1Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
1 Suleymanu wane no. Ya ay Irikoyo, ma bonkoono no ni ciitey. Ni adilitara mo, ni m'a no bonkoono izo se.
2Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
2 A ma ciiti te ni borey se da adilitaray, Ni talkey mo se da cimi ciiti.
3Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
3 Tondi kuukey ma kande borey se laakal kanay, Tudey mo ma kand'a adilitaray ra.
4Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
4 A ma ciiti te borey ra talkey se; A ma laamikoyey izey faaba, A ma taabandikoy mumuru mo.
5Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
5 I ma humburu nin waati kaŋ wayna go no, Da waati kaŋ hando go no, Hal a ma koy zamaney kulu me.
6Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
6 A ma zumbu sanda beene hari cine, subu kaŋ i dumbu boŋ, Sanda buru hariyaŋ kaŋ ga laabo tayandi.
7I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
7 A jirbey ra adilante ma zaada, Laakal kanay ma baa mo, kala handu sanni ma ban.
8Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
8 A ma may teeku fa gaa ka koy teeku fa gaa mo, Da Isa Beero gaa kal a ma koy ndunnya me.
9För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
9 Saajo gorokoy ma gurfa a jine, a ibarey ma kusa loogu.
10Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
10 Tarsis da gungey bonkooney ma jangal bana, Seba da Saba bonkooney mo ma kande fooyaŋ hari.
11Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
11 Oho, bonkooney kulu ma sududu a se, Ndunnya dumey kulu ma may a se.
12Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
12 Zama a ga borey kaŋ go moori ra faaba waati kaŋ i hẽ ka gaakasinay ceeci, Da taabante, da boro kaŋ sinda gaako mo.
13Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
13 A ga bakaraw cabe talkey da laamikoyey se, A ga laamikoyey fundey faaba mo.
14Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
14 A m'i fundey fansa* zamba nda toonye gaa, A diyaŋo gaa mo i kuro gonda darza.
15Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
15 A ma funa, i ma Seba wura no a se mo. Borey ma adduwa te a se han kulu, I m'a sifa zaari me-a-me.
16Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
16 Ntaaso ma te ka yulwa laabo tondi kuukey yolley gaa, Jeeney ma soobay ka teeni sanda Liban cine, Galley ra gorokoy mo ma zaada danga ganda subey cine.
17Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
17 A maa ma tabbat hal abada, A maa ma yandi duumi nda wayna go no. I ma borey albarkandi a maa gaa, Ndunnya dumey kulu ma ne a se albarkante.
18Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
18 I ma Rabbi Irikoy, Israyla Irikoyo, sifa, Nga kaŋ ga dambara goyey te, nga hinne.
19Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
19 I m'a maa darzakoyo sifa hal abada. Ndunnya kulu ma to d'a darza. Amin! Amin! Yasse ize Dawda adduwey nooya, i ban.
20Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken