1Och Elihu tog till orda och sade:
1Elihu konuşmasına şöyle devam etti:
2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
2‹‹Ey bilgeler, sözlerimi dinleyin,Kulak verin bana, ey bilgi sahipleri.
3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
3Çünkü damak nasıl yemeği tadarsa,Kulak da sözleri sınar.
4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
4Gelin, doğruyu seçelim,İyiyi birlikte öğrenelim.
5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
5‹‹Çünkü Eyüp, ‹Ben suçsuzum› diyor,‹Tanrı hakkımı elimden aldı.
6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
6Haklı olduğum halde yalancı sayılıyorum,Suçsuz olduğum halde okunla yaraladın beni.›
7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
7Eyüp gibisi var mı?Alayı su gibi içiyor!
8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
8Kötülük yapanlarla dostluk edip geziyor,Kötülerle aynı yolda yürüyor.
9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
9Çünkü, ‹Tanrıyı hoşnut etmeye çalışmakİnsana yarar getirmez› diyor.
10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
10‹‹Bu yüzden, ey sağduyulu insanlar, beni dinleyin!Tanrı kötülük yapar mı,Her Şeye Gücü Yeten haksızlık eder mi? Asla!
11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
11Çünkü O herkese yaptığının karşılığını öder,Hak ettiğini başına getirir.
12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
12Tanrı kesinlikle kötülük etmez,Her Şeye Gücü Yeten adaleti saptırmaz.
13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
13Kim yeryüzünü Ona emanet etti?Kim Onu bütün dünyanın başına atadı?
14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
14Eğer niyet eder deRuhunu ve soluğunu geri çekerse,
15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
15Bütün insanlık bir anda yok olur,İnsan yine toprağa döner.
16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
16‹‹Aklın varsa dinle,Kulak ver sözlerime.
17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
17Adaletten nefret eden hiç hüküm sürebilir mi?Adil ve güçlü olanı suçlayacak mısın?
18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
18Krallara, ‹Değersizsiniz›,Soylulara, ‹Kötüsünüz› diyen,
19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
19Önderlere ayrıcalık tanımayan,Zengini yoksuldan çok önemsemeyen O değil mi?Çünkü hepsi Onun ellerinin işidir.
20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
20Gece yarısı bir anda ölürler,Herkes sarsılır, ölüp gider,Güçlüler de insan eli değmeden alınıp götürülür.
21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
21‹‹Tanrının gözleri insanların yolundan ayrılmaz,Attıkları her adımı görür.
22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
22Kötülük yapanların gizlenebileceğiNe karanlık bir yer vardır, ne de ölüm gölgesi.
23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
23Yargılanmak için önüne gelsinler diye,Tanrı insanları sorgulamaya pek gerek duymaz.
24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
24Araştırmadan güçlü insanları kırar,Onların yerine başkalarını diker.
25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
25Çünkü ne yaptıklarını bilir,Gece onları deviriverir, ezilirler.
26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
26Herkesin gözü önündeKötülükleri yüzünden onları cezalandırır;
27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
27Artık Onun ardından gitmedikleri,Yollarının hiçbirini dikkate almadıkları için.
28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
28Yoksulun feryadını Ona duyurdular;Düşkünlerin feryadını işitti.
29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
29Ama Tanrı sessiz kalırsa kim Onu suçlayabilir?Yüzünü gizlerse kim Onu görebilir?Bir ulusa karşı da bir insana karşı da O hep aynıdır,
30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
30Tanrısız insan krallık etmesin,Halka tuzak kurmasın diye.
31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
31‹‹Kimse Tanrıya,‹Suçluyum, artık kötülük yapmayacağım› dedi mi,
32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
32‹Göremediğimi sen bana öğret,Haksızlık ettimse, bir daha etmem?›
33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
33Onu reddettiğin halde,Senin keyfince mi seni ödüllendirmeli?Çünkü karar verecek olan sensin, ben değil,Öyleyse anlat bana bildiğini.
34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
34‹‹Sağduyulu insanlar,Beni dinleyen bilgeler diyecekler ki,
35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
35‹Eyüp bilgisizce konuşuyor,Sözlerinin değeri yok.›
36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
36Kötü biri gibi yanıtladığı içinKeşke Eyüpün sınanması sonsuza dek sürse!
37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
37Çünkü günahına isyan da ekliyor,Önümüzde alay edercesine el çırpıyor,Tanrı'ya karşı konuştukça konuşuyor.››