1För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
1Ey Tanrı, kulak ver duama,Sırt çevirme yalvarışıma!
2Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
2Dikkatini çevir, yanıt ver bana.Düşüncelerim beni rahatsız ediyor, şaşkınım
3Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3Düşman sesinden, kötünün baskısından;Çünkü sıkıntıya sokuyorlar beni,Öfkeyle üstüme üstüme geliyorlar.
4vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
4Yüreğim sızlıyor içimde,Ölüm dehşeti çöktü üzerime.
5Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
5Korku ve titreme sardı beni,Ürperti kapladı içimi.
6Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
6‹‹Keşke güvercin gibi kanatlarım olsaydı!››Dedim kendi kendime, ‹‹Uçar, rahatlardım.
7Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7Uzaklara kaçar,Çöllerde konaklardım. |iSela
8Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
8Sert rüzgara, kasırgaya karşıHemen bir barınak bulurdum.››
9Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
9Şaşkına çevir kötüleri, ya Rab, karıştır dillerini,Çünkü kentte şiddet ve çatışma görüyorum.
10Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
10Gece gündüz kent surları üzerinde dolaşırlar,Haksızlık, fesat dolu kentin içi.
11Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11Yıkıcılık kentin göbeğinde,Zorbalık, hile eksilmez meydanından.
12ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12Beni aşağılayan bir düşman olsaydı,Katlanabilirdim;Bana küstahlık eden bir hasım olsaydı,Gizlenebilirdim.
13Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13Ama sensin, bana denk,Yoldaşım, yakın arkadaşım.
14Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14Birlikte tatlı tatlı yarenlik eder,Toplulukla Tanrının evine giderdik.
15du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15Ölüm yakalasın düşmanlarımı ansızın,Diri diri ölüler diyarına insinler;Çünkü içleri ve evleri kötülük dolu.
16Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
16Bense Tanrıya seslenirim,RAB kurtarır beni.
17Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17Sabah, öğlen, akşam kederimden feryat ederim,O işitir sesimi.
18Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18Bana karşı girişilen savaştanEsenlikle kurtarır canımı,Sayısı çok da olsa karşıtlarımın.
19Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19Öncesizlikten bu yana tahtında oturan Tanrı,Duyacak ve ezecek onları. |iSelaÇünkü hiç değişmiyorVe Tanrıdan korkmuyorlar.
20Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20Yoldaşım dostlarına saldırarakYaptığı antlaşmayı bozdu.
21Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21Ağzından bal damlar,Ama yüreğinde savaş var.Sözleri yağdan yumuşak,Ama yalın birer kılıçtır.
22Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22Yükünü RABbe bırak,O sana destek olur.Asla izin vermezDoğru insanın sarsılmasına.
23Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
23Ama sen, ey Tanrı, ölüm çukuruna atacaksın kötüleri,Günlerinin yarısını görmeyecek katillerle hainler;Bense sana güveniyorum.
24Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.