¹Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:

¹Agrippa said to Paul, “You may speak for yourself.” Then Paul stretched out his hand, and made his defense.

²»Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,

²“I think myself happy, King Agrippa, that I am to make my defense before you this day concerning all the things that I am accused by the Jews,

³som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.

³especially because you are expert in all customs and questions which are among the Jews. Therefore I beg you to hear me patiently.

⁴Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.

⁴“Indeed, all the Jews know my way of life from my youth up, which was from the beginning among my own nation and at Jerusalem;

⁵Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.

⁵having known me from the first, if they are willing to testify, that after the strictest sect of our religion I lived a Pharisee.

⁶Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,

⁶Now I stand here to be judged for the hope of the promise made by God to our fathers,

⁷det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.

⁷which our twelve tribes, earnestly serving night and day, hope to attain. Concerning this hope I am accused by the Jews, King Agrippa!

⁸Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?

⁸Why is it judged incredible with you, if God does raise the dead?

⁹Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;

⁹“I myself most certainly thought that I ought to do many things contrary to the name of Jesus of Nazareth.

¹⁰så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.

¹⁰This I also did in Jerusalem. I both shut up many of the saints in prisons, having received authority from the chief priests, and when they were put to death I gave my vote against them.

¹¹Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.

¹¹Punishing them often in all the synagogues, I tried to make them blaspheme. Being exceedingly enraged against them, I persecuted them even to foreign cities.

¹²När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,

¹²“Whereupon as I traveled to Damascus with the authority and commission from the chief priests,

¹³fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.

¹³at noon, O king, I saw on the way a light from the sky, brighter than the sun, shining around me and those who traveled with me.

¹⁴Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'

¹⁴When we had all fallen to the earth, I heard a voice saying to me in the Hebrew language, ‘Saul, Saul, why are you persecuting me? It is hard for you to kick against the goads.’

¹⁵Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

¹⁵“I said, ‘Who are you, Lord?’ “He said, ‘I am Jesus, whom you are persecuting.

¹⁶Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.

¹⁶ But arise, and stand on your feet, for I have appeared to you for this purpose: to appoint you a servant and a witness both of the things which you have seen, and of the things which I will reveal to you;

¹⁷Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,

¹⁷ delivering you from the people, and from the Gentiles, to whom I send you,

¹⁸för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'

¹⁸ to open their eyes, that they may turn from darkness to light and from the power of Satan to God, that they may receive remission of sins and an inheritance among those who are sanctified by faith in me.’

¹⁹Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,

¹⁹“Therefore, King Agrippa, I was not disobedient to the heavenly vision,

²⁰utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.

²⁰but declared first to them of Damascus, at Jerusalem, and throughout all the country of Judea, and also to the Gentiles, that they should repent and turn to God, doing works worthy of repentance.

²¹För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.

²¹For this reason the Jews seized me in the temple, and tried to kill me.

²²Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,

²²Having therefore obtained the help that is from God, I stand to this day testifying both to small and great, saying nothing but what the prophets and Moses said would happen,

²³nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»

²³how the Christ must suffer, and how, by the resurrection of the dead, he would be first to proclaim light both to these people and to the Gentiles.”

²⁴När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»

²⁴As he thus made his defense, Festus said with a loud voice, “Paul, you are crazy! Your great learning is driving you insane!”

²⁵Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.

²⁵But he said, “I am not crazy, most excellent Festus, but boldly declare words of truth and reasonableness.

²⁶Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.

²⁶For the king knows of these things, to whom also I speak freely. For I am persuaded that none of these things is hidden from him, for this has not been done in a corner.

²⁷Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»

²⁷King Agrippa, do you believe the prophets? I know that you believe.”

²⁸Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»

²⁸Agrippa said to Paul, “With a little persuasion are you trying to make me a Christian?”

²⁹Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»

²⁹Paul said, “I pray to God, that whether with little or with much, not only you, but also all that hear me this day, might become such as I am, except for these bonds.”

³⁰Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.

³⁰The king rose up with the governor, and Bernice, and those who sat with them.

³¹Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»

³¹When they had withdrawn, they spoke one to another, saying, “This man does nothing worthy of death or of bonds.”

³²Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»

³²Agrippa said to Festus, “This man might have been set free if he had not appealed to Caesar.”