1Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg, I ädlingar bland förstlingsfolket, I som Israels hus plägar vända sig till!
1Vay başına Siyondaki kaygısızların,Samiriye Dağında kendilerini güvende sananların,İsrail halkının başvurduğuÖnder ulusun tanınmış insanlarının!
2Gån åstad till Kalne och sen efter, dragen därifrån till Stora Hamat, och faren så ned till filistéernas Gat: äro de bättre än rikena här, eller är deras område större än edert område?
2Kalne Kentine gidin de görün,Oradan büyük Hamaya geçin,Filistlilerin Gat Kentine inin,Sizin bu krallıklarınızdan daha mı iyiler?Toprakları sizinkinden daha mı geniş?
3Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;
3Ey sizler, kötü günü uzak sanan,Zorbalık tahtını yaklaştıranlar.
4I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet;
4Ey sizler, fildişi süslü yataklara uzananlar,Sedirlere serilenler,Seçme kuzular, besili buzağılar yiyenler,
5I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;
5Çenk eşliğinde türkü söyleyenler,Davut gibi beste yapanlar,
6I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada!
6Tas tas şarap içenler,Yağların en güzelini sürünenler,Yusufun yıkımına kederlenmeyenler!
7Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap; de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.
7Bu yüzden şimdi bunlarSürgüne gideceklerin başını çekecekler;Sona erecek sedire serilenlerin cümbüşü.
8Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är.
8Egemen RAB başı üzerine ant içti,Her Şeye Egemen Tanrı RAB şöyle diyor:‹‹Yakupun gururundan iğreniyor,Saraylarından tiksiniyorum.Bu yüzden içindeki her şeyle kentiDüşmana teslim edeceğim.››
9Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö.
9Eğer bir evden on kişi kalmışsa,Onlar da ölecek.
10När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»
10Ölünün akrabası yakmak için cesedi evden almaya gelince,Evdekine, ‹‹Yanında kimse var mı?›› diye soracak,O da, ‹‹Hayır!›› yanıtını alınca,‹‹Sus!›› diyecek, ‹‹RABbin adı anılmamalı.››
11Ty se, på HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de små husen i splittror.
11Çünkü RAB buyuruyor,Büyük ev toza,Küçük ev küle dönecek.
12Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant, eller plöjer man där med oxar? -- eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta och rättfärdighetens frukt till malört,
12Atlar kaya üzerinde koşar mı?Kimse denizde öküzle çift sürer mi?Ama siz adaleti zehire,Doğruluk meyvesini pelinotuna çevirdiniz.
13I som glädjen eder över det som är intet värt och sägen: »Genom vår egen styrka hava vi ju berett oss horn.»
13Sizler, Lo-Devar Kentini aldık diye sevinenler,‹‹Karnayimi kendi bileğimizle ele geçirmedik mi?›› diyenlersiniz. simgesidir.
14Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken.
14‹‹İşte bu yüzden, ey İsrail halkı,Üzerinize bir ulus göndereceğim››Diyor Her Şeye Egemen Tanrı RAB,‹‹Levo-Hamat'tan Arava Vadisi'ne kadar ezecekler sizi.››