1Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
1Sayın Teofilos, Birçok kişi aramızda olup bitenlerin tarihçesini yazmaya girişmiştir. Nitekim başlangıçtan beri bu olayların görgü tanığı ve Tanrı sözünün hizmetkârı olanlar bunları bize iletmişlerdir. Ben de tüm bu olayları ta başından özenle araştırmış biri olarak bunları sana sırasıyla yazmayı uygun gördüm.
2i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
4Öyle ki, sana verilen bilgilerin doğruluğunu bilesin.
3så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
5Yahudiye kralı Hirodes zamanında, Abiya bölüğünden Zekeriya adında bir kâhin vardı. Harun'un soyundan olan karısının adı ise Elizabet'ti.
4så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
6Her ikisi de Tanrı'nın gözünde doğru kişilerdi, Rab'bin tüm buyruk ve kurallarına eksiksizce uyarlardı.
5På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
7Elizabet kısır olduğu için çocukları olmuyordu. Her ikisinin de yaşı ilerlemişti.
6De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
8Zekeriya, hizmet sırasının kendi bölüğünde olduğu bir gün, Tanrı'nın önünde kâhinlik görevini yerine getiriyordu.
7Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
9Kâhinlik geleneği uyarınca Rab'bin tapınağına girip buhur yakma görevi kurayla ona verilmişti.
8Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
10Buhur yakma saatinde bütün halk topluluğu dışarıda dua ediyordu.
9hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
11Bu sırada, Rab'bin bir meleği buhur sunağının sağında dikilip Zekeriya'ya göründü.
10Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
12Zekeriya onu görünce şaşırdı, korkuya kapıldı.
11Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
13Melek ona, «Korkma, Zekeriya» dedi, «duan kabul edildi. Karın Elizabet sana bir oğul doğuracak, onun adını Yahya koyacaksın.
12Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
14Sevinip coşacaksın. Birçokları da onun doğumuna sevinecek.
13Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
15O, Rab'bin gözünde büyük olacak. Hiç şarap ve içki içmeyecek; daha annesinin rahmindeyken Kutsal Ruh'la dolacak.
14Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
16İsrail oğullarından birçoğunu, Tanrıları olan Rab'be döndürecek.
15Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
17Babaların yüreklerini çocuklarına döndürmek, söz dinlemeyenleri doğru kişilerin anlayışına yöneltmek ve Rab için hazırlanmış bir halk yetiştirmek üzere, İlyas'ın ruhu ve gücüyle Rab'bin önünden gidecektir.»
16Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
18Zekeriya meleğe, «Bundan nasıl emin olabilirim?» dedi. «Çünkü ben yaşlandım, karımın da yaşı ilerledi.»
17Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
19Melek ona şöyle karşılık verdi: «Ben Tanrı'nın huzurunda duran Cebrail'im. Seninle konuşmak ve bu müjdeyi sana bildirmek için gönderildim.
18Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
20İşte, belirlenen zamanda yerine gelecek olan sözlerime inanmadığın için dilin tutulacak, bunların gerçekleşeceği güne dek konuşamayacaksın.»
19Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
21Zekeriya'yı bekleyen halk, onun tapınakta bu kadar uzun süre kalmasına şaştı.
20Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
22Zekeriya ise dışarı çıktığında onlarla konuşamadı. O zaman tapınakta bir görüm gördüğünü anladılar. Kendisi onlara işaretler yapıyor, ama konuşamıyordu.
21Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
23Görev süresi bitince Zekeriya evine döndü.
22och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
24Bir süre sonra karısı Elizabet gebe kaldı ve beş ay evine kapandı.
23Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
25«Bunu benim için yapan Rab'dir» dedi. «Bu günlerde benimle ilgilenerek insanlar arasındautancımı giderdi.»
24Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
26Elizabet'in hamileliğinin altıncı ayında Tanrı, melek Cebrail'i Celile'de bulunan Nasıra adlı kente, Davut'un soyundan Yusuf adındaki adama nişanlı olan bir kıza gönderdi. Kızın adı Meryem'di.
25och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
28Onun yanına giren melek, «Ey Tanrı'nın lütfuna erişen kız, selam! Rab seninledir» dedi.
26I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
29Söylenenlere çok şaşıran Meryem, bu selamın ne anlama gelebileceğini düşünmeye başladı.
27till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
30Ama melek ona, «Korkma Meryem» dedi, «sen Tanrı'nın lütfuna eriştin.
28Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
31Bak, gebe kalıp bir oğul doğuracaksın, adını İsa koyacaksın.
29Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
32O büyük olacak, kendisine `en yüce Olan'ın Oğlu' denecek. Rab Tanrı O'na, atası Davut'un tahtını verecek.
30Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
33O da sonsuza dek Yakup'un soyu üzerinde egemenlik sürecek, ve egemenliğinin sonu gelmeyecektir.»
31Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
34Meryem meleğe, «Bu nasıl olur? Ben erkeğe varmadım ki» dedi.
32Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
35Melek ona şöyle cevap verdi: «Kutsal Ruh senin üzerine gelecek, en yüce Olan'ın gücü senin üstüne gölge salacak. Bunun için doğacak olana kutsal, Tanrı Oğlu denecek.
33Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»
36Bak, senin akrabalarından Elizabet de yaşlılığında bir oğula gebe kalmıştır. Kısır bilinen bu kadın şimdi altıncı ayındadır.
34Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
37Tanrı'nın yapamayacağı hiçbir şey yoktur.»
35Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
38«Ben Rab'bin kuluyum» dedi Meryem, «bana dediğin gibi olsun.» Bundan sonra melek onun yanından ayrıldı.
36Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
39O günlerde Meryem kalkıp aceleyle dağlık bölgeye, Yahuda oymağının bir kentine gitti.
37Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
40Zekeriya'nın evine girerek Elizabet'i selamladı.
38Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
41Elizabet Meryem'in selamını duyunca rahmindeki çocuk hopladı. Kutsal Ruh'la dolan Elizabet, yüksek sesle şöyle dedi: «Kadınlar arasında kutsanmış bulunuyorsun, rahminin ürünü de kutsanmıştır!
39En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
43Nasıl oldu da Rabbimin annesi yanıma geldi?
40Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
44Bak, selamının sesi kulaklarıma eriştiği an, çocuk rahmimde sevinçle hopladı.
41När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
45İman eden kadına ne mutlu! Çünkü Rab'bin ona söylediği sözler gerçekleşecektir.»
42och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
46Meryem de şöyle dedi: «Canım Rab'bi yüceltir; ruhum, Kurtarıcım Tanrı sayesinde sevinçle coşar.
43Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
48Çünkü O, sıradan biri olan kuluyla ilgilendi. İşte, bundan böyle tüm kuşaklar beni mutlu sayacak.
44Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
49Çünkü güçlü Olan, benim için büyük işler yaptı. O'nun adı kutsaldır.
45Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
50Kuşaktan kuşağa kendisinden korkanlara merhamet eder.
46Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
51Eliyle güçlü işler yaptı; kibirlileri yüreklerindeki kuruntularla darmadağın etti.
47och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
52Hükümdarları tahtlarından indirdi, sıradan insanları yükseltti.
48Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
53Aç olanları iyiliklerle doyurdu, zenginleri ise elleri boş çevirdi.
49Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
54Atalarımıza söz verdiği gibi, İbrahim'e ve onun soyuna sonsuza dek merhamet etmeyi unutmayarak kulu İsrail'in yardımına yetişti.»
50Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
56Meryem, üç ay kadar Elizabet'in yanında kaldı, sonra kendi evine döndü.
51Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
57Elizabet'in doğum yapacağı vakit geldi ve bir oğul doğurdu.
52Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
58Komşularıyla akrabaları, Rab'bin ona ne büyük merhamet gösterdiğini duyunca, onun sevincine katıldılar.
53hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
59Sekizinci gün çocuğun sünneti için geldiler. Ona babası Zekeriya'nın adını vereceklerdi.
54Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
60Ama annesi, «Hayır, adı Yahya olacak» dedi.
55mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»
61Ona, «Akrabaların arasında bu adı taşıyan hiç kimse yok ki» dediler.
56Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
62Bunun üzerine babasına işaretler yaparak çocuğun adını ne koymak istediğini sordular.
57Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
63Onlardan bir yazı levhası isteyen Zekeriya, «Adı Yahya'dır» diye yazdı. Herkes şaşakaldı.
58Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
64O anda Zekeriya'nın ağzı açıldı, dili çözüldü. Tanrı'yı överek konuşmaya başladı.
59Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
65Çevrede oturanların hepsi korkuya kapıldı. Bütün bu olaylar, Yahudiye'nin dağlık bölgesinin her yanında konuşulur oldu.
60Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
66Duyan herkes derin derin düşünüyor, «Bu çocuk acaba ne olacak?» diyordu. Çünkü Rab onunla birlikteydi.
61Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
67Çocuğun babası Zekeriya, Kutsal Ruh'la dolarak şu peygamberlikte bulundu:
62Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
68«İsrail'in Tanrısı olan Rab'be övgüler olsun! Çünkü halkının yardımına gelip onları fidyeyle kurtardı.
63Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
69Eski çağlardan beri kutsal peygamberlerinin ağzından bildirdiği gibi, kulu Davut'un soyundan bizim için güçlü bir kurtarıcı çıkardı; düşmanlarımızdan, bizden nefret edenlerin hepsinin elinden kurtuluşumuzu sağladı.
64Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
72Böylece atalarımıza merhamet ederek kutsal antlaşmasını anmış oldu.
65Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
73Nitekim bizi düşmanlarımızın elinden kurtaracağına ve ömrümüz boyunca kendi önünde kutsallık ve doğruluk içinde, korkusuzca kendisine tapınmamızı sağlayacağına dair atamız İbrahim'e ant içerek söz vermişti.
66Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
76Sen de, ey çocuk, en yüce Olan'ın peygamberi diye anılacaksın. Rab'bin yollarını hazırlamak üzere önünden gidecek ve O'nun halkına, günahlarının bağışlanmasıyla kurtulacaklarını bildireceksin.
67Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
78Çünkü Tanrımızın yüreği merhamet doludur.
68»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
79O'nun merhameti sayesinde, yücelerden doğan Güneş, karanlıkta ve ölümün gölgesinde yaşayanlara ışık saçmak ve ayaklarımızı esenlik yoluna yöneltmek üzere yardımımıza gelecektir.»
69och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
80Çocuk büyüyor, ruhsal yönden güçleniyordu. İsrail halkına görüneceği güne dek ıssız yerlerde yaşadı.
70såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
71Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
79för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
80Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.