¹På den tiden, säger HERREN, skall jag vara alla Israels släkters Gud, och de skola vara mitt folk.

¹‹‹O zaman›› diyor RAB, ‹‹Bütün İsrail boylarının Tanrısı olacağım, onlar da benim halkım olacaklar.››

²Så säger HERREN: Det folk som undslipper svärdet finner nåd i öknen; Israel får draga åstad dit där det får ro.

²RAB diyor ki,‹‹Kılıçtan kaçıp kurtulan halk çölde lütuf buldu.Ben İsraili rahata kavuşturmaya gelirken,

³Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig; därför låter jag min nåd förbliva över dig.

³Ona uzaktan görünüp şöyle dedim:Seni sonsuz bir sevgiyle sevdim,Bu nedenle sevecenlikle seni kendime çektim.

⁴Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du varder upprättad, du jungfru Israel; ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.

⁴Seni yeniden bina edeceğim,Yeniden bina edileceksin, ey erden kız İsrail!Yine teflerini alacak,Sevinçle coşup oynayanlara katılacaksın.

⁵Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skola själva skörda frukten.

⁵Samiriye dağlarında yine bağ dikeceksin;Bağ dikenler üzümünü yiyecekler.

⁶Ty en dag kommer, då vaktare skola ropa på Efraims berg: 'Upp, låt oss draga till Sion, upp till HERREN, vår Gud.'»

⁶Efrayimin dağlık bölgesindeki bekçilerin,‹Haydi, Siyona, Tanrımız RABbe çıkalımDiye bağıracakları bir gün var.››

⁷Ty så säger HERREN: Jublen i glädje över Jakob, höjen fröjderop över honom som är huvudet bland folken, Låten lovsång ljuda och sägen: HERRE, giv frälsning åt ditt folk, åt kvarlevan av Israel.»

⁷RAB diyor ki,‹‹Yakup için sevinçle haykırın!Ulusların başı olan için bağırın!Övgülerinizi duyurun!‹Ya RAB, halkını, İsrailden sağ kalanları kurtar› deyin.

⁸Ja, jag skall föra dem från nordlandet och församla dem från jordens yttersta ända -- bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.

⁸İşte, onları kuzey ülkesindenGeri getirmek üzereyim;Onları dünyanın dört bucağından toplayacağım.Aralarında kör, topal,Gebe kadın da, doğuran kadın da olacak.Büyük bir topluluk olarak buraya dönecekler.

⁹Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

⁹Ağlaya ağlaya gelecekler,Benden yardım dileyenleri geri getireceğim.Akarsular boyunca tökezlemeyecekleriDüz bir yolda yürüteceğim onları.Çünkü ben İsrailin babasıyım,Efrayim de ilk oğlumdur.

¹⁰Hören HERRENS ord, I hednafolk, och förkunnen det i havsländerna i fjärran; sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det och bevara det, såsom en herde sin hjord.

¹⁰‹‹RABbin sözünü dinleyin, ey uluslar!Uzaktaki kıyılara duyurun:‹İsraili dağıtan onu toplayacak,Sürüsünü kollayan çoban gibi kollayacak onu› deyin.

¹¹Ty HERREN skall förlossa Jakob och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.

¹¹Çünkü RAB Yakupu kurtaracak,Onu kendisinden güçlü olanın elinden özgür kılacak.

¹²Och de skola komma och jubla på Sions höjd och strömma dit där HERRENS goda är, dit där man får säd, vin och olja och unga hjordar av får och fä; deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård, och de skola icke vidare försmäkta.

¹²Siyonun yüksek tepelerine gelipSevinçle haykıracaklar.RABbin verdiği iyilikler karşısında-Tahıl, yeni şarap, zeytinyağı,Davar ve sığır yavruları karşısında-Yüzleri sevinçle parlayacak.Sulanmış bahçe gibi olacak,Bir daha solmayacaklar.

¹³Då skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.

¹³O zaman erden kızlar, genç yaşlı erkeklerHep birlikte oynayıp sevinecek.Yaslarını coşkuya çevirecek,Üzüntülerini avutup onları sevindireceğim.

