1Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
1 Jirbey din ra, waato kaŋ borey marga bambata ye ka margu a do koyne, i sinda hay kulu kaŋ i ga ŋwa. Kala Yesu na nga talibey ce nga do ka ne i se:
2»Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.
2 «Ay goono ga bakar jama wo se, zama a to jirbi hinza sohõ kaŋ i go ay banda, i sinda haŋ kaŋ i ga ŋwa mo.»
3Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»
3 A ne mo: «D'ay n'i sallama i ma koy fu da haray, i ga gaze fonda boŋ. I ra afooyaŋ mo fun nangu mooro.»
4Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?»
4 A talibey tu ka ne a se: «Day man no boro ga du buuru ganji wo ra kaŋ ga borey wo kungandi?»
5Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
5 A n'i hã ka ne: «Buuru kunkuni marge no araŋ do?» I ne: «Iyye no.»
6Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.
6 A na jama lordi ka ne i ma goro ganda laabo ra. Waato gaa a na buuru kunkuni iyya din sambu ka saabu. Gaa no a n'i ceeri-ceeri ka no nga talibey se i ma zaban borey se. Ngey mo n'i zaban i se.
7De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.
7 I gonda hamisa kayna fooyaŋ mo. Waato kaŋ Yesu n'i albarkandi, a lordi ka ne i ma woone yaŋ mo zaban borey se.
8Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
8 Borey ŋwa hal i kungu. I na cilla beeri iyye toonandi nda patarmey kaŋ cindi mo.
9Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt.
9 Borey ga to boro zambar taaci cine. Gaa no Yesu n'i sallama.
10Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
10 Sahãadin-sahãadin a furo hi ra, nga nda nga talibey, ka kaa Dalmanuta laabu.
11Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen.
11 Farisi* fonda boro fooyaŋ kaa, i sintin ka kakaw da Yesu. I goono ga beene alaama fo ceeci a do, k'a si.
12Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.»
12 A duray nga biya ra ka ne: «Ifo se no zamana wo izey goono ga alaama ceeci? Haciika ay ga ne araŋ se, i si alaama no zamana wo borey se.»
13Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden.
13 A fay d'ey ka ye ka furo hiyo ra koyne ka daŋandi ka koy ya-haray.
14Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten.
14 Talibey dinya ka kande buuru, i sinda haŋ kaŋ ga bisa kunkuni folloŋ ngey banda hiyo ra.
15Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»
15 Yesu n'i gongormandi ka ne: «Araŋ ma te laakal ka haggoy nda Farisi fonda borey dalbuwo*, da Hirodus* borey dalbuwo.»
16Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.
16 Talibey soobay ka care miisi ka ne: «Zama iri sinda buuru no.»
17Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
17 Yesu mo kaŋ a faham da woodin, a ne i se: «Ifo se no araŋ goono ga care miisi zama araŋ sinda buuru? Day, hala hõ araŋ mana faham jina, wala? Araŋ gonda bine sanday no hala hõ?
18I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke?
18 Araŋ gonda mo, araŋ si di no? Araŋ gonda hanga, araŋ si maa no? Wala araŋ si fongu no?
19Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.»
19 Waato kaŋ ay na buuru kunkuni gu ceeri boro zambar guwa se, cilla kayna marge no araŋ sambu kaŋ to da patarmi?» I ne a se: «Iway cindi hinka no.»
20»Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
20 Yesu ne: «Buuru kunkuni iyya din boro zambar taaci game ra binde, cilla beeri kaŋ to da patarmi marge no araŋ sambu ŋwaaro banda?» I ne a se: «Iyye no.»
21Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
21 A ne i se: «Hala sohõ araŋ mana faham no, wala?»
22Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
22 I kaa Baytsayda, naŋ kaŋ i kande a se danaw fo k'a ŋwaaray a m'a ham.
23Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?»
23 A na danawo kamba di ka kond'a kwaara banda. Waato kaŋ a tufa a moy gaa ka nga kambey dake a boŋ, a n'a hã ka ne: «Ni go ga di hay fo?»
24Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.»
24 Bora guna beene ka ne: «Ay go ga di borey, amma ay ga di ey sanda tuuri-nyayaŋ cine, i go ga windi.»
25Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart.
25 Yesu ye ka nga kambey dake a moy gaa; nga mo guna, a di ka boori. A du baani ka di hay kulu far-da-far.
26Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
26 Yesu n'a sallama ka ne a ma koy fu. A ne: «Day ma si koy kwaara ra bo.»
27Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?»
27 Yesu mo dira noodin, nga nda nga talibey, ka koy Kaysariya Filibi kawyey ra. Waato kaŋ i go fonda ra, a na nga talibey hã ka ne i se: «Borey goono ga ne ay ya may no?»
28De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
28 I ne a se: «Yohanna baptisma* teekwa no. Boro fooyaŋ mo ga ne Iliya* no, amma afooyaŋ ga ne doŋ annabey ra afo no.»
29Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.»
29 A n'i hã ka ne: «Araŋ binde, araŋ ga ne ay ya may no?» Bitros tu ka ne a se: «Ni ya Almasihu no.»
30Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
30 A n'i gongormandi i ma si nga baaru ci boro kulu se.
31Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
31 A sintin k'i dondonandi kaŋ tilas no kala nga, Boro Izo ma taabi boobo haŋ, arkusey* da alfaga beerey da asariya dondonandikoy ma wang'a, k'a wi. Jirbi hinzanta banda mo a ma tun koyne.
32Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
32 A na hayey din ci i se taray kwaaray. Bitros mo n'a kaa waani ka sintin ka deen'a gaa.
33Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
33 Amma Yesu bare ka nga talibey guna. A deeni Bitros gaa ka ne: «Ma ye ka fun ay banda, nin Saytan* wo, zama ni miiley manti Irikoy wane yaŋ no, amma borey wane yaŋ no.»
34Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
34 A na borey marga da nga talibey mo ce, ka ne i se: «Da boro fo ga baa nga ma kaa ay banda, kal a ma nga boŋ ze jina, ka nga kanjiyaŋ* bundo sambu k'ay gana.
35Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
35 Zama boro kulu kaŋ ga miila nga ma nga fundo faaba, a fundo ga daray. Amma boro kulu kaŋ ga nga fundo nooyandi in da Baaru Hanna sabbay se, a g'a faaba.
36Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
36 Zama riiba woofo ka bara boro se, baa day a du ndunnya kulu, amma a fundo ma daray a se?
37Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
37 Koyne, ifo no boro ga no kaŋ ga hin ka nga fundo fansa?
38Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.»
38 Zama boro kulu kaŋ haawi g'a di in d'ay sanno sabbay se, zamana kaŋ gonda zina nda zunubi wo ra, Boro Izo mo, haawi g'a di bora din sabbay se, alwaato kaŋ a ga kaa nga Baabo darza ra, nga nda malayka* hanney nga banda.»