1Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
1 Alwaato din Bonkoono Hirodus* maa Yesu baaru.
2Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
2 A ne nga zankey se: «Yohanna baptisma* teekwa no tun ka fun buukoy game ra, woodin se no dabari goyey din goono ga te a do.»
3Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
3 Zama waato Hirodus na Yohanna di k'a haw, k'a daŋ kasu Hirodiya nga kayne Filibos wando sabbay se.
4Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
4 Zama Yohanna ci a se ka ne: «A si halal* ni ma goro nd'a.»
5Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
5 Waato kaŋ Hirodus miila nga ma Yohanna wi, a humburu borey marga, zama i ne Yohanna ya annabi no.
6Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
6 Amma waato kaŋ Hirodus hayyaŋ zaaro kaa ka to, Hirodiya ize wandiyo gaan i jama bindi ra, hal a kaan Hirodus se.
7att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
7 A binde na alkawli sambu wandiya se da zeyaŋ ka ne hay kulu kaŋ a ga ŋwaaray, nga mo g'a no nd'a.
8Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
8 Amma wandiya nyaŋo n'a daŋ a ma ne: «Ni m'ay no Yohanna baptisma teekwa boŋo taasa wo ra.»
9Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
9 Bonkoono bina sara, amma za-jinda kaŋ nga te sabbay se, da yawey mo sabbay se, kal a lordi ka ne i m'a no a se.
10och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
10 A donton mo ka Yohanna boŋo kaa kaso ra.
11Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
11 I kande boŋo mo taasa ra k'a no wandiya se, wandiya mo kond'a nga nyaŋo do.
12Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
12 Yohanna talibey kaa k'a gaahamo sambu k'a fiji. Gaa no i koy ci Yesu se.
13Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
13 Waato kaŋ Yesu maa woodin, a tun noodin ka furo hi ra ka koy saaji fo ra waani. Waato kaŋ borey margey maa, i fun kwaarey ra k'a gana ce gaa.
14Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
14 Yesu fun hiyo ra ka di borey marga bambata. A bakar i se, a n'i jantekomey mo no baani.
15Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
15 Kaŋ wiciri kambo to a talibey kaa a do ka ne: «Neewo ya saaji no, zaaro alwaato bisa. Ma borey marga sallama i ma koy kwaarey ra ka ŋwaari day ngey boŋ se.»
16Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
16 Amma Yesu ne i se: «Manti tilas no i ma koy, day araŋ bumbey m'i no ŋwaari.»
17De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
17 Amma i ne a se: «Buuru ize gu da hamisa ize hinka hinne no ka bara iri se neewo.»
18Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
18 Yesu ne: «Wa kand'ey ay do neewo.»
19Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
19 A na borey marga lordi ka ne i ma goro subu taya boŋ. A na buuru kunkuni guwa da hamisa hinka din sambu ka beene guna ka albarka daŋ i gaa. A na buuro ceeri-ceeri ka no talibey se, ngey mo soobay k'a zaban borey marga se.
20Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
20 Borey kulu ŋwa hal i kungu. I na patarmey kaŋ yaŋ cindi margu ka cilla kayna way cindi hinka toonandi.
21Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
21 Borey kaŋ yaŋ ŋwa mo, alborey sanda zambar gu cine no, wayborey da zankey baa si.
22Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
22 Sahãadin-sahãadin a na nga talibey tilasandi k'i daŋ jine i ma furo hi ra ka daŋandi ka koy ya-haray, hala nga ma jama sallama.
23Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
23 Kaŋ a na borey marga sallama, kal a kaaru tondi kuuko boŋ zama nga ma te adduwa nga hinne. Waato kaŋ kuba furo, a go noodin nga hinne.
24Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
24 Amma hiyo go teeko bindi ra ga taabi bondayey sabbay se, zama haw goono ga gaaba nd'a k'a tuti ka ye banda.
25Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
25 Amma cin guuru hinza ka koy guuru iddu bato ra Yesu kaa i do, a go ga dira teeko boŋ.
26När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
26 Waato kaŋ a talibey di a, a goono ga dira teeko boŋ, i laakaley tun. I ne biya no. Kal i na ngey jinde sambu nda humburkumay.
27Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
27 Amma sahãadin-sahãadin Yesu salaŋ i se ka ne: «Araŋ laakaley ma kani, ay no! Wa si humburu.»
28Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
28 Bitros tu ka ne a se: «Rabbi, hala day nin no, ma naŋ ay ma kaa ni do haro boŋ.»
29Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
29 Yesu ne a se: «Ma kaa!» Bitros mo zumbu ka fun hiyo ra haro boŋ, a soobay ka dira haro boŋ ka kaa Yesu do.
30Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
30 Amma waato kaŋ a di hawo, a humburu, kal a sintin ka miri. Gaa no a na nga jinda sambu ka ne: «Rabbi, m'ay faaba!»
31Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
31 Sahãadin-sahãadin Yesu na nga kambe salle k'a di ka ne a se: «Nin, cimbeeri kayna koyo! Ifo se no ni sikka?»
32När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
32 Waato kaŋ i furo hiyo ra, hawo kani.
33Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
33 Borey kaŋ yaŋ go hiyo ra mo sombu a se ka ne: «Haciika ni ya Irikoy Ize no.»
34När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
34 Waato kaŋ i daŋandi mo, i to Janisarata laabu.
35Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
35 Saaya kaŋ cine noodin borey n'a bay, i donton laabo din kulu ra, ka kand'a se doorikomey kulu kaŋ go no.
36Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
36 I n'a ŋwaaray mo a ma yadda ngey se ngey ma baa a kwaayo me ham. Boro kulu kaŋ n'a ham mo du baani.