1»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.
1 A go, ya ay waymo, ay wayhiijo, Ay kaa ay kalo ra. Ay n'ay zawul d'ay jinayey margu-margu. Ay n'ay yuwo ŋwa nga fanta ra, Ay n'ay duvaŋo d'ay wa gano mo haŋ. Doonko marga ne: Ya ay corey, wa ŋwa, wa haŋ. Oho, ya baakoy, wa haŋ iboobo. Wayhiijo ne:
2Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
2 Ay goono ga jirbi, amma ay bina mana kani. Ay baakwa jinda neeya! A goono ga fu meyo kar, a goono ga ne: «Ma meyo fiti ay se, ya ay wayme, ya ay baakwa, Ay koloŋa, ay wane ihanna kaŋ sinda laru. Zama ay boŋo tay da harandaŋ, Ay boŋ hamney mo gonda cin hari tolli-tolliyaŋ.»
3»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
3 Ay n'ay kwaayo kaa, Mate n'ay ga te ka ye k'a daŋ koyne? Ay n'ay ce taamey nyun, Mate n'ay ga te ka ye k'i ziibandi koyne?
4Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.
4 Ay baakwa na nga kambe daŋ fu meyo funa gaa, Ay bina mo hẽ a se.
5Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
5 Ay tun zama ya fu meyo fiti ay baakwa se, Ay kambey mo go ga zawul tolli-tolli, Ay kambayzey gonda zawul hari fu meyo feeriyaŋ harey gaa.
6Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
6 Ay na fu meyo fiti ay baakwa se, Amma ay baakwa jin ka dira ka koy. Ay bina tu a se waati kaŋ a salaŋ. Ay n'a ceeci, amma ay mana du a. Ay n'a ce, amma a mana tu ay se.
7Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
7 Batukoy kaŋ ga kwaara windi n'ay gar. I n'ay kar k'ay maray. Meyey batukoy n'ay bangumo yabu ka ta ay gaa.
8»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
8 Ya araŋ Urusalima wandiyey, ay n'araŋ lordi: D'araŋ di ay baakwa, Kal araŋ ma ci a se ka ne ay jante baakasinay sabbay se. Doonko marga ne:
9»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
9 Day, man no ni baakwa bisa baako fo, Ya nin kaŋ boori ka bisa wayborey kulu? Man no ni baakwa bisa baako fo kaŋ ni n'iri lordi ya-cine? Wayhiijo ne:
10»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.
10 Ay baakwa ya idaara no, ihanno mo no. A beera bisa boro zambar way wane.
11Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.
11 A boŋo sanda wura kaŋ bisa hay kulu booriyaŋ no, A boŋ hamno kunkunante no, Kaŋ ga bi sanda gaaru cine.
12Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.
12 A moy ga hima koloŋayyaŋ kaŋ go gooru me gaa waney, Nyunanteyaŋ no nda wa gani, I n'i sinji hal a ma boori mo.
13Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.
13 A garbey ga hima sanda kobto kaŋ gonda haw kaano, Danga waddi kaŋ haw ga kaan gusamo cine. A me kuurey ga hima waaliya bokoyaŋ, I ga zawul hari tolli-tolli.
14Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.
14 A kambey ga hima wura korbayyaŋ kaŋ gaa i na topaz* tondiyaŋ daŋ. A gunda sanda cebeeri hinje no kaŋ ga nyaale, Kaŋ i taalam da safir tondiyaŋ.
15Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.
15 A cey ga hima sanda tondi kwaaray cinariyaŋ, Kaŋ goono ga sinji wura hanno kanjeyaŋ ra. A diyaŋ ga hima Liban, Nga wo beeray-beerikoy no sanda sedreyaŋ cine.
16Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»
16 A meyo ga kaan gumo. Oho, nga bumbo ya baakasinay hari no gumo. Ay baakwa nooya -- ay cora nooya, Ya araŋ Urusalima wandiyey.
17»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»