1Vidare sade Elihu:
1 Elihu ye ka ne:
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
2 «Suuru ay se kayna, hal ay ma ni cabe, Zama hala ka kaa sohõ haŋ kaŋ boro ga ci Irikoy se go no.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
3 Nangu mooro no ay g'ay bayra candi ka kande, Ay g'ay Takakwa adilandi mo.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
4 Zama daahir ay sanney manti tangari wane yaŋ no, Boro fo kaŋ gonda bayray toonante go ni banda.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
5 Guna, Irikoy ya Hinkoy no, Amma a si donda boro kulu, Hinkoy mo no fahamay gaabi ra.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
6 A si boro laaley fundey haggoy, Amma a ga taabantey no haŋ kaŋ ga saba i se.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
7 A si nga moy kaa adilantey gaa mo, Amma a g'i daŋ bonkooney banda karga boŋ hal abada, i m'i beerandi mo.
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
8 D'i n'i haw da sisiriyaŋ, I n'i di mo da taabi korfoyaŋ,
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
9 Saaya din kal a m'i goyey d'i taaley bangandi i se, Mate kaŋ i na boŋbeeray cabe nd'a.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
10 A g'i hangey fiti i ma maa dondonandiyaŋ, A g'i lordi mo ka ne i ma bare ka fay da goy laalo.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
11 D'i saal, hal i may a se, I ga ngey jirbey kubandi albarka ra, I ma ngey jiirey te kaani maayaŋ ra.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
12 Amma d'i mana saal, Takuba no g'i halaci, I ma bu mo bayray si.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
13 Amma borey kaŋ yaŋ sinda Irikoy ganayaŋ ngey biney ra ga futay jisi no ngey boŋ se, I si gaakasinay hẽeni te d'a n'i haw.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
14 Arwasutaray ra no i ga bu. I fundey ga ban tooru maa gaa aru-ci-wayey banda.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
15 A ga taabantey faaba ngey taabi haŋyaŋo ra. A g'i hangey fiti kankami do.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
16 Oho, doŋ a goono ga ba nga ma ni candi ni ma fun taabi bi wo ra, A ma kande nin ka daŋ nangu tafo ra, Naŋ kaŋ sinda kankami. Naŋ kaŋ a dake ni taablo boŋ doŋ mo, woodin to da ji.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
17 Amma sohõ ni to da boro laaley boŋ ciiti, Hala ciiti nda cimi ciiti na ni di.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
18 Ma laakal hala biniyay ma si ni candi ni ma dond'a, Fansa beera mo ma naŋ ni ma kamba.
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
19 Ni arzakey, wala mo ni gaabo hina kulu me, I ga wasa i ma ni wa da kankami no, wala?
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
20 Ma si yalla-yalla nda cin, Naŋ kaŋ i ga borey daŋ i ma daray ngey nangora ra.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
21 Ma haggoy, ma si laakal bare ka ye goy laalo gaa, Zama woodin no ni suuban ka bisa taabi haŋyaŋ.
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
22 Guna, Irikoy gonda koytaray nga hino ra, May no ga te dondonandiko sanda a cine?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
23 May no ka fondo daŋ a se? May no ga ne a se mo: ‹Ni na goy laalo te?›
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
24 Ma fongu day, k'a goyo beerandi kaŋ borey doon.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
25 Borey kulu di a, Boro g'a fonnay za nangu mooro.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
26 Guna, Irikoy ya beeraykoy no, Iri s'a bay mo. A jiirey baayaŋ bisa haŋ kaŋ boro ga fintal.
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
27 Zama a ga hari tolliyaŋ candi i ma ziji beene, I ga ciya buuda, i ma sarre.
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
28 Beene burey g'i gusam ganda mo, I goono ga tolli boro boŋ da yulwa.
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
29 Boro fo go no kaŋ g'a hirriyaŋey daaruyaŋ bay no? Sanda a nangoray tanda kaatiyaŋ nooya?
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
30 Guna, a ga nga boŋ windi nda kaari, A ga teeko ganda daabu.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
31 Zama woodin yaŋ do no a ga dumey ciiti, A ga ŋwaari no mo nda yulwa.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
32 A ga nga kambey daabu nda maliyaŋ, A n'a no lordi mo a ma goo hay tak!
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
33 A kaatiyaŋo g'a baaro no, Hawey mo ga maa hirriyaŋ kaŋ ga ba ka kaa baaru.