1På den tiden fanns ingen konung i Israel. Och på den tiden sökte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty ända dittills hade icke något område tillfallit den såsom arvedel bland Israels övriga stammar.
1 Jirbey din ra bonkooni si no Israyla ra. Jirbey din ra mo Dan kunda na tubu ceeci zama ngey ma goro a ra. Zama hal a kaa ka to saaya din ra, i tubo mana furo i kambe ra Israyla kundey game ra.
2Så sände då Dans barn ur sin släkt fem män, uttagna bland dem, tappra män, från Sorga och Estaol, till att bespeja landet och undersöka det; och de sade till dem: »Gån åstad och undersöken landet.» Så kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; där stannade de över natten.
2 Kala Dan izey na ngey kunda ra boro gu donton i jama kulu ra, boro yaarukomyaŋ kaŋ fun Zora da Estayol do haray, zama i ma laabo windi k'a fintal mo. I ne i se: «Wa koy ka laabo fintal.» I kaa Ifraymu tondey laabu ka koy Mika windo ra ka zumbu noodin.
3När de nu voro vid Mikas hus och kände igen den unge levitens sätt att tala, gingo de fram till honom och frågade honom: »Vem har fört dig hit? Och vad gör du på detta ställe, och huru har du det här?»
3 Waato kaŋ i kaa ka to Mika windo gaa tak-tak, i na arwasu Lawito jinda bay. I kamba ka gana ka kaa a do. I ne a se: «May ka kande nin neewo? Ifo no ni goono ga te mo nango wo ra? Ifo no ka bara ni se ne?»
4Han omtalade då för dem: »Så och så gjorde Mika med mig; han gav mig lön, och jag blev präst åt honom.»
4 Kala a ne i se: «Yaa da yaa no Mika te ay se. A n'ay sufuray, ay ciya a alfaga mo.»
5Då sade de till honom: »Fråga då Gud, så att vi få veta om den resa som vi äro stadda på skall bliva lyckosam.»
5 I ne a se: «Iri ga ni ŋwaaray no, ma saaware ceeci Irikoy do zama iri ma bay hala fondo wo kaŋ iri go ga gana ga te albarka.»
6Prästen svarade dem: »Gån i frid. Den resa som I ären stadda på står under HERRENS beskydd.»
6 Alfaga ne i se: «Wa koy baani samay. Fonda kaŋ araŋ ga gana, Rabbi jine no a go.»
7Då gingo de fem männen vidare och kommo till Lais; och de sågo huru folket därinne bodde i trygghet, på sidoniernas sätt, stilla och trygga, och att ingen gjorde någon skada i landet genom att tillvälla sig makten; och de bodde långt ifrån sidonierna och hade intet att skaffa med andra människor.
7 Waato din gaa no boro guwa din tun ka kaa Layis. I di borey kaŋ yaŋ goono ga goro a ra, i go ga goro nda baani, Zidonancey alaada boŋ, laakal kanay ra, fitina kulu si. Zama laabo ra mayraykoy si no kaŋ ga haawa i gaa hay kulu ra. I ga mooru Zidonancey, i si muraadu fo kulu te da boro kulu.
8När de sedan kommo åter till sina bröder i Sorga och Estaol, frågade deras bröder dem: »Vad haven I att säga?»
8 Kaŋ i ye ka kaa ngey nya-izey do Zora da Estayol, kala i nya-izey ne i se: «Man gaa baaru kaŋ araŋ kande?»
9De svarade: »Upp, låt oss draga åstad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen då I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att tåga åstad, så att I kommen dit och intagen landet.
9 I ne: «Iri ma tun ka koy ka wongu nd'ey, zama iri di laabo. A go mo, a ga boori gumo. Araŋ binde, araŋ go ne ga goro hinne? Wa si te hawfunoyaŋ. Wa dira ka koy ka laabo ŋwa.
10När I kommen dit, kommen I till ett folk som känner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort där ingen brist är på något som jorden kan bära.»
10 Waato kaŋ araŋ koy, araŋ ga borey gar, i go ga goro baani goray. Laabo mo, a ga tafay, zama Irikoy n'araŋ no nd'a araŋ kambe ra. Laabu no kaŋ si jaŋ hay kulu kaŋ go ndunnya ra.»
11Så bröto sex hundra man av daniternas släkt, omgjordade med vapen, upp därifrån, nämligen från Sorga och Estaol.
11 A binde, Dan kunda ra kala boro zangu iddu tun Zora da Estayol, kaŋ yaŋ na wongu jinayyaŋ koto.
12De drogo upp och lägrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallar man ännu i dag det stället för Dans läger; det ligger bakom Kirjat-Jearim.
12 I tun ka kaa Ciriyat-Yeyarim ka zumbu, Yahuda laabo ra. Woodin se no i na nango maa daŋ Mahane-Dan (kaŋ a feerijo ga ti Dan Gata) hala hunkuna. A go Ciriyat-Yeyarim se wayna kaŋay haray.
13Därifrån drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo så fram till Mikas hus.
13 I bisa noodin ka koy Ifraymu tondey laabo ra ka kaa ka to Mika windi.
14De fem män som hade varit åstad för att bespeja Lais' land togo då till orda och sade till sina bröder: »I mån veta att här i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. Så betänken nu vad I bören göra.»
14 Gaa no boro guwa din kaŋ yaŋ koy ka Layis laabo windi, i ne ngey nya-izey se: «Araŋ bay kaŋ windo wo ra efod* fo go no, da fu-kaliyaŋ da jabuyaŋ himandi da sooguyaŋ himandi mo? Sohõ binde, araŋ bay haŋ kaŋ araŋ ga te.»
