¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

¹Anımsa, ya RAB, başımıza geleni,Bak da utancımızı gör.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

²Mülkümüz yabancılara geçti,Evlerimiz ellere.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

³Öksüz kaldık, babasız,Annelerimiz dul kadınlara döndü.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁴Suyumuzu parayla içtik,Odunumuzu parayla almak zorunda kaldık.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁵Bizi kovalayanlar ensemizde,Yorgun düştük, rahatımız yok.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁶Ekmek içinMısıra, Asura el açtık.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁷Atalarımız günah işledi,Ama artık onlar yok;Suçlarının cezasını biz yüklendik.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁸Köleler üstümüzde saltanat sürüyor,Bizi ellerinden kurtaracak kimse yok.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

⁹Çöldeki kılıçlı haydutlar yüzündenEkmeğimizi canımız pahasına kazanıyoruz.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹⁰Kıtlığın yakıcı sıcağındanDerimiz fırın gibi kızardı.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹¹Siyonda kadınların,Yahuda kentlerinde erden kızların ırzına geçtiler.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹²Önderler ellerinden asıldı,Yaşlılar saygı görmedi.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹³Değirmen taşını gençler çevirdi,Çocuklar odun yükü altında tökezledi.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁴Yaşlılar kent kapısında oturmaz oldu,Gençler saz çalmaz oldu.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁵Yüreğimizin sevinci durdu,Oyunumuz yasa döndü.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁶Taç düştü başımızdan,Vay başımıza!Çünkü günah işledik.

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁷Bu yüzden yüreğimiz baygın,Bunlardan ötürü gözlerimiz karardı.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁸Viran olan Siyon Dağının üstündeÇakallar geziyor!

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

¹⁹Ama sen, sonsuza dek tahtında oturursun, ya RAB,Egemenliğin kuşaklar boyu sürer.

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²⁰Niçin bizi hep unutuyorsun,Neden bizi uzun süre terk ediyorsun?

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²¹Bizi kendine döndür, ya RAB, döneriz,Eski günlerimizi geri ver.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

²²Bizi büsbütün attıysan,Bize çok öfkelenmiş olmalısın.