1När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
1 Waato kaŋ i maan Urusalima* hala Baytfaji nda Baytaniya kawyey, Zeytun* tondo do haray, kal a na nga talibi hinka donton,
2och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
2 ka ne i se: «Wa koy kawya kaŋ go araŋ jine din ra. Za araŋ furanta, araŋ ga di farkay binj'ize fo kaŋ i n'a haw, kaŋ boro kulu mana goro a boŋ jina. W'a feeri ka kand'a.
3Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.»
3 Boro kulu kaŋ n'araŋ hã ka ne: ‹Ifo se no araŋ go ga te yaadin?› araŋ ma ne: ‹Rabbi no gond'a muraadu.› Sahãadin d'a bora din g'a samba ne.»
4Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
4 I koy ka di farkay binj'izo go ga haw fu meyo gaa taray fonda jarga. I n'a feeri.
5Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?»
5 Boro fooyaŋ kaŋ goono ga kay noodin ne i se: «Ifo se no araŋ goono ga farkay binj'izo feeri?»
6Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
6 I ci i se mate kaŋ Yesu ne, i n'i naŋ mo.
7Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
7 I kande binjo Yesu do ka ngey taafey dake a boŋ. Nga mo kaaru a boŋ.
8Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
8 Boro boobo mo na ngey bankaarayey daaru fonda ra, afooyaŋ mo tuuri kambe baano yaŋ kaŋ i dumbu saajo ra.
9Och de som gingo före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
9 Borey mo kaŋ yaŋ go ga koy a jine nda ngey kaŋ yaŋ go ga gana banda soobay ka kuuwa ka ne: «Hosanna*!» «Albarkante no nga kaŋ goono ga kaa Rabbi maa ra!»
10Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»
10 «Albarkante no koytara kaŋ go kaa, iri baaba Dawda koytara nooya!» «Hosanna beene kaŋ bisa ikulu ra!»
11Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
11 Yesu furo Urusalima mo, hala Irikoy* windo ra, ka hay kulu guna. Amma za kaŋ wiciri kambo to, a fatta ka koy Baytaniya, nga nda nga talibi way cindi hinka.
12När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
12 Susubay ra, waato kaŋ i fun Baytaniya, a maa haray.
13Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
13 Za a go nangu mooro, a di jeejay* nya fo kaŋ gonda kobtey. A gana ka kaa ka di hal nga ga du ize a gaa. Waato kaŋ a to a do, a mana di hay kulu kala kobtey, zama manti jeejay hayyaŋ alwaati no.
14Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.
14 A salaŋ ka ne jeejay nyaŋo se: «Boro kulu ma si ize ŋwa ni gaa koyne hal abada.» A talibey mo maa woodin.
15När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
15 I kaa Urusalima. A furo Irikoy windo ra ka sintin ka neerakoy da daykoy gaaray i ma fun Irikoy windo ra. A na nooru barmaykoy taabley tuti ka bare, ngey da koloŋay neerakoy goray nangey mo.
16han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
16 A mana naŋ mo kusu jarekoy ma gana ka bisa Irikoy windo ra.
17Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
17 A dondonandi ka ne i se: «Manti i n'a hantum ka ne: ‹I ga ne ay windo se adduwa windi ndunnya dumey kulu se?› Amma araŋ n'a bare ka ciya ‹zayyaŋ guusu›.»
18Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
18 Alfaga beerey da asariya* dondonandikoy mo maa. I ceeci mate kaŋ ngey ga te k'a halaci nd'a, zama i ga humbur'a zama borey marga dambara nd'a dondonandiyaŋo.
19När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
19 Kaŋ wiciri kambo to, Yesu nda nga talibey fatta gallo ra.
20Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
20 Susubay fo mo, waato kaŋ i goono ga bisa, i di jeejay nyaŋo din koogu za kaajey gaa.
21Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.»
21 Bitros mo fongu ka ne a se: «Alfa, guna jeejay nyaŋo kaŋ ni laali din, a koogu.»
22Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud.
22 Yesu tu ka ne i se: «Araŋ ma de Irikoy gaa.
23Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
23 Zama haciika ay ga ne araŋ se: boro kulu kaŋ ga ne tondi kuuko wo se: ‹Ma dagu ka koy kaŋ teeko ra,› bora mana sikka nga bina ra mo, amma a ga cimandi kaŋ haya kaŋ nga ga ne ga te, woodin ga te.
24Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
24 Woodin sabbay se no ay ga ne araŋ se: hay kulu kaŋ me araŋ ga ŋwaaray adduwa ra, wa cimandi kaŋ araŋ du a, a ga ciya araŋ wane mo.
25Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»
25 Waati kaŋ araŋ goono ga kay ka adduwa te mo, d'araŋ gonda hay fo araŋ da boro fo game ra, araŋ m'a yaafa. Zama araŋ Baabo kaŋ go beena ra mo, a m'araŋ taaley yaafa.
26
26 Amma d'araŋ si borey taaley yaafa, araŋ Baabo kaŋ go beena ra mo si araŋ taaley yaafa.»
27Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
27 I ye ka kaa Urusalima koyne. Waato kaŋ Yesu goono ga windi Irikoy windo ra, alfaga beerey da asariya dondonandikoy da arkusey kaa a do.
28och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?»
28 I go ga ne a se: «Dabari woofo dumi no ni ga hayey din te d'a? Wala may ka ni no dabaro wo hala ni ma hayey din te?»
29Jesus svarade dem: »Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
29 Yesu mo ne i se: «Ay g'araŋ hã sanni fo. Araŋ ma tu ay se, ay mo ga ci araŋ se dabari kaŋ dumi no ay goono ga hayey din te d'a.»
30Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå.»
30 A ne: «To, Yohanna baptisma*, Irikoy do no a fun, wala borey do no? Wa tu ay se.»
31Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
31 Kala i saaware ngey da care game ra ka ne: «D'iri ne: ‹Irikoy do no›, a ga ne: ‹Day ifo se no araŋ man'a cimandi?›
32Eller skola vi svara: 'Från människor'?» -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
32 Amma d'iri ne: ‹Borey do no›, to!» -- i ga humburu borey marga zama i kulu tabbat kaŋ Yohanna ya annabi no daahir.
33De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
33 I binde tu Yesu se ka ne: «Iri si bay.» Yesu mo tu ka ne i se: «Ay mo si ci araŋ se dabari kaŋ dumi no ay goono ga hayey din te d'a.»