¹I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

¹Foolish Galatians, who has bewitched you not to obey the truth, before whose eyes Jesus Christ was openly set forth among you as crucified?

²Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

²I just want to learn this from you. Did you receive the Spirit by the works of the law, or by hearing of faith?

³Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

³Are you so foolish? Having begun in the Spirit, are you now completed in the flesh?

⁴Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

⁴Did you suffer so many things in vain, if it is indeed in vain?

⁵Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

⁵He therefore who supplies the Spirit to you, and works miracles among you, does he do it by the works of the law, or by hearing of faith?

⁶i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

⁶Even as Abraham “believed God, and it was counted to him for righteousness.”

⁷Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

⁷Know therefore that those who are of faith, the same are children of Abraham.

⁸Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»

⁸The Scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles by faith, preached the Good News beforehand to Abraham, saying, “In you all the nations will be blessed.” Genesis 12:3; 18:18; 22:18

⁹Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

⁹So then, those who are of faith are blessed with the faithful Abraham.

¹⁰Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»

¹⁰For as many as are of the works of the law are under a curse. For it is written, “Cursed is everyone who doesn’t continue in all things that are written in the book of the law, to do them.” Deuteronomy 27:26

¹¹Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

¹¹Now that no man is justified by the law before God is evident, for, “The righteous will live by faith.” Habakkuk 2:4

¹²Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»

¹²The law is not of faith, but, “The man who does them will live by them.” Leviticus 18:5

¹³Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»

¹³Christ redeemed us from the curse of the law, having become a curse for us. For it is written, “Cursed is everyone who hangs on a tree,” Deuteronomy 21:23

¹⁴Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

¹⁴that the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Christ Jesus; that we might receive the promise of the Spirit through faith.

¹⁵Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

¹⁵Brothers, speaking of human terms, though it is only a man’s covenant, yet when it has been confirmed, no one makes it void, or adds to it.

¹⁶Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.

¹⁶Now the promises were spoken to Abraham and to his seed. He doesn’t say, “To seeds,” as of many, but as of one, “To your seed,” Genesis 12:7; 13:15; 24:7 which is Christ.

¹⁷Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

¹⁷Now I say this. A covenant confirmed beforehand by God in Christ, the law, which came four hundred thirty years after, does not annul, so as to make the promise of no effect.

¹⁸Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

¹⁸For if the inheritance is of the law, it is no more of promise; but God has granted it to Abraham by promise.

¹⁹Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

¹⁹What then is the law? It was added because of transgressions, until the seed should come to whom the promise has been made. It was ordained through angels by the hand of a mediator.

²⁰Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

²⁰Now a mediator is not between one, but God is one.

²¹Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

²¹Is the law then against the promises of God? Certainly not! For if there had been a law given which could make alive, most certainly righteousness would have been of the law.

²²Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

²²But the Scriptures imprisoned all things under sin, that the promise by faith in Jesus Christ might be given to those who believe.

²³Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

²³But before faith came, we were kept in custody under the law, confined for the faith which should afterwards be revealed.

²⁴Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

²⁴So that the law has become our tutor to bring us to Christ, that we might be justified by faith.

²⁵Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

²⁵But now that faith has come, we are no longer under a tutor.

²⁶Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

²⁶For you are all children of God, through faith in Christ Jesus.

²⁷ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

²⁷For as many of you as were baptized into Christ have put on Christ.

²⁸Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

²⁸There is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free man, there is neither male nor female; for you are all one in Christ Jesus.

²⁹Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

²⁹If you are Christ’s, then you are Abraham’s seed and heirs according to promise.