1För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
1Kurtar beni, ey Tanrı,Sular boyuma ulaştı.
2Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2Dipsiz batağa gömülüyorum,Basacak yer yok.Derin sulara battım,Sellere kapıldım.
3Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3Tükendim feryat etmekten,Boğazım kurudu;Gözlerimin feri sönüyorTanrımı beklemekten.
4Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4Yok yere benden nefret edenlerSaçlarımdan daha çok.Kalabalıktır canıma kasteden haksız düşmanlarım.Çalmadığım malı nasıl geri verebilirim?
5Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5Akılsızlığımı biliyorsun, ey Tanrı,Suçlarım senden gizli değil.
6Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6Ya Rab, Her Şeye Egemen RAB,Utanmasın sana umut bağlayanlar benim yüzümden!Ey İsrailin Tanrısı,Benim yüzümden sana yönelenler rezil olmasın!
7Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7Senin uğruna hakarete katlandım,Utanç kapladı yüzümü.
8Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8Kardeşlerime yabancı,Annemin öz oğullarına uzak kaldım.
9främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9Çünkü evin için gösterdiğim gayret beni yiyip bitirdi,Sana edilen hakaretlere ben uğradım.
10Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10Oruç tutup ağlayınca,Yine hakarete uğradım.
11Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11Çula büründüğüm zamanAlay konusu oldum.
12Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12Kent kapısında oturanlar beni çekiştiriyor,Sarhoşların türküsü oldum.
13Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13Ama benim duam sanadır, ya RAB.Ey Tanrı, sevginin bolluğuyla,Güvenilir kurtarışınla uygun gördüğündeYanıtla beni.
14Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14Beni çamurdan kurtar,İzin verme batmama;Benden nefret edenlerden,Derin sulardan kurtulayım.
15Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15Seller beni sürüklemesin,Engin beni yutmasın,Ölüm çukuru ağzını üstüme kapamasın.
16Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16Yanıt ver bana, ya RAB,Çünkü sevgin iyidir.Yüzünü çevir bana büyük merhametinle!
17Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17Kulundan yüzünü gizleme,Çünkü sıkıntıdayım, hemen yanıtla beni!
18Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18Yaklaş bana, kurtar canımı,Al başımdan düşmanlarımı.
19Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19Bana nasıl hakaret edildiğini,Utandığımı, rezil olduğumu biliyorsun;Düşmanlarımın hepsi senin önünde.
20Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20Hakaret kalbimi kırdı, dertliyim,Acılarımı paylaşacak birini bekledim, çıkmadı,Avutacak birini aradım, bulamadım.
21Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21Yiyeceğime zehir kattılar,Sirke içirdiler susadığımda.
22De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22Önlerindeki sofra tuzak olsun onlara,Yandaşları için kapan olsun!
23Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23Gözleri kararsın, göremesinler!Bellerini hep bükük tut!
24må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24Gazabını yağdır üzerlerine,Öfkenin ateşi yapışsın yakalarına!
25Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25Issız kalsın konakları,Çadırlarında oturan olmasın!
26Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26Çünkü senin vurduğun insanlara zulmediyor,Yaraladığın insanların acısını konuşuyorlar.
27eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27Ceza yağdır başlarına,Senin tarafından aklanmasınlar!
28Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28Yaşam kitabından silinsin adları,Doğrularla yan yana yazılmasınlar!
29Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29Bense ezilmiş ve kederliyim,Senin kurtarışın, ey Tanrı, bana bir kale olsun!
30Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30Tanrının adını ezgilerle öveceğim,Şükranlarımla Onu yücelteceğim.
31Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31RABbi bir öküzden,Boynuzlu, tırnaklı bir boğadanDaha çok hoşnut eder bu.
32Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32Mazlumlar bunu görünce sevinsin,Ey Tanrıya yönelen sizler, yüreğiniz canlansın.
33När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33Çünkü RAB yoksulları işitir,Kendi tutsak halkını hor görmez.
34Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34Ona övgüler sunun, ey yer, gök,Denizler ve onlardaki bütün canlılar!
35Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35Çünkü Tanrı Siyonu kurtaracak,Yahuda kentlerini onaracak;Halk oraya yerleşip sahibi olacak.
36Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36Kullarının çocukları orayı miras alacak,O'nun adını sevenler orada oturacak.
37Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.