¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹RAB bana şöyle seslendi:

²Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet där man intet sår.

²‹‹Git, şunları Yeruşalim halkına duyur. RAB diyor ki, ‹‹ ‹Gençliğindeki bağlılığını,Gelinliğindeki sevgini,Çölde, ekilmemiş topraktaBeni nasıl izlediğini anımsıyorum.

³Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd; alla som vilja äta därav ådraga sig skuld, olycka kommer över dem, säger HERREN.

³İsrail RAB için kutsal bir halk,Hasadının ilk ürünüydü.Onu yeren herkes suçlu sayılır,Başına felaket gelirdi› ›› diyor RAB.

⁴Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla släkter av Israels hus.

⁴RABbin sözünü dinleyin,Ey Yakup soyu,İsrailin bütün boyları!

⁵Så säger HERREN: Vad orätt funno edra fäder hos mig, eftersom de gingo bort ifrån mig och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet?

⁵RAB diyor ki,‹‹Atalarınız bende ne haksızlık buldular daBenden uzaklaştılar?Değersiz putları izleyerekKendileri de değersiz oldular.

⁶De frågade icke: »Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land där ingen vägfarande färdades, och där ingen människa bodde?»

⁶‹Mısırdan bizi çıkaran,Çölde, çukurlarla dolu çorak toprakta,Koyu karanlıkta kalan kurak toprakta,Kimsenin geçmediği,Kimsenin yaşamadığı topraktaBize yol gösteren RAB nerede?› diye sormadılar.

⁷Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda. Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

⁷Meyvesini, en iyi ürününü yiyesiniz diyeSizi verimli bir ülkeye getirdim.Oysa siz gelir gelmez ülkemi kirlettiniz,Mülkümü iğrenç bir yere çevirdiniz.

⁸Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

⁸Kâhinler, ‹RAB nerede?› diye sormadılar,Kutsal Yasa uzmanları beni tanımadılar,Yöneticiler bana başkaldırdılar;Peygamberler Baal adına peygamberlik edipİşe yaramaz putların ardınca gittiler.

⁹Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN, ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

⁹‹‹Bu yüzden sizden yine davacı olacağım›› diyor RAB,‹‹Torunlarınızdan da davacı olacağım.

¹⁰Dragen bort till kittéernas öländer och sen efter, sänden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om något sådant där har skett.

¹⁰Gidin de Kittim kıyılarına bakın!Kedarfç ülkesine adam gönderip iyice inceleyin,Hiç böyle bir şey oldu mu, olmadı mı görün. ülkeleri temsil ediyor.

¹¹Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock äro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa.

¹¹Hiçbir ulus ilahlarını değiştirdi mi?-Ki onlar zaten tanrı değildirler-Ama benim halkım görkeminiİşe yaramaz putlara değişti. ‹‹Görkemimi››.

¹²Häpnen häröver, I himlar; förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.

¹²Ey gökler, şaşın buna,Tir tir titreyin, şaşakalın›› diyor RAB.

¹³Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.

¹³‹‹Çünkü halkım iki kötülük yaptı:Beni, diri suların pınarını bıraktı,Kendilerine sarnıçlar,Su tutmayan çatlak sarnıçlar kazdılar.

¹⁴Är väl Israel en träl eller en hemfödd slav, eftersom han så har lämnats till plundring?

¹⁴İsrail uşak mı?Köle olarak mı doğdu?Öyleyse neden gümbür gümbür kükreyenGenç aslanlara av oldu?Ülkeyi viraneye çevirdiler,Kentler yerle bir edildi, kimsesiz bırakıldı!

¹⁵Lejon ryta mot honom, de låta höra sitt skri. De göra hans land till en ödemark, hans städer brännas upp, så att ingen kan bo i dem.

¹⁶Nof ve Tahpanhes halkıKafanı kırdı.

¹⁶Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.

¹⁷Seni yolda yürüten Tanrın RABbi bırakmaklaBaşına bunları getirdin.

¹⁷Men är det ej du själv som vållar dig detta, därmed att du övergiver HERREN din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

¹⁸Şimdi Şihor suyundan içmek içinMısıra gitmek size yarar sağlar mı?Fırat suyundan içmek içinAsura gitmek size ne sağlar?

¹⁸Varför vill du nu gå till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varför vill du gå till Assyrien och dricka av flodens vatten?

¹⁹Seni kendi kötülüğün yola getirecek,Dönekliğin seni paylayacak.Tanrın RABbi bırakmanın,Benden korkmamanınNe kadar kötü, ne kadar acı olduğunu gör de anla.››Her Şeye Egemen Egemen RAB böyle diyor.

