1För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.
1Ey yöneticilerfü, gerçekten adil mi karar verirsiniz?Doğru mu yargılarsınız insanları?
2Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?
2Hayır! Hep haksızlık tasarlarsınız içinizde,Zorbalık saçar elleriniz yeryüzüne.
3Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.
3Kötüler daha ana rahmindeyken yoldan çıkar,Doğdu doğalı yalan söyleyerek sapar.
4De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.
4Zehirleri yılan zehiri gibidir.Kulakları tıkalı bir kobrayı andırırlar,
5Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,
5Usta büyücülerin,Afsuncuların sesini duymak istemeyen bir kobrayı.
6så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.
6Ey Tanrı, kır onların ağzında dişlerini,Sök genç aslanların azı dişlerini, ya RAB!
7Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.
7Akıp giden su gibi yok olsunlar.Yaylarını gerince oklarının ucu kırılsın.
8Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.
8Süründükçe eriyen sümüklüböceğe dönsünler.Düşük çocuk gibi güneş yüzü görmesinler.
9Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.
9Kazanlarınız diken ateşini daha duymadan,Yaşı da kurusu da kasırgayla savrulacak kötülerin.
10Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.
10Doğru adam alınan öcü görünce sevinecekVe ayaklarını kötünün kanında yıkayacak.
11Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.
11O zaman insanlar, ‹‹Gerçekten doğrulara ödül var›› diyecek,‹‹Gerçekten dünyayı yargılayan bir Tanrı var.››
12Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»