¹Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

¹The words of the Preacher, the son of David, king in Jerusalem:

²Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

²“Vanity of vanities,” says the Preacher; “Vanity of vanities, all is vanity.”

³Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?

³What does man gain from all his labor in which he labors under the sun?

⁴Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.

⁴One generation goes, and another generation comes; but the earth remains forever.

⁵Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.

⁵The sun also rises, and the sun goes down, and hurries to its place where it rises.

⁶Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.

⁶The wind goes toward the south, and turns around to the north. It turns around continually as it goes, and the wind returns again to its courses.

⁷Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.

⁷All the rivers run into the sea, yet the sea is not full. To the place where the rivers flow, there they flow again.

⁸Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.

⁸All things are full of weariness beyond uttering. The eye is not satisfied with seeing, nor the ear filled with hearing.

⁹Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.

⁹That which has been is that which shall be; and that which has been done is that which shall be done: and there is no new thing under the sun.

¹⁰Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.

¹⁰Is there a thing of which it may be said, “Behold, this is new?” It has been long ago, in the ages which were before us.

¹¹Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.

¹¹There is no memory of the former; neither shall there be any memory of the latter that are to come, among those that shall come after.

¹²Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.

¹²I, the Preacher, was king over Israel in Jerusalem.

¹³Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

¹³I applied my heart to seek and to search out by wisdom concerning all that is done under the sky. It is a heavy burden that God The Hebrew word rendered “God” is “Elohim.” has given to the sons of men to be afflicted with.

¹⁴När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.

¹⁴I have seen all the works that are done under the sun; and behold, all is vanity and a chasing after wind.

¹⁵Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.

¹⁵That which is crooked can’t be made straight; and that which is lacking can’t be counted.

¹⁶Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»

¹⁶I said to myself, “Behold, I have obtained for myself great wisdom above all who were before me in Jerusalem. Yes, my heart has had great experience of wisdom and knowledge.”

¹⁷Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.

¹⁷I applied my heart to know wisdom, and to know madness and folly. I perceived that this also was a chasing after wind.

¹⁸Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.

¹⁸For in much wisdom is much grief; and he who increases knowledge increases sorrow.