1En folkförskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fästen. Speja utåt vägen, omgjorda dina länder bruka din kraft, så mycket du förmår.
1 Guna, tondi kuukey boŋ baaru hanno kandekwa cey neeya, Kaŋ goono ga laakal kanay fe! Ya nin Yahuda, ma haggoy da ni batey. Ma ni sartey toonandi, Zama boro laalo si ye ka gana ni do koyne, A ga ban no parkatak!
2Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet, då nu plundrare så hava ödelagt dem och så fördärvat deras vinträd.
2 _Ya Ninawiya|_, halacikwa tun ni se! Ma haggoy da wongu fu, ma fonda batandi, Ma haw daŋ ni boŋ ra, Ma ni hino gaabandi gumo nda cimi.
3Hans hjältars sköldar äro färgade röda, stridsmännen gå klädda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, när han gör dem redo till strid; och man skakar lansar av cypressträ.
3 Zama Rabbi ga ye ka kande Yakuba darza, Danga Israyla* _waato|_ darza cine, Baa kaŋ wongu-ŋwakoy n'i kaa koonu, I n'i reyzin* tiksey kambey halaci mo.
4På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad.
4 A wongaarey korayey ciya icirayyaŋ, I gonda bankaaray moni ngey gaa. Wongu torkey go ga nyaale nda guuru-kwaaray ngey soolayaŋ zaaro ra. Wongaarey go ga sipres* bundu yaaji zinji gumo.
5Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger; de störta överända, där de rusa framåt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.
5 Wongu torkey goono ga follo fondey ra, I goono ga zuru ka windi batama tafey ra. I diyaŋ ga hima sanda yulbeyaŋ, I ga zuru sanda maliyaŋ mo.
6Strömportarna måste öppna sig, och palatset försmälter av ångest.
6 A ga nga wongaari beerey ce, I goono ga kati ngey dirawey ra, I goono ga cahã ka koy a cinaro gaa haray, I na kosaray mo soola.
7Ja, domen står fast: hon bliver blottad, bortsläpad; hennes tärnor måste sucka likasom duvor och slå sig för sitt bröst.
7 Isa meyey fiti, faada mo manne.
8I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. »Stannen! Stannen!» -- Nej, ingen vänder sig om.
8 Haya wo kaŋ sinji waato, sohõ i n'a kaa koonu, I n'a ku ka dira nd'a. A koŋŋey go ga hẽ sanda koloŋayyaŋ, I goono ga ngey gandey di _bine saray sabbay se.|_
9Röven nu silver, röven guld. Här finnas skatter utan ände, överflöd på alla dyrbara håvor.
9 Waato Ninawiya ga hima sanda bangu cine, Amma sohõ i goono ga zuru. I goono ga ne: «Wa kay! Wa kay!» Amma boro kulu si no kaŋ ga zagu ka guna.
10Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande länder allestädes! Allas ansikten hava skiftat färg.
10 Wa nzarfu ku! Wa wura ku! Zama jinay jisantey kaŋ gonda nooru boobo sinda me.
11Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov, där lejonet och lejoninnan hade sin gång, där lejonungen gick omkring, utan att någon skrämde bort den?
11 A go koonu no, hay kulu si, kurmu mo no! Bine kulu goono ga jaŋ gaabi, Kangey goono ga kar care gaa. Foyra go borey kulu gaahamey ra, I kulu yaley bare.
12Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava, och dödade åt sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hålor med rov och sina kulor med rövat gods?
12 Man muusu beerey tondi guuso, Muus'izey kuray do, Nango kaŋ muusu aro da nga wayo ga bar-bare, Da muus'izey mo? Boro kulu si no mo kaŋ g'i humburandi.
13Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst
13 Muuso ga tooru-tooru haŋ kaŋ ga wasa a izey se, A ga koote mo nga muusu wayey se. A ma nga tondi guusey toonandi nda duure, A ma tuguyaŋey do mo toonandi da buukoyaŋ.
14 Rabbi Kundeykoyo ne: A go, ay ga gaaba nda nin, Ay ga ni torkey ton dullu ra, Takuba mo ga ni muus'izey ŋwa. Ay ga ni duura fondey kulu daabu ndunnya ra, I si ye ka maa ni diyey jinde koyne.