1Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
1 Wa kaa, iri ma farhã baytu te Rabbi se, Iri ma cilili iri faaba tondo se.
2Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
2 Iri ma kaa a jine da saabuyaŋ, Iri ma farhã kuuwa te a se da baytuyaŋ.
3Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
3 Zama Rabbi ya Irikoy beeri no, Bonkooni bambata no de-koyey kulu boŋ.
4Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
4 A kambe ra no ndunnya guusuyaŋey go, Tondi kuukey yolley mo, a wane yaŋ no.
5hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
5 Teeko ya a wane no, nga mo no k'a te, A kambey mo no ka laabu koga te.
6Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
6 Wa kaa, iri ma sududu, iri ma gungum, Iri ma sombu Rabbi iri Takakwa jine
7Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
7 zama nga ya iri Irikoyo no, Iri mo a kuray nangey boroyaŋ no, A kambe feejiyaŋ mo no. Hunkuna, d'araŋ maa a jinda,
8O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
8 Wa s'araŋ biney sandandi, sanda Meriba ra wano cine, Sanda Massa zaaro cine saajo ra,
9där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
9 Naŋ kaŋ araŋ kaayey n'ay gosi k'ay si. I di ay goyo,
10I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
10 Jiiri waytaaci no ay na zamana din izey fanta. Ay ne: «Jama no kaŋ go ga daray ngey biney ra, I man'ay fondey bay mo.
11Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
11 Woodin se no ay ze ay futa ra ka ne: ‹Daahir i si furo ay fulanzamyaŋo ra.› »