1Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
1 Za kaŋ ay na sarti sambu d'ay moy, Mate binde no ay ga laakal ye wandiyo gaa d'a?
2Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
2 Zama baa woofo no ay ga du Irikoy do, beene wane? Tubu woofo mo no koyne kaŋ ga fun Hina-Kulu-Koyo do beene?
3Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
3 Manti masiiba no boro laaley se? Manti halaciyaŋ mo no goy yaamo teekoy se?
4Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
4 Irikoy si di ay fondey no? Ay ce daarey binde, manti a n'i kulu kabu?
5Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
5 D'ay dira tangari ra, Wala d'ay ca cahã diibi-diiba teeyaŋ se,
6Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
6 Kal a m'ay neesi cimi neesiji boŋ hal Irikoy m'ay cimo bay.
7Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
7 D'ay kamba fonda gaa, D'ay bina n'ay moy miila gana, Wala mo da taali fo naagu ay kambey gaa,
8Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
8 Kal a ma naŋ ay ma duma, boro fo ma ŋwa. Oho, a m'ay fari nafa dagu.
9Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
9 Da wayboro cansay n'ay bina beejandi, Wala d'ay gum ay gorokasin fu me gaa,
10Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
10 Kal a ma naŋ ay wando ma duru boro fo se, Boro fooyaŋ mo m'a ciya ngey way.
11Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
11 Zama zina wo taali laalo no, Oho, goy laalo no kaŋ to i m'a ciiti alkaali kambe ra.
12en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
12 Zama danji no kaŋ ga ŋwa hal a ma to halaciyaŋ do, Hay fo no kaŋ ga wasa k'ay nafa kulu dagu.
13Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
13 D'ay donda ay bannya hẽeni, wala ay koŋŋa wane, Waati kaŋ i kande kalima ay boŋ,
14Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
14 Ifo n'ay ga te binde waati kaŋ Irikoy ga tun ka kay? D'a ce ka ne ay ma kand'ay te-goyey, Ifo no ay ga tu a se d'a?
15Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
15 Nga kaŋ n'ay te gunde ra, Manti nga no ka boro fa din mo te? Manti nga follonka no k'iri boro hinka kulu taka gunde ra bo?
16Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
16 D'ay na alfukaarey ganji ngey muraadey, Wala d'ay na wayboro kaŋ kurnye bu moy fargandi nda batuyaŋ,
17Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
17 Wala d'ay n'ay looma ŋwa ay hinne, Kaŋ alatuumi mana du baa kulu a ra --
18Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
18 (Amma ay wo, za ay go arwasu no ay n'a biiri ay do, Danga a baabo do cine no, Waybora din mo, ay ciya a se fondo candiko, Za _ay fun|_ ay nyaŋo gunda ra.)
19Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
19 D'ay di boro kaŋ bu bankaaray jaŋay sabbay se, Wala mo alfukaarey sinda haŋ kaŋ i ga daabu nd'a,
20Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
20 D'a tanja mana ay saabu, d'a mana maa dungay d'ay feejey hamno,
21Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
21 D'ay na kambe sambu zama ay ma hasaraw te alatuumi se, Zama se ay di faada meyo gaa borey g'ay gaakasinay,
22Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
22 Kal i ma naŋ ay jase boŋo ma mulay ay walahã gaa banda, Ay kamba mo ma pati kambe golla do.
23Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
23 Zama masiiba kaŋ ga fun Irikoy do, Humburkumay hari no ay se, A beera sabbay se mo no ay si hin ka hay kulu te.
24Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
24 D'ay naanay wura gaa, D'ay ne wura hanante se: ‹Nin no ga ti ay deyaŋ haro!›
25Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
25 D'ay fooma zama ay arzaka baa se, Zama ay kamba te duure boobo se mo,
26Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
26 D'ay na wayna guna waati kaŋ a goono ga nyaale, Wala handu kwaara mo waati kaŋ a goono ga nga diraw te da darza,
27att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
27 Hal ay bina ma furo i canse ra tugante, Ay meyo mo m'ay kamba sunsum _k'i beerandi|_ --
28Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
28 Woodin mo ga ciya taali kaŋ to alkaaley m'a ciiti, Zama woodin teeyaŋ ga Irikoy kaŋ go beene ze.
29Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
29 D'ay mana farhã d'ay ibara halaciyaŋ, Ay mana sar ka zimbi mo waato kaŋ masiiba fo kaŋ a boŋ,
30Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
30 Daahir, ay mana yadda ay meyo ma zunubi te, Ay mana a fundo ceeci nda laaliyaŋ.
31Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
31 Manti ay tanda ra borey ga ne: ‹May no ga du boro kaŋ mana kungu nd'a hamo?›
32Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
32 Yaw mana kani taray baa ce fo, Amma ay g'ay windi meyey fiti dirakoy se.
33Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
33 Ay n'ay taalo tugu k'ay laala daabu ay ganda ra no, Sanda mate kaŋ Adamu te, wala?
34av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
34 Zama ay humburu jama marga se, Wala dumi donda-caray mo n'ay humburandi no, Hal ay dangay siw! ka jaŋ ka fatta windi me gaa?
35Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
35 Doŋ day d'ay gonda boro kaŋ ga maa ay se no! (Ay kambe seeda neeya: Naŋ Hina-Kulu-Koyo ma tu ay se.) Doŋ day ay ma du ka maa kalima kaŋ ay ibare hantum ay boŋ!
36Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
36 Daahir, kal ay m'a sambu ay jase gaa, Ay m'a haw sanda koytaray fuula cine ay boŋo gaa.
37Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
37 Gaa no ay g'ay ce taamey lasaabo no a se, Ay ma kaa a jine sanda koy-ize cine.
38Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
38 D'ay farey hẽ d'ay, D'i batey margu ka hẽ,
39Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
39 D'ay n'i nafa ŋwa, amma yana bana, Wala mo d'ay daŋ farikoyey ma bu,
40Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
40 Naŋ karji ma beeri alkama nango ra, Subey kaŋ i haw ga tin mo ma beeri sayir* nango ra.» Ayuba sanney ban.