1Därefter tog Job till orda och sade:
1 Ayuba tu ka ne:
2Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
2 «Oho, ay bay kaŋ daahir yaadin no, Amma mate no boro ga te ka ciya adilante Irikoy jine?
3Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
3 Baa boro ga yadda nga ma kakaw d'a, Boro si hin ka tu a se baa ce fo hãayaŋ zambar ra.
4Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
4 A gonda bine ra laakal, Hina da gaabi koy mo no. May no ka hanga sanday te a se ce fo ka goro baani?
5honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
5 Nga no ga tondi kuukey sosorandi, I si baa bay a gaa mo, Saaya kaŋ a n'i bare ka gum nga futa ra.
6honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
6 A ga ndunnya zinji-zinji k'a tuti ka zeeri, Hal a bonjarey kulu ma gasi.
7honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
7 A ga wayna no lordi, a si fatta mo, A ga kawaatimi daŋ handariyayzey gaa mo.
8honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
8 Nga hinne no ga ti beeney daarukwa, A ga taamu-taamu teeku bondayey boŋ.
9honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
9 Yo nda Aliyu nda Dubi handariyayzey Takakwa no, Da mo handariyayzey marga kaŋ go dandi kambe haray.
10honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
10 A goono ga muraadu bambata yaŋ te kaŋ yaŋ mongo fintalyaŋ. Oho, dambara muraaduyaŋ kaŋ sinda me no.
11Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
11 Guna, a ga bisa ay gaa, Ay si di a mo, A ga koy jina, ay si faham d'a.
12Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
12 D'a hamay, may no ga hin k'a ganji? May no ga ne a se: ‹Ifo no ni goono ga te?›
13Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
13 Irikoy si nga bine tuna gaay. Borey kaŋ yaŋ ga boŋbeeray gaakasinay ga ngey boŋey sumbal ganda a jine.
14huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
14 Sanku fa binde ay, hal ay ma tu a se! Mate ay ga te ka sanni suuban hal in d'a ma kakaw?
15Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
15 Baa d'ay gonda cimi, Kulu nda yaadin ay si salaŋ ka tu a se, Kala y'ay Ciitikwa ŋwaaray a ma bakar ay se.
16Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
16 Baa d'ay ce, hal a tu ay se mo, Kulu ay si cimandi kaŋ a n'ay jinda hangan.
17Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
17 Zama a g'ay ceeri da beene hirriyaŋ, A ga naŋ ay marayyaŋey ma baa sabaabu kulu si.
18Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
18 Baa funsar candiyaŋ, A siino ga yadda nd'a ay se, Amma a g'ay toonandi nda fotti.
19Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
19 Da gaabi no, a go, nga wo Hinkoy no. Da cimi ciiti no, A ne: ‹May no g'ay kalima?›
20Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
20 Baa ay gonda cimi, ay bumbo meyo g'ay zeeri. Baa ay sinda taali fo, Nga wo, kal a ma kande ay taalo seeda.
21Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
21 Ay sinda taali! Ay s'ay boŋ saal! Ay fundo ya dondayaŋ hari no ay se.
22Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
22 Ikulu afo no! Woodin sabbay se no ay ne: Boro kaŋ sinda taali, da taali-teeri, A g'ikulu halaci.
23Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
23 Da balaaw ga wi da waasi, Kal a ma boro kaŋ sinda taali laakal kaayaŋo guna sanda foori hari.
24Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
24 I na ndunnya salle laalakoy kambe ra. A g'a ciitikoy moydumey daabu. Da manti nga no, may no binde?
25Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
25 Ay jirbey bisayaŋ ga bisa diya bisayaŋ waasi, I goono ga zuru no, Manti gomni fo no i goono ga di bo.
26de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
26 Sanda hi kaŋ yaŋ diraw ga waasu cine no i goono ga dira ngey ma bisa se, Sanda zeeban cine kaŋ na haw sambu ga hay fo kar.
27Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
27 D'ay ne: ‹Ay ga dinya ay dooro, Ay ga fay da mo-kuura hawyaŋ, ay ma farhã› --
28Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
28 Hala hõ ay ga humburu ay masiibey kulu, Ay bay ni s'ay ciya adilante bo.
29Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
29 Daahir no i g'ay zeeri. Ifo se binde no ay ga taabi yaamo?
30Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
30 Baa ay nyumay da neezo* kaŋ manne hari, Y'ay kambey hanandi da soso,
31så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
31 Kulu nda yaadin ni g'ay soote botogo guusu ra, Hal ay bankaarayey bumbey g'ay fanta.
32Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
32 Zama Irikoy wo manti boro no sanda ay cine, Kaŋ ay ga tu a se ka ne, ‹Kaa, iri ma koy ciito do care banda.›
33ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
33 Sasabandiko fo kulu si no iri game ra kaŋ ga nga kambe dake iri boro hinka kulu boŋ.
34Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
34 A ma nga goobo hibandi ka kaa ay gaa, A ma s'ay bina pati mo nda nga humburandiyaŋ hari.
35då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
35 Da yaadin no, doŋ ay ga salaŋ, ay si humbur'a, Amma manti yaadin no ay go d'a bo.