1För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
1 Doonkoy jine bora se. Dawda wane no. Saamo ga ne nga bina ra: «Irikoy si no.» I fumbu, i na fanta goyyaŋ te. Goy hanno teeko si no, baa afo.
2HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
2 Rabbi go hala beene, a na Adam-izey guna ganda, Nga ma di hala fahamante go no kaŋ ga Irikoy ceeci.
3Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
3 I kulu kamba, i fumbu care banda. Goy hanno teeko si no; baa afolloŋ si no.
4Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?
4 Laala goy-teekoy wo sinda bayray no? Ngey kaŋ yaŋ g'ay borey ŋwa sanda mate kaŋ cine i ga buuru ŋwa, I si Rabbi ce mo.
5Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
5 Noodin no humburkumay boobo n'i di, Zama Irikoy go adilantey dumey banda.
6Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.
6 Araŋ na taabante saaware haawandi, Day Rabbi no ga ciya a se tuguyaŋ do.
7Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.
7 Doŋ day Israyla* faaba ma fun Sihiyona ra! Alwaati kaŋ Rabbi ga ye ka kande nga borey i ma fun tamtaray, Yakuba ga farhã, Israyla ga te bine kaani.