1För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
1 Doonkoy jine bora se. I m'a doon da moolo hamni ahakkukoy karyaŋ. Dawda wane no.
2Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
2 Ya Rabbi, ma gaakasinay te, Zama hanante si no koyne, Naanaykoy si no mo Adam-izey ra.
3De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
3 I afo kulu, tangari no a ga hawa nga gorokasin gaa da tangari sifaw me-kuuruyaŋ, Bine hinka mo no a ga salaŋ d'a.
4HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
4 Tangari sifaw me-kuurey kulu da deeney kaŋ ga sanni yaamo beeriyaŋ te, Rabbi m'i dangandi.
5dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
5 Ngey no ka ne: «Iri deeney no iri ga te zaama nd'a. Iri me-kuurey iri bumbey wane yaŋ no. May ga ti jine boro iri boŋ?»
6»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»
6 Yaa no Rabbi ci: «Ay ga tun sohõ, Taabantey kankamo da laamikoyey durayyaŋey sabbay se, Ay m'i daŋ baani kaŋ i go ga ceeci ra.»
7HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
7 Rabbi me sanney ya sanni hananteyaŋ no, Sanda nzarfu kaŋ i gosi guuru hinayaŋ sintilo ra cine, Wo kaŋ i hanandi hala sorro iyye.
8Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
8 Ya Rabbi, nin no g'i batu, Ni g'i haggoy k'i wa da zamana wo dumi borey hal abada.
9Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.
9 D'i na kazaamataray beerandi Adam-izey ra, Boro laaley ga zankam no nangu kulu.