1Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.
1 Yesu fun Irikoy windo ra. A goono ga dira, kal a talibey kaa a do. I go ga windo cinarey cabe a se.
2Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»
2 A tu ka ne i se: «Araŋ di cinarey wo kulu? Haciika ay ga ne araŋ se: tondi fo si cindi tondi fo boŋ kaŋ i s'a zeeri.»
3När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»
3 A goono ga goro Zeytun tondo boŋ kal a talibey kaa a do ngey hinne. I ne: «Ma ci iri se, waatifo no hayey din ga te? Ifo no ga ti ni kaayaŋ alaama, da zamana wo bananta wano?»
4Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.
4 Yesu tu ka ne i se: «Wa haggoy boro kulu ma si araŋ darandi.
5Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.
5 Zama boro boobo ga kaa k'ay maa sambu ka ne ngey no ga ti Almasihu. I ga boro boobo darandi mo.
6Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
6 Araŋ ga maa wongu baaru da wongu ruubuyaŋ mo. Araŋ ma haggoy araŋ laakal ma si tun zama tilas no kala hayey din ma jin ka te, amma bananta mana to jina.
7Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;
7 Zama dumi ga tun dumi gaa, mayray mo ga tun mayray gaa. Haray da laabu zinjiyaŋ ga te nangu waani-waani ra.
8men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.
8 Amma woodin yaŋ kulu taabi sintin yaŋ no jina.
9Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.
9 Saaya din ra i g'araŋ nooyandi gurzugay se, i g'araŋ wi, zaati. Araŋ ga ciya konnari hariyaŋ mo ndunnya dumey kulu se ay maa sabbay se.
10Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.
10 Waati din no boro boobo ga mulay, i ga care nooyandi ka konna care mo.
11Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.
11 Tangari annabi boobo mo ga tun ka boro boobo darandi.
12Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.
12 Zama izefututaray no ga tonton, borey baayaŋ baakasina mo ga ye da banda.
13Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
13 Amma boro kaŋ ga hin suuru hala bananta, nga no ga du faaba.
14Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.
14 I ga koytara Baaru Hanna waazu mo ndunnya kulu ra, a ma ciya seeda dumey kulu se. Gaa no bananta ga te.
15När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --
15 Woodin se binde, waati kaŋ araŋ ga di ‹fanta hari laala kaŋ ga kazaamandi,› wo kaŋ annabi Daniyel ci, goono ga kay Nangu Hananta ra (cawkwa ma faham),
16då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
16 waato gaa borey kaŋ yaŋ go Yahudiya ra ma zuru ka koy tondey kuukey ra.
17och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,
17 Boro kaŋ go fu boŋ ma si zumbu ka hay fo sambu nga fuwo ra.
18och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.
18 Boro kaŋ go fari mo ma si ye banda ka nga taafa sambu.
19Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!
19 Amma kaari ngey kaŋ gonda gunde, da ngey mo kaŋ go ga naanandi jirbey din ra!
20Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.
20 Araŋ ma te adduwa araŋ zura ma si ciya jaw waate, wala asibti* hane.
21Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
21 Zama alwaato din ra i ga gurzugay bambata te kaŋ dumi mana bay ka te ce fo za ndunnya sinjiyaŋ ka kaa hunkuna, a si ye ka te mo abada.
22Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.
22 Da manti kaŋ i na jirbey din dunguriyandi, doŋ fundikooni si no kaŋ ga du faaba. Amma suubanantey sabbay se no i g'i gazandi.
23Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.
23 Alwaato din da boro fo ga ne araŋ se: ‹Wa guna, Almasihu neeya!› wala, ‹Nga nooya yongo!› araŋ ma s'a cimandi.
24Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.
24 Zama almasihu, tangari wane yaŋ, da tangari annabiyaŋ, ga tun ka alaama bambata yaŋ da dambara hariyaŋ cabe, hala nda haŋ kaŋ ga hin ka te no, doŋ i ga baa suubanantey darandi.
25Jag har nu sagt eder det förut.
25 Wa guna fa, ay jin ka ci araŋ se.
26Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.