15Då drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och hälsade honom.
15 I binde kamba ka kaa arwasu Lawito din kwaara, danga Mika windi nooya. I n'a baani hã.
16Men de sex hundra männen av Dans barn ställde sig vid ingången till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
16 Dan kunda boro zangu iddo din kay windo me gaa da ngey wongu jinayey.
17Och de fem män som hade varit åstad för att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, så ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att prästen stod vid ingången till porten jämte de sex hundra vapenomgjordade männen.
17 Ngey boro guwa kaŋ yaŋ koy ka laabo windi din ziji ka furo noodin. I na jabuyaŋ himando da efod da fu-kaley, da sooguyaŋ himando sambu. Alfaga mo go meyo gaa ga kay, da boro zangu iddo wo mo kaŋ yaŋ go ga guddama da wongu jinayyaŋ.
18När nu de fem männen hade gått in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade prästen till dem: »Vad är det I gören!»
18 Waato kaŋ boro fey din furo Mika windo ra, i n'a jabuyaŋ himando, da efod nda fu-kaley da sooguyaŋ himando sambu. Kala alfaga ne i se: «Ifo no araŋ goono ga te?»
19De svarade honom: »Tig, lägg handen på din mun, och gå med oss och bliv fader och präst åt oss. Vilket är bäst för dig: att vara präst för en enskild mans hus eller att vara präst för en hel stam och släkt i Israel?»
19 I ne a se: «Ma dangay ka ni kambe dake ni me gaa ka kaa iri banda. Ma ciya iri se baaba da alfaga. Woofo no ga bisa ni se, ni ma ciya boro folloŋ windi se alfaga, wala ni ma ciya kunda da dumi se alfaga Israyla ra?»
20Då blev prästens hjärta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och slöt sig till folket.
20 Alfaga bina binde kaan. Kal a na efod nda fu-kaley da jabuyaŋ himando sambu ka furo jama bindo ra.
21Sedan vände de sig åt annat håll och gingo vidare, och läto därvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset föras främst i tåget.
21 I bare binde ka dira. I na ngey zankey da ngey hawey da arzakey daŋ ngey jine.
22Men när Dans barn hade kommit ett långt stycke väg från Mikas hus, upphunnos de av de män som voro bosatta i närheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig.
22 Waato kaŋ i mooru Mika kwaara, borey kaŋ yaŋ go Mika windo jarga margu. I na Dan izey hamney ka to.
23Vid dessas tillrop vände sig nu Dans barn om och frågade Mika: »Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sådan hop?»
23 I na Dan izey ce. Ngey mo zagu ka ne Mika se: «Ifo no ka du nin kaŋ ni na jama wo margu?»
24Han svarade: »I haven tagit de gudar som jag har gjort åt mig, därtill ock prästen, och så gån I eder väg. Vad har jag nu mer kvar? Och ändå frågen I mig: 'Vad fattas dig?'!»
24 A ne: «Araŋ n'ay toorey kaŋ yaŋ ay te, d'ay alfaga mo kom k'araŋ koyyaŋ te. Ifo ka cindi ay se koyne? Mate se no araŋ ga ne ay se: ‹Ifo ka du nin?› »
25Men Dans barn sade till honom: »Låt oss icke höra ett ord mer från dig. Eljest kan det hända att några män i förbittring hugga ned eder, och då bliver du orsak till att I förloren livet, både du själv och ditt husfolk.»
25 Dan izey ne a se: «I ma si maa ni jinde iri game ra, hala alborey kaŋ yaŋ biney ga koroŋ, i ma si kaŋ ni boŋ hala ni ma bu, nin da ni almayaaley.»
26Därefter fortsatte Dans barn sin väg; och när Mika såg att de voro starkare än han, vände han om och drog tillbaka hem igen.
26 Kala Dan izey soobay ka ngey dirawo te. Waato kaŋ Mika di i bisa nga gaabi, a bare ka ye fu.
27Sedan de så hade tagit både vad Mika hade låtit förfärdiga och därtill hans präst, föllo de över folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med svärdsegg; men staden brände de upp i eld.
27 I na haya kaŋ Mika te din, da alfaga kaŋ a du, sambu ka kaa Layis, borey kaŋ go ga goro nda baani, laakal kanay ra. I n'i kar da takuba. I na kwaara ton da danji.
28Och ingen kunde komma den till hjälp, ty den låg långt ifrån Sidon, och folket däri hade intet att skaffa med andra människor; den låg i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de åter upp staden och bosatte sig där.
28 Faabako si no, zama kwaara ga mooru Zidon. I si muraadu kulu te mo da boro kulu. I goono ga goro Bayt-Rehob jarga, gooro ra. Dan izey na birni cina ka goro a ra.
29Och de gåvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; förut hade staden hetat Lais.
29 I na birno maa ce Dan, ngey kaayo Dan maa boŋ, nga kaŋ i hay Israyla se, amma sintina gaa birno maa ga ti Layis.
30Och Dans barn ställde där upp åt sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans söner voro präster åt daniternas stam, ända till dess att landets folk fördes bort i fångenskap.
30 Dan izey na jabuyaŋ himando sinji ngey boŋ se. Yonatan, Gerson banda, Musa ize, nga da nga izey no ga ti alfagey Dan kunda se, hal a to hano din kaŋ yawey na laabo din may.
31De ställde upp åt sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo.
31 I binde na jabuyaŋ himando kaŋ Mika te din sinji i se, jirbey kulu me-a-me ra kaŋ Irikoy windo go Silo ra.