1Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
1Therefore when we couldn’t stand it any longer, we thought it good to be left behind at Athens alone,
2och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
2and sent Timothy, our brother and God’s servant in the Good News of Christ, to establish you, and to comfort you concerning your faith;
3så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
3that no one be moved by these afflictions. For you know that we are appointed to this task.
4Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
4For most certainly, when we were with you, we told you beforehand that we are to suffer affliction, even as it happened, and you know.
5Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
5For this cause I also, when I couldn’t stand it any longer, sent that I might know your faith, for fear that by any means the tempter had tempted you, and our labor would have been in vain.
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
6But when Timothy came just now to us from you, and brought us glad news of your faith and love, and that you have good memories of us always, longing to see us, even as we also long to see you;
7nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
7for this cause, brothers, we were comforted over you in all our distress and affliction through your faith.
8Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
8For now we live, if you stand fast in the Lord.
9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
9For what thanksgiving can we render again to God for you, for all the joy with which we rejoice for your sakes before our God;
10Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
10night and day praying exceedingly that we may see your face, and may perfect that which is lacking in your faith?
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
11Now may our God and Father himself, and our Lord Jesus Christ, direct our way to you;
12Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
12and the Lord make you to increase and abound in love one toward another, and toward all men, even as we also do toward you,
13så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
13to the end he may establish your hearts blameless in holiness before our God and Father, at the coming of our Lord Jesus with all his saints.