¹⁹Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrager dig straff. Märk därför och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du övergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, säger Herren, HERREN Sebaot.

²⁰‹‹Boyunduruğunu çok önce kırdın,Bağlarını kopardın.‹Kulluk etmeyeceğim› dedin.Gerçekten de her yüksek tepede,Her bol yapraklı ağacın altındaFahişe gibi yatıp kalktın.

²⁰Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: »Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.

²¹Oysa ben seni en iyi cinstenSeçme bir asma olarak dikmiştim.Nasıl oldu da yozlaşıp yabanıl asmaya döndün?

²¹Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?

²²Çamaşır sodasıyla yıkansan,Bol kül suyu kullansan bile,Suçun önümde yine leke gibi duruyor››Diyor Egemen RAB.

²²Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN.

²³‹‹Öyleyken nasıl, ‹Ben kirlenmedim,Baalları izlemedim› diyebilirsin?Vadide nasıl davrandığına bak daNe yaptığını anla.Sen orada burada dolaşanAyağı tez bir dişi devesin.

²³Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna»? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.

²⁴Kösnüyüp havayı koklayanKıra alışkın yaban eşeğisin.Azgınken kim tutabilir onu?Peşine düşenlerin yorulması gerekmez,Çiftleşme zamanı gelince onu bulurlar.

²⁴Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.

²⁵Yalınayak koşmaktan sakın,Susuzluktan boğazını koru.Ama sen, ‹Boş ver!Ben başka ilahları seviyorum,Onları izleyeceğim› dedin.

²⁵Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.»

²⁶‹‹Hırsız yakalandığında nasıl utanırsa,İsrailin halkı, kralları, önderleri,Kâhinleri, peygamberleri de öyle utanacak.

²⁶Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter,

²⁷Onlar ağaca, ‹Babamsın›,Taşa, ‹Bizi sen doğurdun› derler.Çünkü bana yüzlerini değil,Sırtlarını çevirdiler.Ama felakete uğrayınca,‹Kalk da bizi kurtar› diye yakarırlar.

²⁷dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!»

²⁸Hani nerede kendiniz için yaptığınız ilahlar?Felakete uğradığınızda kurtarabiliyorlarsa,Kalkıp gelsinler.Kentlerinin sayısı kadarİlahların var, ey Yahuda halkı.››

²⁸Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.

²⁹‹‹Neden bana dava açıyorsunuz?Hepiniz bana başkaldırdınız›› diyor RAB.

²⁹Huru kunnen I gå till rätta med mig? I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.

³⁰‹‹Halkınızı boşuna cezalandırdım, yola gelmediler.Kılıcınız yırtıcı aslan gibi öldürdü peygamberlerinizi.

³⁰Förgäves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svärd har förtärt edra profeter, såsom vore det ett förhärjande lejon.

³¹‹‹Ey siz, bu kuşağın çocukları,RABbin sözünü anlayın!Ben İsrail için bir çöl,Kapkaranlık bir ülke mi oldum?Öyleyse halkım neden, ‹Başımıza buyruğuz,Artık sana dönmeyeceğiz› diyor?

³¹Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

³²Erden kız takılarını,Gelin çeyizini unutabilir mi?Ama halkım sayısız günlerce unuttu beni.

³²Icke förgäter en jungfru sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har förgätit mig sedan urminnes tid.

³³Aşkı kovalamaktaNe kadar beceriklisin!Kötü kadınlara bile kendi yöntemlerini öğretebildin.

³³Huru skickligt går du icke till väga, när du söker älskog! Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar.

³⁴Eteğin suçsuz yoksulların kanıyla lekelenmiş,Oysa ev soyarken yakalamadın onları.Bütün bunlara karşın,

³⁴Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.

³⁵‹Ben suçsuzum,Kuşkusuz RABbin bana öfkesi dindi› diyorsun.Ama ‹Günah işlemedim› dediğin içinYargılayacağım seni.

³⁵Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff; hans vrede mot mig har förvisso upphört.» Nej, jag vill gå till rätta med dig, om du än säger: »Jag har icke syndat.»

³⁶Neden boyuna döneklik yapıp duruyorsun?Asurda düşkırıklığına uğradığın gibi,Mısırda da düşkırıklığına uğrayacaksın.

³⁶Varför har du nu så brått att vandra åstad på en annan väg? Också med Egypten skall du komma på skam, likasom du kom på skam med Assyrien.

³⁷Oradan da ellerin başında çıkacaksın,Çünkü RAB senin güvendiklerini reddetti;Onlardan yarar sağlamayacaksın.››

³⁷Också därifrån skall du få gå din väg, med händerna på huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på, och du skall icke bliva lyckosam med dem.