Svenska 1917

Zarma

Romans

12

1Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
1 Yaadin gaa, nya-izey, ay g'araŋ ŋwaaray Irikoy suujey sabbay se: araŋ m'araŋ gaahamey salle sargay fundikooniyaŋ, hananteyaŋ, kaŋ yaŋ ga kaan Irikoy se. Woodin araŋ saajaw goy no kaŋ ga saba nda fahamay.
2Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.
2 Araŋ ma si araŋ boŋ sasabandi nda zamana wo _alhaalo|_, amma wa naŋ Irikoy m'araŋ bare, k'araŋ laakaley tajandi. Yaadin gaa no araŋ ga du fayanka ka Irikoy miila bay, kaŋ ga ti ihanno, da yadda hari, da timmante.
3Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
3 Zama, gomni kaŋ Irikoy n'ay no boŋ, ay goono ga ne araŋ boro fo kulu se: a ma si fongu nda nga boŋ haŋ kaŋ ga bisa mate kaŋ ga hima nd'a, amma a ma bara nda lalabu lasaabu, mate kaŋ cine Irikoy na cimbeeri neesijo zaban araŋ boro fo kulu se.
4Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
4 Zama mate kaŋ iri gonda jare boobo gaaham folloŋ ra, jare kulu mo goyo go waani,
5så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
5 yaadin mo no iri, kaŋ ga ti iboobo, iri ciya gaaham folloŋ Almasihu ra, iri boro fo kulu mo care gaaham jareyaŋ no.
6Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
6 Iri boro kulu gonda nooyaŋ waani-waani, sanda mate kaŋ cine Irikoy na gomni no iri se. To. Boro kaŋ du annabitaray m'a te da cimbeero* kaŋ cine a du.
7har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
7 Boro kaŋ du saajaw goy ma nga boŋ no saajaw goyo se. Boro kaŋ ga dondonandi ma nga boŋ no dondonandiyaŋo se.
8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
8 Boro kaŋ ga yaamar ma nga boŋ no yaamaryaŋo se. Boro kaŋ ga no m'a te da bine folloŋ. Boro kaŋ gonda jineborotaray m'a te da anniya. Boro kaŋ ga suuji cabe m'a te da farhã.
9Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
9 Baakasinay ma si te da munaficitaray. Wa ilaalo fanta, wa gaabandi ihanno gaa.
10Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
10 Wa bara nda baakasinay care se danga nya izeyaŋ kaŋ ga ba care. Araŋ ma care beerandi ka care daŋ jine.
11Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
11 Wa ciya kokoranteyaŋ, manti hawfunoyaŋ. Wa haw daŋ araŋ biney ra ka may Irikoy se.
12Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
12 Wa farhã beeje ra, kankami ra mo araŋ ma suuru. Wa mo ye adduwa ra.
13Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
13 W'araŋ arzaka fay-fay ka hanantey gaakasinay, wa yaw gaay mo.
14Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
14 Wa albarka gaara borey kaŋ yaŋ g'araŋ gurzugandi se. Wa albarka gaara, manti laaliyaŋ.
15Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
15 Wa farhã farhantey banda, wa hẽ hẽekoy banda.
16Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
16 Araŋ ma bara nda laakal folloŋ care se. Araŋ ma si laakal da hari beeriyaŋ, amma w'araŋ biney ye ikayney gaa. Wa si ciya boroyaŋ kaŋ ga boŋ jare.
17Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
17 Wa si boro kulu laala bana nda laala. Wa ceeci ka te haŋ kaŋ ga boori borey kulu jine.
18Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
18 Da fondo go no, wa te araŋ hina kulu ka goro nda laakal kanay, araŋ da boro kulu game ra.
19Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
19 Ya ay baakoy, araŋ ma si bana, amma wa nangu cindi Irikoy futa se. Zama i n'a hantum ka ne: «Banayaŋ ya ay wane no. Ay no ga bana.» Yaadin no Rabbi ci.
20Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
20 Amma day: «Da ni ibara haray, m'a no ŋwaari. D'a jaw, m'a no hari. Zama woodin teeyaŋ gaa no ni ga danj'ize gusam a boŋo boŋ.»
21Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
21 Wa si yadda laala ma hin araŋ, amma wa hin laala ihanno teeyaŋ ra.