¹Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår hände sig att HERRENS ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, det är Kisleu.

¹ I go no, bonkoono Dariyus jiiri taacanta ra, Rabbi sanno kaa Zakariya do handu yagganta jirbi taaca, sanda Sislef hando ra nooya.

²Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför HERREN;

² Betel borey binde jin ka Sarezar donton, nga nda Regam-Melek da ngey borey, zama i ma gomni ceeci Rabbi gaa.

³de skulle nämligen fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och profeterna sålunda: »Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss i femte månaden, såsom vi hava gjort nu i så många år?»

³ I salaŋ mo Rabbi Kundeykoyo windo alfagey da annabey se ka ne: «Ay ma hẽ handu guwanta ra k'ay boŋ fay waani, sanda mate kaŋ ay te za jiiri boobo din?»

⁴Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:

⁴ Saaya din Rabbi Kundeykoyo sanno kaa ay do ka ne:

⁵Säg till allt folket i landet och till prästerna: När I nu under sjuttio år haven hållit faste- och klagodagar i femte och i sjunde månaden, har det då varit åt mig som I haven hållit fasta?

⁵ Ma salaŋ laabo borey kulu da alfagey mo se ka ne: Waati kaŋ araŋ na mehaw te handu guwanta da iyyanta ra, jiiri wayya din kulu, ay sabbay se no araŋ na mehaw te, wala?

⁶Och när I äten och dricken, är det icke då för eder egen räkning som I äten och dricken?

⁶ Waati kaŋ araŋ ga ŋwa, araŋ ga haŋ mo, manti araŋ boŋ se no araŋ goono ga ŋwa ka haŋ bo?

⁷Haven I icke förnummit de ord som HERREN lät predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem ännu tronade i god ro med sina städer omkring sig, och medan Sydlandet och Låglandet ännu voro bebodda?

⁷ Manti a ga hima araŋ ma maa Rabbi sanno kaŋ a te araŋ se za doŋ annabey do, waato kaŋ i goono ga goro Urusalima ra? Kwaara gonda arzaka mo waato din, d'a kawyey kaŋ yaŋ goono g'a windi. Negeb* da Safela* mo gonda boroyaŋ ga goro.

⁸Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:

⁸ Kala Rabbi sanno kaa Zakariya do ka ne:

⁹Så sade ju HERREN Sebaot: »Dömen rätta domar, och bevisen varandra kärlek och barmhärtighet.

⁹ Yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: Wa cimi ciiti sanney te, wa gomni nda bakaraw cabe, boro fo kulu nga nya-izo se.

¹⁰Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»

¹⁰ Araŋ ma si wayboro kaŋ kurnye bu, wala alatuumey, wala ce-yaw, wala alfukaaru mo kankam. Araŋ afo kulu ma si laala fongu nga bina ra nga nya-izo do haray.

¹¹Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.

¹¹ Amma i wongu ka maa. I na ngey biney sandandi ka ngey hangey lutu, zama ngey ma si maa se.

¹²ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.

¹² Oho, i na ngey biney ciya sanda tondi daari zama ngey ma si maa asariya*, wala mo sanney kaŋ Rabbi na nga Biya donton d'ey annabey kaŋ yaŋ go no za doŋ meyey ra. Woodin sabbay se no futay korno da cimi kaa ka fun Rabbi Kundeykoyo do.

¹³Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa;

¹³ A ciya mo, sanda mate kaŋ cine a na ceyaŋo te, ngey mo mana yadda ka maa -- yaadin cine no ngey mo, i ce, ay mo ay mana yadda ka maa. Yaadin no Rabbi Kundeykoyo ci.

¹⁴utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke känna.» Så har nu landet blivit öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en ödemark.

¹⁴ Amma ay g'i say-say da alma haw ka kond'ey dumey kulu kaŋ i si bay yaŋ din ra. Yaadin gaa no laabo ga ciya koonu nd'a i banda, hala boro si no kaŋ ga gana a ra. Wo kaŋ ga ye ka kaa mo si no, zama i na laabo kaŋ borey ga yalla-yalla nd'a din ciya koonu.