¹⁴Och prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter; och mitt folk skall bliva mättat av mitt goda, säger HERREN.

¹⁴Kâhinleri bol yiyecekle doyuracağım,Halkım iyiliklerimle doyacak›› diyor RAB.

¹⁵Så säger HERREN: Ett rop höres i Rama, klagan och bitter gråt; det är Rakel som begråter sina barn, hon vill icke låta trösta sig i sorgen över att hennes barn icke mer äro till.

¹⁵RAB diyor ki,‹‹Ramada bir ses duyuldu,Ağlayış ve acı feryat sesleri!Çocukları için ağlayan Rahel avutulmak istemiyor.Çünkü onlar yok artık!››

¹⁶Men så säger HERREN: Hör upp med din högljudda gråt, och låt dina ögon icke mer fälla tårar; ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skola vända tillbaka från sina fienders land.

¹⁶RAB diyor ki,‹‹Sesini ağlamaktan,Gözlerini yaş dökmekten alıkoy.Çünkü verdiğin emek ödüllendirilecek›› diyor RAB.‹‹Halkım düşman ülkesinden geri dönecek.

¹⁷Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN; dina barn skola vända tillbaka till sitt land.

¹⁷Geleceğin için umut var›› diyor RAB.‹‹Çocukların yurtlarına dönecekler.

¹⁸Jag har nogsamt hört huru Efraim klagar: »Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad såsom en otämd kalv; tag mig nu åter, så att jag får vända åter; du är ju HERREN, min Gud.

¹⁸‹‹Efrayimin inlemelerini kuşkusuz duydum:‹Beni eğitilmemiş dana gibi yola getirdinVe yola geldim.Beni geri getir, döneyim.Çünkü RAB Tanrım sensin.

¹⁹Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek.»

¹⁹Yanlış yola saptıktan sonra pişman oldum.Aklım başıma gelince bağrımı dövdüm.Gençliğimdeki ayıplarımdan utandım,Rezil oldum.›

²⁰Är då Efraim for mig en så dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom, huru ofta jag än har måst hota honom? Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom; jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.

²⁰‹‹Efrayim değerli oğlum değil mi?Hoşnut olduğum çocuk değil mi?Kendisi için ne dersem diyeyim,Onu hiç unutmuyorum.Bu yüzden yüreğim sızlıyor,Çok acıyorum ona›› diyor RAB.

²¹Sätt upp vägmärken för dig, res åt dig vägvisare; giv akt på vägen, på stigen där du vandrade. Och vänd så tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer.

²¹‹‹Kendin için yol işaretleri koy,Direkler dik.Yolunu, gittiğin yolu iyi düşün.Geri dön, ey erden kız İsrail, kentlerine dön!

²²Huru länge skall du göra bukter hit och dit, du avfälliga dotter? Se, HERREN vill skapa något nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskärm.

²²Ne zamana dek bocalayıp duracaksın, ey dönek kız?RAB dünyada yeni bir şey yarattı:Kadın erkeği koruyacak.››

²³Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess städer skall man ännu en gång, när jag åter har upprättat det, få säga det ordet: »HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.»

²³İsrailin Tanrısı, Her Şeye Egemen RAB şöyle diyor: ‹‹Yahuda ve kentlerindeki halkı eski gönençlerine kavuşturduğum zaman yine şu sözleri söyleyecekler: ‹RAB sizi kutsasın,Ey doğruluk yurdu, ey kutsal dağ!›

²⁴Och Juda folk med alla sina städer skall samlat bo däri, åkermän jämte vandrande herdar.

²⁴Halk, ırgatlar, sürüleriyle dolaşan çobanlar Yahudada ve kentlerinde birlikte yaşayacak.

²⁵Ty jag skall vederkvicka trötta själar, och alla försmäktande själar skall jag mätta.

²⁵Yorgun cana kana kana içirecek, bitkin canı doyuracağım.››

²⁶(Härvid uppvaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.)

²⁶Bunun üzerine uyanıp baktım. Uykum bana tatlı geldi.