26 D'i ga ne araŋ se: ‹Wa guna, a go saajo ra!› wa si koy. Da mo i ne: ‹Wa guna, a go lokoto-lokotey ra!› wa si ta.
27Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --
27 Zama mate kaŋ cine beene maliyaŋ ga fun wayna funay haray, i ga di a kala wayna kaŋay haray mo, yaadin cine no Boro Izo kaayaŋo ga te d'a.
28Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
28 Nangu kulu kaŋ jifa go, noodin no gaadagey mo ga margu.
29Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.
29 Amma sahãadin-sahãadin kankami jirbey din banda, ‹wayna ga te kubay, hando si kaari koyne, handariyayzey ga fun beena gaa ka kaŋ, beene dabarey mo ga zinji.›
30Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.
30 Gaa no Boro Izo alaama mo ga bangay beena ra. Saaya din no ndunnya dumey kulu ga te bine saray. I ga di Boro Izo go kaa beene burey boŋ da dabari da darza bambata.
31Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.
31 A ga nga malaykey donton da hilli hẽeni bambata, ngey mo g'a suubanantey margu i ma fun ndunnya haw taaca do haray za beena me fo gaa kal a me fa gaa.
32Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
32 Jeejay nya gaa araŋ ma misa wo dondon. Waati kaŋ a kambey jin ka zay, a goono ga kobto kaa mo, araŋ ga bay day kaŋ kaydiya maan nooya.
33Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
33 Yaadin no araŋ mo: waati kaŋ araŋ ga di hayey din kulu, araŋ ma bay kaŋ Boro Izo maanu, hal a to fu meyo gaa zaati.
34Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
34 Haciika ay ga ne araŋ se: dumo wo si ban kala day hayey din kulu ma te.
35Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
35 Beene nda ganda ga tuusu, amma ay sanney wo si tuusu.
36Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
36 Amma zaaro din, wala saaya din sanno, boro kulu s'a bay, baa beene malaykey, wala Izo mo, kala Baabo hinne.
37Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
37 Amma mate kaŋ Nuhu jirbey te d'a, yaadin no Boro* Izo bangayyaŋo mo ga te d'a.
38Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;
38 Zama mate kaŋ cine a go jirbey din ra, za tunfaana* haro mana kaa, i goono ga ŋwa, i goono ga haŋ, i goono ga hiiji, i ga hiijandi, kala hano kaŋ hane Nuhu furo hiyo ra,
39och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
39 jirsi boŋ mo tunfaana haro kaa ka ikulu ŋwa. Yaadin cine no Boro Izo bangayyaŋo ga ciya d'a.
40Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
40 Saaya din ra boro hinka ga bara fari. I g'afo sambu k'afa naŋ.
41Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
41 Wayboro hinka ga bara fufuyaŋ do. I g'afo sambu k'afa naŋ.
42Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.
42 Araŋ ma batu fa, zama araŋ si bay zaari kaŋ ra no araŋ Rabbo ga kaa.
43Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.
43 Amma ma woone bay: da windikoy ga bay saaya kaŋ no zay ga kaa, doŋ a ga batu, a si naŋ i ma nga fuwo fun.
44Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.
44 Araŋ binde ma goro soolanteyaŋ, zama saaya kaŋ ra araŋ mana tammahã no Boro Izo ga kaa.
45Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --
45 May no tamo wo kaŋ gonda naanay da laakal, kaŋ a koyo n'a daŋ nga windo almayaaley boŋ, zama a m'i no ŋwaari alwaati kaŋ ga hagu ra?
46salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.
46 Tamo wo ya albarkante no d'a koyo kaa ka gar a goono ga te yaadin.
47Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
47 Haciika ay ga ne araŋ se: a g'a daŋ a ma nga jinayey kulu dabari.
48Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',
48 Amma da tam laala din ga ne nga bina ra: ‹Ay koyo ga gay hal a ga kaa,›
49och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,
49 hal a ma sintin ka nga tamtaray hangasiney kar, a ma ŋwa, a ma haŋ bugantey banda,
50då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,
50 kala tamo din koyo ga kaa zaaro kaŋ a mana tammahã din ra, da saaya kaŋ a si bay ra.
51och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»
51 A ga tamo barzu k'a gaahamo kulu bagu-bagu. A g'a baa daŋ munaficey banda. Noodin no i ga hẽ ka hinjey kanji.