1Och HERREN talade till Mose och sade:
1 Rabbi salaŋ Musa se koyne ka ne:
2Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
2 «Ma Israyla izey lordi ka ne i ma kande ni se zeytun* kaŋ i gabu ji kaŋ ga te kaari, zama fitilla ma di duumi.
3Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
3 Haruna m'a hanse Rabbi jine duumi za wiciri kambu ka koy susubay, noodin kubayyaŋ hukumo ra, kosaray taafa kaŋ ga seeda daabu se taray. A ga goro hin sanni kaŋ ga duumi, araŋ zamaney kulu ra.
4Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte.
4 A ma fitilley hanse wura zalla fitilla suntulo gaa Rabbi jine duumi.
5Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.
5 Ni ma sambu hamni baano mo, ka buuru tafay way cindi hinka te d'a k'i ton. Hamni zaka hinza ga te kunkuni fo.
6Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
6 Ni m'i jisi sasare hinka, boŋ iddu sasare kulu ra, i ma goro taabal hananta boŋ Rabbi jine.
7Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.
7 Ni ma lubban* hanno daŋ sasare kulu gaa. I ga bara buuru kaŋ ga fongandiyaŋ te, danga sargay kaŋ i ga te Rabbi se danji ra cine.
8Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund.
8 Asibti hane kulu a g'i jisi k'i hanse Rabbi jine duumi. A g'a te mo Israyla izey se, sappe no kaŋ si tun hal abada.
9De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer.
9 A ga ciya Haruna nda nga izey wane. I m'a ŋwa nangu hanno fo ra, zama a g'a lasaabu hari hanante no gumo Rabbi sargayey ra, kaŋ i ga te danji ra; hin sanni kaŋ ga duumi no.»
10Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.
10 Alboro fo go no kaŋ nyaŋo Israyla wayboro no, baabo mo Misirance no. A fatta ka koy Israyla izey game ra. Israyla waybora din ize aro da Israyla alboro fo go ga gurjay gata ra.
11Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
11 Kala Israyla waybora ize aro din na Rabbi maa sara k'a kayna. I kond'a Musa do. (Waybora din maa ga ti Selomit, Dibiri izo, Dan kunda boro no.)
12Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
12 I na albora din daŋ kasu, hal i ma maa Rabbi me sanno a boŋ.
13Och HERREN talade till Mose och sade:
13 Rabbi salaŋ Musa se ka ne:
14För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom.
14 «Bora din kaŋ sobe, i ma kond'a gata banda. Borey kulu kaŋ yaŋ maa a sanney ma ngey kambey dake a boŋo boŋ. Jama kulu mo m'a catu-catu nda tondiyaŋ _kal a ma bu|_.
15Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
15 Ni ma salaŋ Israyla izey se mo ka ne: Boro kulu kaŋ na nga Irikoyo kayna ga nga taalo jare.
16Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
16 Boro mo kaŋ na Rabbi maa sara, haciika i m'a ciiti nda buuyaŋ. Jama kulu ma si jaŋ k'a catu-catu nda tondiyaŋ. Da yaw kaŋ zumbu no, wala laab'ize no, d'a na Rabbi maa sara, i m'a ciiti nda buuyaŋ.
17Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden;
17 Koyne, boro kaŋ na boro fo kar ka wi, daahir i m'a ciiti nda buuyaŋ.
18och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
18 Boro kaŋ na alman kar ka wi g'a bana. Fundi no ga fundi bana.
19Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:
19 Da boro fo na nga gorokasin larandi, mate kaŋ a te din, yaadin no i ga te nga mo se:
20bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
20 Ceeriyaŋ no ga ceeriyaŋ bana, mo no ga mo bana, hinje no ga hinje bana. Mate kaŋ cine a na boro fo larandi nd'a, yaadin cine mo no i ga yeti a se.
21Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
21 Boro kaŋ na alman wi g'a bana. Boro kaŋ na boro wi mo, i g'a ciiti nda buuyaŋ.
22En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
22 Araŋ ma bara nda asariya* dumi folloŋ, sanni fo ce-yaw se danga mate kaŋ a go laab'ize se, zama ay ya Rabbi no, araŋ Irikoyo.»
23Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
23 Kala Musa salaŋ Israyla izey se. Ngey mo na bora kaŋ sobe din kaa gata banda k'a catu-catu nda tondiyaŋ _kal a bu|_. Israyla izey binde te mate kaŋ Rabbi na Musa lordi nd'a.