¹För sångmästaren; en psalm av David.

¹ Doonkoy jine bora se. Dawda baytu fo no.

²Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

² Ya Rabbi, ni do no ay ga tuguyaŋ do ceeci, Ma si naŋ ya haaw hal abada. M'ay faaba mo ni adilitara ra.

³Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

³ Ma ni hanga jeeri ay se, m'ay faaba nda cahãyaŋ. Ma ciya tondi gaabikooni ay se, wongu fu mo ay faaba se.

⁴Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

⁴ Za kaŋ nin no ga ti ay tondo d'ay wongu fuwo, Kala ni m'ay candi k'ay daŋ fondo ni maa sabbay se.

⁵Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

⁵ Ni g'ay candi ka kaa taaru beero ra, Kaŋ i hirr'ay se tuguyaŋ ra, Zama ni ga ti ay gaabo.

⁶I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

⁶ Ni kamba ra no ay g'ay biya talfi. Ya Rabbi, ya Irikoy cimikoyo, ni n'ay fansa.

⁷Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

⁷ Ay konna borey kaŋ yaŋ ga gaabu tooru yaamey gaa, Amma ay ga de Rabbi gaa.

⁸Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

⁸ Ay ga farhã ka te bine kaani ni baakasinay suujo ra, Zama ni di ay kankamo, ni g'ay fundo masiibey bay mo.

⁹och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

⁹ Ni mana ay daŋ ay ibara kambe ra, Amma ni n'ay cey sinji nangu tafo ra.

¹⁰Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

¹⁰ Ya Rabbi, ma gomni goy te ay se, Zama kankami ra no ay go. Ay moy diyaŋo goono ga zabu bine saray sabbay se, Oho, d'ay fundo d'ay gaahamo kulu mo.

¹¹Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

¹¹ Zama ay fundo jirbey go ga kokor da bine saray, Ay jiirey mo da bine jisiyaŋ. Ay gaabo go ga gaze ay laala sabbay se, Ay biriyey mo ban ka te ikaynayaŋ.

¹²För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

¹² Ay ciya taali dakeyaŋ hari ay yanjekaarey kulu se, Oho, sanku fa binde ay gorokasiney se. Ay ya humburandi no ay mo-ka-bayrayey se. Borey kaŋ yaŋ ga di ay taray ga zur'ay se.

¹³Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

¹³ I dinya ay gaa sanda buuko kaŋ i si fong'a. Ay ciya sanda gaasu camse cine.

¹⁴Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

¹⁴ Zama ay maa boro boobo alaasiray sanni. Humburkumay go kuray kulu. I na saawareyaŋ te ay boŋ, I na dabari te mate kaŋ cine no ngey ga te k'ay fundo sambu nd'a.

¹⁵Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

¹⁵ Amma, ya Rabbi, ay wo, ay de ni gaa, Ay ne: «Nin no ga ti ay Irikoyo.»

¹⁶Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

¹⁶ Ay jirbey, ni kambe ra no i go, M'ay faaba ay ibarey kambe ra, D'ay gaaraykoy mo gaa.

¹⁷Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

¹⁷ Ma naŋ ni moyduma ma kaari ni tamo do haray, M'ay faaba mo ni baakasinay suujo ra.

¹⁸HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

¹⁸ Ya Rabbi, ma si naŋ ya haaw, zama ay na ni ce. Ma naŋ laalakoyey ma haaw, i ma te siw Alaahara.

¹⁹Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

¹⁹ Meyey kaŋ ga tangari ma dangay, Ngey kaŋ yaŋ ga salaŋ adilantey boŋ da mo-koogay, Da boŋbeeray, da donda-caray mo.

²⁰Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

²⁰ Man ni gomno beera misa kaŋ ni jisi ngey kaŋ ga humburu nin yaŋ se? Kaŋ ni goy mo ni gaa de-koy se Adam-izey jine!

²¹Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

²¹ Ni g'i tugu ni do tuguyaŋ nango ra hal i ma wa da borey me-hawyaŋey. Ni g'i jisi tugante bukka ra, Hal ni m'i wa da deeney masiiba.

²²Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

²² I ma Rabbi sifa, zama a na nga baakasinay suujo kaŋ ga dambarandi cabe ay se gallu birnikoyo ra.

²³Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

²³ Ay wo kay, ay cahãyaŋo ra no ay ne: «I n'ay pati ka kaa ni jine.» Kulu nda yaadin ni maa ay adduwey jinde, Waato kaŋ ay na ni ce.

²⁴Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

²⁴ Ya Rabbi wane hanantey kulu, wa ba r'a. Rabbi ga naanaykoyey haggoy. A ga banandi toonante te mo boŋbeeray goy teeko se.

²⁵Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

²⁵ Araŋ kulu kaŋ ga Rabbi hangan, wa gaabu. Araŋ biney ma te gaabi.