¹Och HERREN talade till Mose och sade:

¹ Rabbi salaŋ Musa se koyne ka ne:

²Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom någon död.

² «Ma ci Israyla izey se ka ne: I ma kaajirikoy kulu fattandi gata banda, da boro kulu kaŋ gonda cantu, da wo kulu kaŋ ziibi buuko gaa lambayaŋ se.

³En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland dem.

³ Alboro wala wayboro, araŋ m'i kaa taray. Gata banda no araŋ g'i ye, hal i ma si ngey gata ziibandi kaŋ bindo ra no ay go da goray.»

⁴Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde Israels barn.

⁴ Kala Israyla izey te yaadin. I n'i ye gata banda. Mate kaŋ cine Rabbi ci Musa se din, yaadin no Israyla izey mo te.

⁵Och HERREN talade till Mose och sade:

⁵ Rabbi salaŋ Musa se koyne ka ne:

⁶Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna, begår någon synd -- vad det nu må vara, vari en människa kan försynda sig -- i det han gör sig skyldig till en orättrådighet mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,

⁶ «Ma salaŋ Israyla izey se ka ne: Da alboro wala wayboro na zamba fo te kaŋ borey ga te, a na taali te Rabbi se mo. Bora din taalo ga goro a boŋ mo.

⁷så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den som han har förbrutit sig emot.

⁷ Zamba kaŋ a te din kal a m'a ci. A ma nga taalo kulu bana, a ma igu ra farsimi fo tonton a gaa mo. A m'a no bora kaŋ se a na taalo te din se.

⁸Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen, utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den skyldige.

⁸ Amma da bora din sinda almayaali kaŋ se i ga taalo bana, kulu a ma taalo bana Rabbi se, danga alfaga* se nooya. A ga kande banayaŋ hari, da taali se feeji gaaru fo mo, kaŋ i g'a taalo bana nd'a.

⁹Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd, vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;

⁹ Nooyaŋ kulu mo Israyla izey hari hanney ra, wo kaŋ yaŋ i ga no alfaga se, a ga ciya alfaga din wane.

¹⁰honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt prästen skall tillhöra denne.

¹⁰ Boro kulu hari hanney a wane yaŋ no, sanda haŋ kaŋ boro no alfaga se, a kulu ga ciya a wane.»

¹¹Och HERREN talade till Mose och sade:

¹¹ Rabbi salaŋ Musa se koyne ka ne:

¹²Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,

¹² «Ma salaŋ Israyla izey se ka ne i se: Da boro fo wande na fondo taŋ, ka amaana ŋwaari te a se,

¹³i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen på bar gärning,

¹³ sanda alboro waani fo kani nda waybora, haya goro tugante mo kurnyo se; da waybora lamba, a ban ka ziibi mo, seeda si no a gaa, wala mo i man'a di,

¹⁴men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon icke har låtit skända sig:

¹⁴ hala canse biya furo kurnyo bina ra, kaŋ a ga canse nga wando gaa, nga mo a ziibi; wala mo da canse biya furo kurnyo ra, a ma canse nga wando gaa, baa a mana ziibi --

¹⁵så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i åminnelse.

¹⁵ kala albora ma konda nga wando alfaga do. A ma kond'a se sargay fo mo, danga sayir* hamni neesiji zaka fo. A ma si ji dooru a boŋ, a ma si tonyaŋ dugu daŋ a boŋ mo, zama canse fonguyaŋ sargay no, hal i ma fongu taali gaa.

¹⁶Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS ansikte.

¹⁶ Kala alfaga ma kande waybora ka maan, a m'a kayandi Rabbi jine.

¹⁷Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.

¹⁷ Alfaga ma gooru hari daŋ foobu fo ra, a ma laabu kayna sambu ganda laabo gaa, Irikoy nangora ra, a m'a daŋ haro ra.

¹⁸Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.

¹⁸ Alfaga ma waybora kayandi Rabbi jine, a ma waybora boŋ hamno feeri. Fonguyaŋ sarga, kaŋ ci canse sarga din, a m'a daŋ waybora kambe ra. Hari fotto kaŋ ga ti laaliyaŋ wane mo, alfaga g'a gaay nga kambe ra.

¹⁹Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.

¹⁹ Alfaga ga waybora daŋ zeyaŋ, ka ne waybora se: ‹Da alboro waani kulu mana kani nda nin, da ni mana fondo taŋ ka fun ni kurnye mayra cire ka koy ka ziibi, i na ni feeri nda hari fotto wo kaŋ ga ti laaliyaŋ wane.

²⁰Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att någon annan än din man har beblandat sig med dig»

²⁰ Amma da ni na fondo taŋ ka fun ni kurnye mayra cire, ka ziibi alboro fo do, da alboro fo kani nda nin kaŋ waana ni kurnye:›

²¹(prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;

²¹ (waato din gaa alfaga ma waybora daŋ zeyaŋ da laaliyaŋ mo, a ma ne waybora se) ‹To, Rabbi ma te ni ma ciya laaliyaŋ da wowi hari ni jama ra. Zama Rabbi ga naŋ ni tanja ma suugu, ni gunda mo ma fuusu.

²²ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»

²² Hari woone mo kaŋ ga furo ni teelo ra, a ma naŋ ni gunda ma fuusu, ni tanja mo ma suugu.› Waybora ma tu ka ne: ‹Amin! Amin!›

²³Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad och därefter avtvå dem i olycksvattnet

²³ Alfaga mo ga sanney din hantum tira fo gaa, a m'i nyun da hari fotta.

²⁴och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne till olycka, när hon har fått det i sig.

²⁴ A ma waybora haŋandi nda hari fotta kaŋ ga ti laaliyaŋ wane. Haro kaŋ ga laali mo ga furo a gunda ra ka fottu.

²⁵Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till altaret.

²⁵ Waato din gaa alfaga ga canse sarga ta waybora kambe ra, a ma sarga feeni Rabbi jine, k'a salle sargay feema ra.

²⁶Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.

²⁶ Koyne alfaga ga tibi fo kaa sarga ra, sanda a fonguyaŋ se, k'a ton sargay feema ra. Woodin banda no a ga waybora haŋandi nda haro.

²⁷Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.

²⁷ Waato kaŋ a na waybora haŋandi nda haro mo, a ga ciya, da kay a ziibi, d'a na taali te nga kurnyo se, haro kaŋ ga laali din ga furo a gunda ra ka fottu. A gunda mo ga fuusu, a tanja ga suugu. Waybora ga ciya wowi hari nga jama ra.

²⁸Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.

²⁸ Da waybora mana ziibi mo, amma a ga hanan, kal i m'a taŋ. A ga du ka hay mo.

²⁹Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna har svikit sin man och låtit skända sig,

²⁹ Woodin no ga ti canse se farilla, da wande na fondo taŋ ka koy ka ziibi boro fo do kaŋ manti a kurnye no,

³⁰eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna lag stadgar.

³⁰ wala da canse biya furo kurnyo do, a ma canse nga wando gaa. A ma waybora kayandi Rabbi jine. Alfaga ma sanney wo kulu te a boŋ.

³¹Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer att bära på missgärning.

³¹ Waato din gaa no albora ga ciya taali si. Waybora ga nga taalo jare.»