¹För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

¹ Doonkoy jine bora se. Rabbi tamo Dawda wane no. A na baytu woone sanney ci Rabbi se hano kaŋ hane Rabbi n'a kaa nga ibarey kulu da Sawulu mo kambe ra. A ne:

²Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

² Ya Rabbi ay gaabo, ay ga ba nin.

³HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

³ Rabbi ya ay tondo no, d'ay wongu fuwo, d'ay faabakwa mo, D'ay Irikoyo, ay tondi gaabikoono. A ra no ay ga tugu. Ay korayo d'ay faaba hillo, D'ay cinari kuuko mo no koyne.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁴ Ay ga ce Rabbi gaa, nga kaŋ to sifayaŋ. Woodin ga naŋ ay ma du faaba ka fun ay ibarey kambe ra.

⁵Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

⁵ Buuyaŋ korfey didiji ay gaa, Irikoy jaŋ-ka-ganayaŋ baayaŋo n'ay humburandi.

⁶Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁶ Alaahara korfey n'ay koli ka windi, Buuyaŋ hirrimey n'ay di.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

⁷ Ay kankamo ra ay na Rabbi ce, Ay na jinde tunandi ay Irikoyo gaa. A maa ay jinda nga fuwo ra, Ay hẽeno kaŋ ay te a jine din mo furo a hangey ra.

⁸Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁸ Saaya din no laabo gaan, a zinji. Tondi kuukey tiksey nyooti, I zinji-zinji, zama Rabbi futu.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

⁹ Dullu fun a niina ra ka ciciri, Danji mo kaŋ ga ŋwa ka ban fun a meyo ra. A na danji-bi yaŋ diyandi.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

¹⁰ A na beena gungumandi ka zumbu ganda. Kubay bi tik go a ce taamey cire.

¹¹Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

¹¹ A kaaru ciiti malayka* boŋ ka tun beene. Oho, a tun da waasi haw fatey boŋ ka deesi.

¹²Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

¹² A na kuba ciya nga tuguyaŋ do. A bukka no kaŋ go g'a windi, hari kubay, beene hirriyaŋ beerey no.

¹³Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹³ A beene hirriyaŋ beerey bisa, zama kaari go a jine, Da gari da danj'ize.

¹⁴Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁴ Rabbi kaati beeney ra, Beeray-Beeri-Koyo na nga jinda beerandi, gari da danji ize.

¹⁵Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

¹⁵ A na nga hangawey donton k'i say-say. Oho, a maliyaŋ booba no, ka n'i kar ka say mo.

¹⁶Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

¹⁶ Ya Rabbi, ni kaatiyaŋo da ni niina funsuyaŋo yooja mo gaa, Goorayze kuukey bangay, ndunnya tiksey mo fun taray.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁷ A go beene, a donton k'ay sambu, A n'ay candi ka kaa hari-yaa* bambatey ra.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁸ A n'ay hamay ka kaa ay ibare gaabikoono kambe ra, Da borey kaŋ yaŋ konna ay kambe ra mo, Zama i bisa ay gaabi.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

¹⁹ I kaŋ ay boŋ ay masiiba zaaro ra, Amma Rabbi ciya ay se deyaŋ hari.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²⁰ A kande ay nangu yulwanta ra. A n'ay kaa kambe, zama a ga farhã d'ay.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²¹ Rabbi n'ay bana ay adilitara hino me, Ay kambey hananyaŋo me no a yeti ay se.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²² Zama ay na Rabbi fondey haggoy, Ay mana laala mo ka fay d'ay Irikoyo.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

²³ Zama a farilley kulu go ay jine, Ay man'a hin sanney mo ganandi.

²⁴Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁴ Ay ya toonante no a do haray. Ay n'ay fundo gaay mo ay laalayaŋ ciine ra.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁵ Woodin se no Rabbi bana ay se ay adilitara hino me, D'ay kambey hananyaŋ hino me nga jine.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

²⁶ Suujikoy se ni ga ni boŋ cabe Suujikoy. Boro toonante se mo ni ga ni boŋ cabe toonante.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁷ Boro kaŋ bina ga hanan se ni ga ni boŋ cabe bine-hanno-koy. Siirante mo, ni ga ni boŋ cabe a se carmaykom.

