1En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
1Bana: ‹‹RABbin evine gidelim›› dendikçeSevinirim.
2Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
2Ayaklarımız senin kapılarında,Ey Yeruşalim!
3Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
3Bitişik nizamda kurulmuş bir kenttirYeruşalim!
4dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
4Oymaklar çıkar oraya, RABbin oymakları,İsraile verilen öğüt uyarınca,RABbin adına şükretmek için.
5Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
5Çünkü orada yargı tahtları,Davut soyunun tahtları kurulmuştur.
6Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
6Esenlik dileyin Yeruşalime:‹‹Huzur bulsun seni sevenler!
7Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
7Surlarına esenlik,Saraylarına huzur egemen olsun!››
8För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
8Kardeşlerim, dostlarım için,‹‹Esenlik olsun sana!›› derim.
9För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
9Tanrımız RAB'bin evi içinİyilik dilerim sana.