1På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land: »Vår stad giver oss styrka; murar och värn bereda oss frälsning.
1O gün Yahudada şu ilahi söylenecek: Güçlü bir kentimiz var.Çünkü Tanrının kurtarışıKente sur ve duvar gibidir.
2Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro.
2Açın kentin kapılarını,Sadık kalan doğru ulus içeri girsin.
3Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.
3Sana güvendiği içinDüşüncelerinde sarsılmaz olanıTam bir esenlik içinde korursun.
4Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.
4RABbe sonsuza dek güvenin,Çünkü RAB, evet RAB sonsuza dek kalıcı kayadır.
5Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.
5Yüksekte oturanı alçaltır,Yüce kenti yıkar,Yerle bir eder.
6Den trampas under fötterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg.»
6O kent ayak altında,Mazlumların ayakları,Yoksulların adımları altında çiğnenecek.
7Men den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.
7Doğru adamın yolu düzdür,Ey Dürüst Olan, doğru adamın yolunu sen düzlersin.
8Ja, på dina domars väg, HERRE, förbida vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan.
8Evet, ya RAB, ilkelerinin çizdiği yolda sana umut bağladık,Adın ve ünündür yüreğimizin dileği,
9Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabbar jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet.
9Geceleri canım sana susar,Evet, içimde ruhum seni özler;Çünkü senin ilkelerin yeryüzünde oldukça,Orada oturanlar doğruluğu öğrenir.
10Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet; i det land, där rätt skulle övas, gör han då vad orätt är och ser icke HERRENS höghet.
10Kötüler lütfedilse bile doğruluğu öğrenmez.Dürüstlüğün egemen olduğu diyarda haksızlık eder,RABbin büyüklüğünü görmezler.
11HERRE, din hand är upplyft, men de se det icke; må de nu med blygsel se din nitälskan för folket; ja, må eld förtära dina ovänner.
11Ya RAB, elin yükseldi, ama görmüyorlar,Halkın için gösterdiğin gayreti görüp utansınlar.Evet, düşmanların için yaktığın ateş onları yiyip bitirecek.
12HERRE, du skall skaffa frid åt oss, ty allt vad vi hava uträttat har du utfört åt oss.
12Ya RAB, bizi esenliğe çıkaracak sensin,Çünkü ne yaptıysak hepsi senin başarındır.
13HERREN, vår Gud, andra herrar än du hava härskat över oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.
13Ey Tanrımız RAB, senden başka efendiler bizi yönetti,Ama yalnız sana, senin adına yakaracağız.
14De döda få icke liv igen, skuggorna stå ej åter upp; därför hemsökte och förgjorde du dem och utrotade all deras åminnelse.
14O efendiler öldü, artık yaşamıyorlar,Dirilmeyecek onlar.Çünkü onları cezalandırıp yok ettin,Anılmalarına son verdin.
15Du förökade en gång folket, HERRE; du förökade folket och bevisade dig härlig; du utvidgade landets alla gränser.
15Ulusu çoğalttın, ya RAB,Evet, ulusu çoğalttın ve yüceltildin.Her yönde ülkenin sınırlarını genişlettin.
16HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.
16Ya RAB, sıkıntıdayken seni aradılar.Onları terbiye ettiğinde sessizce yakararak içlerini döktüler.
17Såsom en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o HERRE.
17Doğum vakti yaklaşan gebe kadınÇektiği sancıdan ötürü nasıl kıvranır, feryat ederse,Senin önünde biz de öyle olduk, ya RAB.
18Vi voro också havande och våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas mer till att bo på jordens krets.
18Gebe kaldık, kıvrandık,Rüzgardan başka bir şey doğurmadık sanki.Ne dünyaya kurtuluş sağlayabildik,Ne de dünyada yaşayanları yaşama kavuşturabildik.
19Men dina döda må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.
19Ama senin ölülerin yaşayacak,Bedenleri dirilecek.Ey sizler, toprak altında yatanlar,Uyanın, ezgiler söyleyin.Çünkü senin çiyin sabah çiyine benzer,Toprak ölülerini yaşama kavuşturacak.
20Välan då, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi.
20Haydi halkım, iç odalarınıza giripArdınızdan kapılarınızı kapatın,RABbin öfkesi geçene dek kısa süre gizlenin.
21Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, för att hemsöka jordens inbyggare för deras missgärning; och jorden skall låta komma i dagen allt blod som där har blivit utgjutet, och skall icke längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.
21Çünkü dünyada yaşayanlarıSuçlarından ötürü cezalandırmak içinRAB bulunduğu yerden geliyor.Dünya üzerine dökülen kanı açığa vuracak,Öldürülenleri artık saklamayacak.