1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
1 Doonkoy jine bora se. Dawda baytu fo no. Ya Rabbi, ni n'ay fintal, ni n'ay bay mo.
2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
2 Ay goray d'ay tunyaŋ kulu, ni g'i bay. Ni n'ay fonguyaŋey bay za nangu mooro.
3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
3 Ni n'ay fonda d'ay kaniyaŋo kulu fintal, Ni n'ay muraadey kulu bay.
4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
4 Zama za sanni kulu si no ay deena boŋ, Nin, ya Rabbi, ni n'a kulu bay.
5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
5 Ni n'ay kali jina nda banda, Ni na ni kambe dake ay boŋ.
6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
6 Bayray woodin, a dambara bisa ay gaabi. A ga ku, ay si hin ka to a gaa.
7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
7 Man no ay ga koy ka fay da ni Biya, Wala man no ay ga zuru ni se ka koy?
8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
8 D'ay kaaru ka koy hala beena ra, ni go noodin. D'ay n'ay daarijo daaru Alaahara, noodin mo ni go no.
9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
9 D'ay na mo boyaŋ fata sambu hala ay ma koy ka goro teeko ya-haray meyo gaa,
10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
10 Hala noodin bumbo ni kambe g'ay candi, Ni kambe ŋwaari g'ay gaay.
11Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
11 D'ay ne: «Daahir kubay no g'ay daabu, Hananyaŋo kaŋ go ay windanta mo ga ciya cin.»
12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
12 Kubay bumbo manti kubay no ni se, Cin mo ga kaari sanda zaari cine. Kubay da kaari, i kulu afolloŋ no ni se.
13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
13 Zama ay taka kulu, nin no k'a te. Ni n'ay dabu-dabu za ay nyaŋo gunde ra.
14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
14 Ay ga saabu ni se, Zama ay teeyaŋo ya humburkumay hari no, Haŋ kaŋ ga dambarandi mo no. Ni goyey ga dambarandi, Woodin mo ay bina n'a bay gumo.
15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
15 Ay biriyey manti tugante no ni se, Waato kaŋ i n'ay te tuguyaŋ ra, Waato kaŋ i n'ay cina nda gonitaray ndunnya guusuyaŋey ra.
16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
16 Ni moy go ga di ay za ay go kuri gude. Jirbey kaŋ ni waadu ay se mo, ni n'i kabu, I n'i kulu hantum ni tira ra, Za waati kaŋ baa afo mana te jina.
17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
17 Ya Irikoy, man ni miiley darza misa ay se! Man i kabuyaŋo baayaŋ misa!
18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
18 D'ay g'i kabu, i baa da laabu gurey. Waati kaŋ ay mo hay, hala hõ day ay go ni banda.
19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
19 Ya Irikoy, doŋ day ni ma boro laaley wi! Ya araŋ borey kaŋ goono ga kuri mun, Wa gana ka fun ay gaa.
20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
20 Zama i goono ga ni ciine te da laala, Ni ibarey mo goono ga ni maa ce yaamo.
21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
21 Ya Rabbi, manti ay konna ni konnakoy? Manti ay ga dukur da borey kaŋ yaŋ murte ni gaa?
22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
22 Ay ga konn'ey da konnari toonante, I ciya ay ibareyaŋ.
23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
23 Ya Irikoy, ni m'ay fintal k'ay bina bay. M'ay neesi, k'ay fonguyaŋey bay.
24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
24 Ma guna ka di hala laala fondo fo go no ay do, Ma jine candi ay se mo hal abada fonda ra.