²⁷Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.

²⁷‹‹İsrail ve Yahudada insan ve hayvan tohumu ekeceğim günler yaklaşıyor›› diyor RAB,

²⁸Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta, fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem till att uppbygga och plantera, säger HERREN.

²⁸‹‹Kökünden söküp yok etmek, yerle bir edip yıkmak, yıkıma uğratmak için onları nasıl gözledimse, kurup dikmek için de gözleyeceğim›› diyor RAB.

²⁹På den tiden skall man icke mer säga: »Fäderna hava ätit sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav.»

²⁹‹‹O günler insanlar artık, ‹Babalar koruk yedi,Çocukların dişleri kamaştı

³⁰Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man som äter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.

³⁰Herkes kendi suçu yüzünden ölecek. Koruk yiyenin dişleri kamaşacak.

³¹Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;

³¹‹‹İsrail halkıyla ve Yahuda halkıylaYeni bir antlaşma yapacağım günler geliyor›› diyor RAB,

³²icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.

³²‹‹Atalarını Mısırdan çıkarmak içinEllerinden tuttuğum günOnlarla yaptığım antlaşmaya benzemeyecek.Onların kocası olmama karşın,Bozdular o antlaşmamı›› diyor RAB.

³³Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

³³‹‹Ama o günlerden sonra İsrail halkıylaYapacağım antlaşma şudur›› diyor RAB,‹‹Yasamı içlerine yerleştirecek,Yüreklerine yazacağım.Ben onların Tanrısı olacağım,Onlar da benim halkım olacak.

³⁴Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.

³⁴Bundan böyle kimse komşusunu ya da kardeşini,‹RABbi tanıyın› diye eğitmeyecek.Çünkü küçük büyük hepsiTanıyacak beni›› diyor RAB.‹‹Çünkü suçlarını bağışlayacağım,Günahlarını artık anmayacağım.››

³⁵Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot:

³⁵Gündüz ışık olsun diye güneşi sağlayan,Gece ışık olsun diye ayı, yıldızları düzene koyan,Dalgaları kükresin diye denizi kabartan RAB-Onun adı Her Şeye Egemen RABdir- diyor ki,

³⁶Först när denna ordning icke mer består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkt upphöra att inför mig alltjämt vara ett folk.

³⁶‹‹Eğer kurulan bu düzen önümden kalkarsa,İsrail soyu sonsuza dekÖnümde ulus olmaktan çıkar›› diyor RAB.

³⁷Ja, så säger HERREN: Först när himmelen varder uppmätt därovan och jordens grundvalar utrannsakade därnere, först då skall jag förkasta all Israels släkt, till straff för allt vad de hava gjort, säger HERREN.

³⁷RAB şöyle diyor:‹‹Gökler ölçülebilse,Dünyanın temelleri incelenip anlaşılabilse,İsrail soyunu bütün yaptıkları yüzündenReddederim›› diyor RAB.

³⁸Se, dagar skola komma, säger HERREN, då staden åter skall varda uppbyggd till HERRENS ära, från Hananeltornet intill Hörnporten.

³⁸‹‹Yeruşalim Kentinin Hananel Kulesinden Köşe Kapısına dek benim için yeniden kurulacağı günler geliyor›› diyor RAB,

³⁹Och mätsnöret skall vidare dragas rätt fram mot Garebshöjden och skall sedan vändas mot Goa.

³⁹‹‹Ölçü ipi oradan Garev Tepesine doğru uzayıp Goaya dönecek.

⁴⁰Och hela lik- och askdalen och alla fälten intill bäcken Kidron och intill hörnet vid Hästporten österut skola vara helgade åt HERREN. Aldrig mer skall där tima någon omstörtning eller någon förstöring.

⁴⁰Ölülerle küllerin atıldığı bütün vadi, Kidron Vadisi'ne dek uzanan tarlalar, doğuda At Kapısı'nın köşesine dek RAB için kutsal olacak. Kent bir daha kökünden sökülmeyecek, sonsuza dek yıkılmayacak.››