1Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.
1 A ciya mo, alwaato kaŋ Amorancey koyey kulu, kaŋ yaŋ go Urdun daŋanta wayna kaŋay haray, da Kanaanancey koyey kulu kaŋ yaŋ go teeko me gaa, i maa kaŋ Rabbi na Urdun haro kosu Israyla izey jine, hal iri daŋandi, kal i biney yay latak! Bine-gaabi fo kulu mana cindi i ra, Israyla izey sabbay se.
2Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»
2 Saaya din ra binde Rabbi ne Yasuwa se: «Ni ma te captu tondi zaamayaŋ ka Israyla izey dambangu koyne, dambanguyaŋ hinkanta nooya.»
3Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.
3 Yasuwa binde na captu tondi zaamayaŋ te ka Israyla izey dambangu jofolo kuurey ra.
4Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.
4 Sabaabo kaŋ se Yasuwa n'i dambangu neeya: borey kulu kaŋ yaŋ fun Misira, kaŋ ga ti alborey, danga wongu teekoy kulu bu fonda boŋ saajo ra, i Misira funyaŋo banda.
5Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
5 Zama wo kaŋ yaŋ fun noodin kulu, i n'i dambangu. Amma wo kulu kaŋ i hay fonda boŋ saajo ra, kaŋ i fun Misira, i mana woodin yaŋ dambangu.
6Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
6 Zama Israyla izey te jiiri waytaaci fonda boŋ, i goono ga dira saajo ra, hala jama kulu, danga wongu alborey kaŋ yaŋ fun Misira ban, zama i mana Rabbi sanney ta. Rabbi mo ze i se ka ne nga s'i naŋ i ma di laabo kaŋ nga ze ka ne nga g'iri no, laabu no kaŋ ga wa nda yu bambari.
7Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.
7 I izey binde kaŋ yaŋ a kande k'i daŋ i gurbey ra, i se no Yasuwa na dambanguyaŋo te. Zama i sinda dambanguyaŋ, zama i mana i dambangu fonda boŋ.
8Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.
8 Waato kaŋ i na alborey kulu dambangu ka ban, i goro ngey nangey ra gata do hal i kulu yay.
9Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.
9 Rabbi ye ka ne Yasuwa se: «Hunkuna ay na Misira wowi haawo gunguray ka ganandi araŋ boŋ.» Woodin se no i ga ne nango din se Jilgal, hala ka kaa sohõ.
10Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.
10 Israyla izey na gata sinji Jilgal ra. I na Paska* bato te hando jirbi way cindi taacanta wiciri kambo, Yeriko batama ra haray.
11Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.
11 Paska wane suba i na laabo albarka ŋwa. Maasa kaŋ sinda dalbu, da jirmayyaŋ, ngey no i ŋwa han din hane.
12Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.
12 Kaŋ i na laabo albarka ŋwa, a wane suba kala Manna kay. Israyla izey mana ye ka du Manna koyne, amma i na Kanaana laabo albarka ŋwa jiiro din ra.
13Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»
13 A ciya mo, waato kaŋ cine Yasuwa go Yeriko tanjay, kala a na nga boŋ sambu ka guna. A di boro fo go ga kay nga jine, a gonda takuba foobante nga kambe ra g'a gaay beene. Yasuwa binde koy a do ka ne a se: «Iri do haray no ni go, wala iri yanjekaarey do haray no ni go?»
14Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare?»
14 A ne: «Manti yaadin no! Amma ay ya Rabbi kunda wonkoy no! Ay kaa no sohõ.» Kala Yasuwa kaŋ nga moyduma boŋ ka sududu hala ganda. A ne a se: «Ifo no ay Koyo ga ci nga tamo se wo?»
15Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.
15 Rabbi kunda wonkoyo ne Yasuwa se: «Ma ni taamey kaa ni cey gaa, zama nango kaŋ ra ni bara ga kay din ya hanante no.» Yasuwa binde te yaadin.