1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
1 Kala Zofar Naama bora mo tu ka ne:
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
2 «Sanni boobo wo cine, i si tu i se da hay kulu bo? Boro kaŋ sanni ga baa ga jaŋ taali, wala?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
3 Ni boŋ sifayaŋo ga naŋ borey ma dangay, wala? Boro kulu si ni haawandi ni hahaaray sanney wo se?
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
4 Zama ni go ga ne Irikoy se: ‹Haya kaŋ ay ga ci din ya cimi no, Ni diyaŋ gaa mo ay ga hanan.›
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
5 Doŋ day Irikoy ma salaŋ, A ma nga meyo fiti ka gaaba nda nin.
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
6 A ma laakal gundu cabe ni se, Zama laakal hanno wo, dumi-dumi no. Ma bay fa, kaŋ Irikoy ga dinya ni goy laalo jara gaa.
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
7 Ni ga hin ka fintal hala ni ma Irikoy muraadu guusey fisi ka kaa taray no? Wala ni ga hin ka Hina-Kulu-Koyo fintal ka ban no?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
8 Zama beene mooray cine no, mate no ni ga te? A guusu nda Alaahara mo, ifo no ni ga bay?
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
9 A kuuyaŋo bisa ndunnya, A bisa teeko tafayyaŋo mo.
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
10 D'a gana ka bisa, d'a daabu, D'a na borey margu ciiti do, May no ga hin k'a ganji?
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
11 Zama a ga bay kaŋ borey ya yaamo no. A ga di goy laalo, baa a mana laakal ye a gaa.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
12 Amma saamo ga caram han kaŋ hane i na ganji farkayze hay Adam-ize gaa.
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
13 Da ni miila ni bina ma saba, Ka ni kambe salle Irikoy gaa,
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
14 Da zunubi go ni do, Ni m'a hibandi ka ye nangu mooro. Ni ma si naŋ mo adilitaray-jaŋay ma goro ni windo ra.
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
15 Saaya din daahir no ni ga ni moyduma tunandi Irikoy gaa laru si. Oho, ni ga kay a ma boori, humburkumay si ni di,
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
16 Zama ni ga dinya ni masiiba. Sanda beene hirriyaŋ kaŋ bisa, Yaadin cine no ni ga fongu a gaa.
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
17 Ni fundo mo ga kaari hal a ma bisa sanda wayno go zaari bindi cine. Baa kubay go no, kal a ma hima mo boyaŋ wane cine.
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
18 Baani samay no ni ga goro, zama ni gonda beeje. Oho, ni ga guna-guna nangey kulu, ka kani baani samay.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
19 Ni ga kani nooya, kaŋ boro kulu si ni humburandi, Oho, hala boro boobo ga ni gomni ŋwaaray.
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
20 Amma boro laaley moy ga gaze, I si du zuru-ka-yana yaŋ fondo mo. I jina fonnayyaŋ kaŋ ga cindi i se, Kala buuyaŋ hinne no.»