1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
1 Doonkoy jine bora se. Kora izey baytu fo no.
2Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2 Ya Irikoy, iri maa d'iri hangey, Iri kaayey mo ci iri se goy kaŋ ni te i jirbey ra, Za waato zamaney ra.
3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3 Kaŋ ni na dumi cindey gaaray da ni kambe k'i sinji. Ni na kunda woodin yaŋ taabandi k'i say-say.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4 Zama iri kaayey mana laabo ŋwa da ngey bumbey takuba bo, Manti mo i kambe jase no k'i faaba, Amma ni kambe ŋwaaro da ni jasa, Da ni moyduma annura no, zama ni yadda i gaa.
5Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5 Ya Irikoy, nin no ga ti ay Bonkoono, Ni ma faaba lordi Yakuba se.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6 Ni do no iri ga du k'iri yanjekaarey tuti ka ye banda. Ni maa do mo no iri ga du ka borey kaŋ yaŋ ga gaaba nd'iri taamu-taamu.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7 Zama ay si de ay birawo gaa bo, Ay takuba mo s'ay faaba.
8nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8 Amma nin no k'iri faaba iri yanjekaarey kambe ra, Ni n'iri konnakoy mo haawandi.
9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
9 Irikoy ra no iri ga fooma zaari me-a-me, Iri ga ni maa sifa mo hal abada. (Wa dangay)
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10 Amma sohõ ni n'iri furu, ni n'iri kaynandi mo, Ni siino ga fatta iri wongu margey banda.
11Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11 Ni naŋ iri ma banda bare iri yanjekaarey se, Ngey kaŋ konna iri du wongu arzaka ngey boŋ se.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12 Ni n'iri nooyandi sanda wiyaŋ feeji, Ni n'iri say-say dumi cindey ra.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13 Ni goono ga ni borey neera faala, Ni mana du riiba fo mo i hayo gaa.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14 Ni n'iri ciya jomboyaŋ hari iri gorokasiney se, Donda-caray da hahaarayaŋ hari mo iri windante waney se.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15 Ni n'iri ciya deedandiyaŋ laalo hari kundey ra, Me nyatteyaŋ hari mo dumi cindey game ra.
16Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16 Waati kulu ay kaynayaŋo go ay jine, Ay moyduma haawo n'ay daabu, sip!
17när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17 Wowko jinde sabbay se kaŋ goono ga sanni ziibo te, Ibare da daw banako mo sabbay se.
18Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18 Woodin yaŋ kulu kaŋ iri boŋ, Kulu nda yaadin iri mana dinya ni gaa, Iri mana tangari goy te da ni sappa mo.
19Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19 Iri biney mana bare ka ye banda, Iri taamuyaŋey mo mana kamba ka ni fonda taŋ,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20 Baa day kaŋ ni n'iri tutubu zoŋey do, Ni n'iri daabu mo da buuyaŋ biya.
21Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21 D'iri dinya iri Irikoyo maa, Wala mo d'iri na kambe salle de-koy waani fo gaa,
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22 Doŋ manti Irikoy ga woodin fisi ka kaa taray no? Zama a ga bine gundu bay.
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23 Oho, ni sabbay se no i go g'iri wi zaari me-a-me, I n'iri himandi feejiyaŋ kaŋ i ga koy wi.
24Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24 Ya ay Koyo, ma mo hay! Ifo se no ni ga jirbi? Ma tun, ma si wangu iri hal abada.
25Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25 Ifo se no ni goono ga ni moyduma tugu? Ni goono ga dinya kayna da kankamo kaŋ i goono ga te iri se din no?
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26 Zama iri fundey sooli hala ganda, Iri gaahamey go ga naagu laabo gaa.
27Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
27 Ma tun ka kay iri gaakasinay se, M'iri fansa mo ni baakasinay suujo sabbay se.