Svenska 1917

Zarma

Psalms

147

1Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
1 Alleluya! Zama a boori i ma sifaw baytu te iri Irikoyo se, Zama haŋ kaŋ ga kaan no. Sifayaŋ mo, haŋ kaŋ ga hagu no.
2HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
2 Rabbi ga Urusalima cina, A ga Israyla say-sayantey margu mo.
3Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
3 A ga bine-saray-koyey yayandi, a g'i biyey haw.
4Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
4 A ga handariyayzey baayaŋo kabu, A ga maa daŋ i kulu gaa.
5Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
5 Iri Irikoyo ya Beeraykoy no, Gaabikooni mo no hin do. A fahama sinda me.
6HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
6 Rabbi ga boŋ baanaykoyey gaay ka boro laaley zeeri hala ganda.
7Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
7 Wa baytu Rabbi se da saabuyaŋ. Wa sifayaŋ baytu te iri Irikoyo se da moolo beeri.
8honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
8 Nga no ga beene batama daabu nda buruyaŋ, A ma beene hari soola ndunnya se, A ma naŋ subu tayo ma fatta tondi kuukey boŋ.
9honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
9 Nga no ga almaney no ngey ŋwaaro, Ngey da gaaru izey mo waati kaŋ i goono ga hẽ.
10Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
10 A mana bari gaabo guna hala hay fo beeri no, A si maa boro cey kaani mo.
11HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
11 Rabbi ga maa kaani nda borey kaŋ yaŋ ga humburu nga, Kaŋ ga ti ngey kaŋ yaŋ ga beeje sinji a baakasinay suujo gaa.
12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
12 Ya Urusalima, ma Rabbi sifa! Ya Sihiyona, ma ni Irikoyo sifa!
13Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
13 Zama a na ni birni meyey karangaley gaabandi, A na ni izey mo albarkandi ni ra.
14Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
14 A ga laakal kanay daŋ hala ni hirrey me, A ga ni kungandi mo da alkama hamni baano.
15Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
15 A ga nga lordo samba ndunnya boŋ, A sanno mo ga zuru nda waasi gumo.
16Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
16 A ga neezu* no sanda feeji hamni kwaaray, A ga harandaŋ kaŋ ga ye sanda gari say-say sanda boosu cine.
17Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
17 A ga nga gariyo catu zanjarmi-zanjarmi. May no ga hin ka kay a yeeno jine?
18Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
18 A ga nga sanno samba k'i mannandi, A ga nga hawo daŋ a ma faaru, harey mo ga zuru.
19Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
19 A ga nga sanno fe Yakuba se, A hin sanney d'a farilley mo Israyla se.
20Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
20 A mana yaadin cine te kunda fo se, A farilley mo, i si i bay. Alleluya!