1Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma,
1 Jirbi fooyaŋ banda, waato kaŋ Yesu ye ka furo Kafarnahum, baaro koy nangu kulu kaŋ a kaa fu.
2församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.
2 Boro boobo margu hala nangu si no koyne, baa fu meyo gaa. A go ga waazu i se.
3Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.
3 I kande boro fo kaŋ yeeni na dabey wi. Boro taaci goono g'a jare.
4Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på.
4 Waato kaŋ i mana du nangu kaŋ ga furo Yesu do borey marga baayaŋ sabbay se, kala i na fuwo beena feeri ka bora da daarijo zumandi.
5När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina synder förlåtas dig.»
5 Yesu mo di i cimbeero* ka ne yeenikoono se: «Ay izo, ay na ni zunubey yaafa ni se.»
6Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:
6 Amma asariya* dondonandiko fooyaŋ go noodin ga goro. I sintin ka salaŋ ngey biney ra
7»Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?»
7 ka ne: «Ifo se bora din go ga salaŋ ya-cine? A goono ga Irikoy kayna. May no gonda dabari kaŋ ga zunubey yaafa, kala afolloŋ, nga Irikoy?»
8Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan?
8 Sahãadin-sahãadin Yesu n'i miiley bay. Kal a ne i se: «Ifo se no araŋ go ga miila woone te araŋ biney ra?
9Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?
9 Woofo no ga faala, ay ma ne yeenikoono se: ‹Ay na ni zunubey yaafa ni se?› wala ay ma ne: ‹Tun ka ni daarijo sambu ka ni diraw te?›
10Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder,
10 Amma zama araŋ ma bay kaŋ Boro* Izo gonda dabari ndunnya ra nga ma zunubey yaafa,» (gaa no a ne yeenikoono se:)
11så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»
11 «Ay ga ne ni se: tun ka ni daarijo sambu ka koy fu.»
12Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: »Sådant hava vi aldrig sett.»
12 Sahãadin-sahãadin a tun ka nga daarijo sambu ka fatta borey kulu jine. Hal i kulu dambara. I na Irikoy beerandi ka ne: «Iri mana di woone dumi, baa ce fo.»
13Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
13 Yesu ye ka fatta koyne ka koy teeko me gaa. Borey marga go ga kaa a do, nga mo goono g'i dondonandi.
14När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg han upp och följde honom.
14 Waato kaŋ a goono ga bisa a di Lawi, Halfa izo, kaŋ goono ga goro jangal taayaŋ fuwo ra. Kala Yesu ne a se: «M'ay gana.» A tun mo k'a gana.
15När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom.
15 Yesu go ga ŋwa Lawi fuwo ra. Jangal taakoy da zunubikooni boobo goono ga goro Yesu nda nga talibey* banda, zama i boro boobo no k'a gana.
16Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kan han äta med publikaner och syndare?»
16 Asariya* dondonandikoy da Farisi* fonda borey mo, waato kaŋ i di a go ga ŋwa nda zunubikooney nda jangal taakoy, kal i ne a talibey se: «Ifo se no Yesu da jangal taakoy, da zunubikooney goono ga ŋwa care banda?»
17När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
17 Waato kaŋ Yesu maa, a ne i se: «Baanikooney si laami nda safarikoy, kala day doorikomey. Zama manti adilantey ceeyaŋ se no ay kaa bo, amma zunubikooney se.»
18Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?»
18 Yohanna talibey da Farisi fonda borey, i mehaw han no zaaro din. I kaa Yesu do ka ne a se: «Ifo se no Yohanna talibey da Farisi fonda borey, i kulu ga hatta ka mehaw*, amma ni talibey ya siino ga mehaw?»
19Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.
19 Yesu mo ne i se: «Day hiijay batu borey ga hin ka mehaw za arhiijo go i banda no? Jirbey kulu kaŋ arhiijo go i banda, i day si hin ka mehaw.
20Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. --
20 Amma jirbiyaŋ ga kaa, kaŋ i ga arhiijo kaa i game ra. Waato din gaa no i ga mehaw, jirbey din ra.
21Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.
21 Boro kulu si zu taji ta kwaay zeeno gaa, zama itajo ga izeena tooru hala kortimo ma ye ka jaase ijina.
22Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»
22 Boro kulu si no mo kaŋ ga reyzin* hari taji daŋ humbur zeeno yaŋ ra. Zama yaadin gaa reyzin hari tajo ga humburey bagu. Reyzin haro mo ga hasara, nga nda humburey kulu. Amma i ga reyzin hari taji daŋ humbur taji yaŋ ra.»
23Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.
23 A goono ga dira farey ra asibti* zaari fo hane. Kal a talibey soobay ka jeeney ceeri.
24Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?»
24 Farisi fonda borey mo ne Yesu se: «Guna, ifo se no ni talibey goono ga te haŋ kaŋ mana halal* i ma te asibti zaari ra?»
25Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:
25 Yesu ne i se: «Araŋ mana caw ka di haŋ kaŋ Dawda te no waato kaŋ nga nda nga jama jaŋ ŋwaari?
26huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden -- fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd -- och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?»
26 A furo Irikoy* fuwo ra, alfaga* beero Abiyatar jirbey ra, ka buuru* jisanta ŋwa, k'a no mo nga borey se. Buuro din mo, a mana halal boro kulu se a m'a ŋwa, kala day alfagey hinne.»
27Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull.
27 Waato gaa Yesu ne i se: «I na asibti zaari te boro sabbay se, day i mana boro te asibti zaari sabbay se bo.
28Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»
28 Woodin sabbay se no Boro Izo bumbo ga ti asibti zaaro Koyo.»