²⁸Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁸ Zama ni ga taabantey faaba, Amma ni ga boŋ-jarekoy kaynandi.

²⁹Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

²⁹ Zama ni g'ay fitilla diyandi, Rabbi ay Irikoyo g'ay kuba hanandi.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

³⁰ Zama ni hino no ay na wongu sata gaaba nd'a, Ay Irikoyo hino no ay ga cinari sar ka daaru nd'a.

³¹Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³¹ Irikoy wo, a fonda ya toonante no. Rabbi sanno ya neesante mo no, Koray mo no boro kulu kaŋ ga tugu a ra se.

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

³² Zama may no ga ti Irikoy, kala Rabbi? May no ga ti tondi, kala iri Irikoyo?

³³Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

³³ Irikoy kaŋ n'ay guddama da gaabi, A n'ay fonda ciya toonante.

³⁴du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁴ A n'ay cey ciya sanda jeeri wane yaŋ cine, A g'ay daŋ ay nangu beerey boŋ.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁵ A g'ay kambayzey dondonandi wongu, Hala ay kambey ga haw daŋ guuru-say birawo ra.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

³⁶ Ni n'ay no ni faaba korayo mo, Ni kambe ŋwaaro n'ay gaay, Ni baano mo n'ay beerandi.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁷ Ni n'ay taamu-taamu yaŋ feeri ay cire, Ay ce jindey mo mana mulay.

³⁸Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁸ Ay n'ay ibarey ce banda gana, ay n'i to mo, Ay mana bare ka ye mo kala kaŋ ay n'i ŋwa ka ban.

³⁹Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

³⁹ Ay n'i gooru k'i fun hala i mongo ka hin ka tun, I kaŋ ay ce taamey cire.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴⁰ Zama ni n'ay guddu nda gaabi wongu sabbay se. Borey kaŋ yaŋ tun ay gaa mo, ni naŋ i ma sumbal ay cire.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴¹ Ni naŋ mo ay ibarey ma jinde banda no ay se, Zama ay m'ay konnakoy tuusu.

⁴²De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

⁴² I kuuwa, amma faabako si no. I hẽ baa Rabbi gaa, amma a mana tu i se.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

⁴³ Waato din gaa no ay n'i kar hala i ciya sanda kusa kaŋ haw goono ga gaaray. Ay n'i mun sanda kwaara ra fondo gaa potor-potor cine.

⁴⁴Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁴ Ni n'ay faaba borey canda-canda gaa. Ni n'ay ciya dumi cindey mayko. Dumi kaŋ doŋ ay s'a bay, a go ga may ay se.

⁴⁵Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

⁴⁵ Ay baaru maayaŋ gaa i g'ay gana, Yawey ga boŋ ye ay se ganda.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

⁴⁶ Yawey ga lakaw, I ga fatta ngey wongu fuwey ra, i gaahamey go ga jijiri.

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

⁴⁷ Rabbi ya fundikooni no! W'ay tondo sifa! Ay faaba Irikoyo, w'a beerandi gumo!

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

⁴⁸ Irikoy no ga bana ay se, A ga dumi waani-waani daŋ ay mayra cire.

⁴⁹du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁴⁹ A g'ay hamay ka kaa ay ibarey kambe ra. Daahir, ni g'ay beerandi borey kaŋ tun ay se yaŋ boŋ. Ni g'ay soolam ka kaa toonyantey kambe ra.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

⁵⁰ Ya Rabbi, woodin se no ay ga saabu ni se dumi cindey game ra. Ay ma sifayaŋ baytu te ni maa gaa.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

⁵¹ A ga faaba beeriyaŋ no bonkoono kaŋ a daŋ din se, A ga baakasinay suuji cabe mo nga wane suubananta se, Kaŋ ga ti Dawda nda nga banda se hal abada.