1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
1RABbin gazap değneği altında acı çeken adam benim.
2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
2Beni güttü,Işıkta değil karanlıkta yürüttü.
3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
3Evet, dönüp dönüp bütün gün bana elini kaldırıyor.
4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
4Etimi, derimi yıprattı, kemiklerimi kırdı.
5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
5Beni kuşattı,Acı ve zahmetle sardı çevremi.
6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
6Çoktan ölmüş ölüler gibiBeni karanlıkta yaşattı.
7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
7Çevreme duvar çekti, dışarı çıkamıyorum,Zincirimi ağırlaştırdı.
8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
8Feryat edip yardım isteyince deDuama set çekiyor.
9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
9Yontma taşlarla yollarımı kesti,Dolaştırdı yollarımı.
10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
10Benim için O pusuya yatmış bir ayı,Gizlenmiş bir aslandır.
11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
11Yollarımı saptırdı, paraladı,Mahvetti beni.
12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
12Yayını gerdi, okunu savurmak içinBeni nişangah olarak dikti.
13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
13Oklarını böbreklerime sapladı.
14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
14Halkımın önünde gülünç düştüm,Gün boyu alay konusu oldum türkülerine.
15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
15Beni acıya doyurdu,Bana doyasıya pelinsuyu içirdi.
16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
16Dişlerimi çakıl taşlarıyla kırdı,Kül içinde diz çöktürdü bana.
17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
17Esenlik yüzü görmedi canım,Mutluluğu unuttum.
18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
18Bu yüzden diyorum ki,‹‹Dermanım tükendi,RABden umudum kesildi.››
19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
19Acımı, başıboşluğumu,Pelinotuyla ödü anımsa!
20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
20Hâlâ onları düşünmekteVe sıkılmaktayım.
21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
21Ama şunu anımsadıkça umutlanıyorum:
22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
22RABbin sevgisi hiç tükenmez,Merhameti asla son bulmaz; sayesinde yok olmadık.››
23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
23Her sabah tazelenir onlar,Sadakatin büyüktür.
24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
24‹‹Benim payıma düşen RABdir›› diyor canım,‹‹Bu yüzden Ona umut bağlıyorum.››
25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
25RAB kendisini bekleyenler,Onu arayan canlar için iyidir.
26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
26RABbin kurtarışını sessizce beklemek iyidir.
27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
27İnsan için boyunduruğu gençken taşımak iyidir.
28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
28RAB insana boyunduruk takınca,İnsan tek başına oturup susmalı;
29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
29Umudunu kesmeden yere kapanmalı,
30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
30Kendisine vurana yanağını dönüpUtanca doymalı;
31Ty Herren förkastar icke för evig tid;
31Çünkü Rab kimseyi sonsuza dek geri çevirmez.
32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
32Dert verse de,Büyük sevgisinden ötürü yine merhamet eder;
33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
33Çünkü isteyerek acı çektirmez,İnsanları üzmez.
34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
34Ülkedeki bütün tutsakları ayak altında ezmeyi,
35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
35Yüceler Yücesinin huzurunda insan hakkını saptırmayı,
36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
36Davasında insana haksızlık etmeyiRab doğru görmez.
37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
37Rab buyurmadıkça kim bir şey söyler de yerine gelir?
38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
38İyilikler gibi felaketler de Yüceler Yücesinin ağzından çıkmıyor mu?
39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
39İnsan, yaşayan insanNiçin günahlarının cezasından yakınır?
40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
40Davranışlarımızı sınayıp gözden geçirelim,Yine RABbe dönelim.
41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
41Ellerimizin yanısıra yüreklerimizi de göklerdeki Tanrıya açalım:
42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
42‹‹Biz karşı çıkıp başkaldırdık,Sen bağışlamadın.
43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
43Öfkeyle örtünüp bizi kovaladın,Acımadan öldürdün.
44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
44Dualar sana erişmesin diyeBulutları örtündün.
45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
45Uluslar arasında bizi pisliğe, süprüntüye çevirdin.
46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
46Düşmanlarımızın hepsi bizimle alay etti.
47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
47Dehşet ve çukur, kırgın ve yıkım çıktı önümüze.››
48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
48Kırılan halkım yüzündenGözlerimden sel gibi yaşlar akıyor.
49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
49Durup dinmeden yaş boşanıyor gözümden,
50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
50RAB göklerden bakıp görünceye dek.
51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
51Kentimdeki kızların halini gördükçeYüreğim sızlıyor.
52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
52Boş yere bana düşman olanlar bir kuş gibi avladılar beni.
53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
53Beni sarnıca atıp öldürmek istediler,Üzerime taş attılar.
54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
54Sular başımdan aştı, ‹‹Tükendim›› dedim.
55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
55Sarnıcın dibinden seni adınla çağırdım, ya RAB;
56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
56Sesimi, ‹‹Ahıma, çağrıma kulağını kapama!›› dediğimi duydun.
57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
57Seni çağırınca yaklaşıp, ‹‹Korkma!›› dedin.
58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
58Davamı sen savundun, ya Rab,Canımı kurtardın.
59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
59Bana yapılan haksızlığı gördün, ya RAB,Davamı sen gör.
60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
60Benden nasıl öç aldıklarını,Bana nasıl dolap çevirdiklerini gördün.
61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
61Aşağılamalarını, ya RAB,Çevirdikleri bütün dolapları,Bana saldıranların dediklerini,Gün boyu söylendiklerini duydun.
62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63Oturup kalkışlarına bak,Alay konusu oldum türkülerine.
63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64Yaptıklarının karşılığını ver, ya RAB.
64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65İnat etmelerini sağla,Lanetin üzerlerinden eksilmesin.
65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66Göklerinin altından öfkeyle kovala, yok et onları, ya RAB.
66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.