Svenska 1917

Turkish

Psalms

147

1Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
1RABbe övgüler sunun!Ne güzel, ne hoş Tanrımızı ilahilerle övmek!Ona övgü yaraşır.
2HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
2RAB yeniden kuruyor Yeruşalimi,Bir araya topluyor İsrailin sürgünlerini.
3Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
3O kırık kalplileri iyileştirir,Yaralarını sarar.
4Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
4Yıldızların sayısını belirler,Her birini adıyla çağırır.
5Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
5Rabbimiz büyük ve çok güçlüdür,Sınırsızdır anlayışı.
6HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
6RAB mazlumlara yardım eder,Kötüleri yere çalar.
7Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
7RABbe şükran ezgileri okuyun,Tanrımızı lirle, ilahilerle övün.
8honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
8Odur gökleri bulutlarla kaplayan,Yeryüzüne yağmur sağlayan,Dağlarda ot bitiren.
9honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
9O yiyecek sağlar hayvanlara,Bağrışan kuzgun yavrularına.
10Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
10Ne atın gücünden zevk alır,Ne de insanın yiğitliğinden hoşlanır.
11HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
11RAB kendisinden korkanlardan,Sevgisine umut bağlayanlardan hoşlanır.
12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
12RABbi yücelt, ey Yeruşalim!Tanrına övgüler sun, ey Siyon!
13Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
13Çünkü senin kapılarının kol demirlerine güç katar,İçindeki halkı kutsar.
14Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
14Sınırlarını esenlik içinde tutar,Seni en iyi buğdayla doyurur.
15Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
15Yeryüzüne buyruğunu gönderir,Sözü çarçabuk yayılır.
16Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
16Yapağı gibi kar yağdırır,Kırağıyı kül gibi saçar.
17Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
17Aşağıya iri iri dolu savurur,Kim dayanabilir soğuğuna?
18Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
18Buyruk verir, eritir buzları,Rüzgarını estirir, sular akmaya başlar.
19Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
19Sözünü Yakup soyuna,Kurallarını, ilkelerini İsraile bildirir.
20Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
20Başka hiçbir ulus için yapmadı bunu,Onlar O'nun ilkelerini bilmezler. RAB'be övgüler sunun!