zama araŋ no k'ay donton Rabbi araŋ Irikoyo do ka ne: ‹Ma adduwa te iri se Rabbi iri Irikoyo gaa. Hay kulu kaŋ Rabbi iri Irikoyo ga ci, ni m'a bangandi yaadin cine iri se, iri mo g'a goyo te.›

²¹Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt mig till eder.

²¹ Hunkuna binde a go, ay ci araŋ se, amma araŋ mana maa Rabbi araŋ Irikoyo sanno se, hay kulu ra kaŋ a n'ay donton d'a araŋ do.

²²Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.

²² Sohõ binde, araŋ ma bay kaŋ daahir takuba nda haray da balaaw no g'araŋ wi, nango kaŋ araŋ goono ga miila araŋ ma koy ka goro a ra din.»