¹Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.

¹Yahweh visited Sarah as he had said, and Yahweh did to Sarah as he had spoken.

²Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.

²Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.

³Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.

³Abraham called his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac. Isaac means “He laughs.”

⁴Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.

⁴Abraham circumcised his son, Isaac, when he was eight days old, as God had commanded him.

⁵Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.

⁵Abraham was one hundred years old when his son, Isaac, was born to him.

⁶Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»

⁶Sarah said, “God has made me laugh. Everyone who hears will laugh with me.”

⁷Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»

⁷She said, “Who would have said to Abraham, that Sarah would nurse children? For I have borne him a son in his old age.”

⁸Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.

⁸The child grew, and was weaned. Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.

⁹Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;

⁹Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.

¹⁰och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»

¹⁰Therefore she said to Abraham, “Cast out this handmaid and her son! For the son of this handmaid will not be heir with my son, Isaac.”

¹¹Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.

¹¹The thing was very grievous in Abraham’s sight on account of his son.

¹²Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.

¹²God said to Abraham, “Don’t let it be grievous in your sight because of the boy, and because of your handmaid. In all that Sarah says to you, listen to her voice. For from Isaac will your seed be called.

¹³Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»

¹³I will also make a nation of the son of the handmaid, because he is your seed.”

¹⁴Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.

¹⁴Abraham rose up early in the morning, and took bread and a bottle of water, and gave it to Hagar, putting it on her shoulder; and gave her the child, and sent her away. She departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.

¹⁵Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske

¹⁵The water in the bottle was spent, and she cast the child under one of the shrubs.

¹⁶och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.

¹⁶She went and sat down opposite him, a good way off, about a bow shot away. For she said, “Don’t let me see the death of the child.” She sat over against him, and lifted up her voice, and wept.

¹⁷Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.

¹⁷God heard the voice of the boy. The angel of God called to Hagar out of the sky, and said to her, “What ails you, Hagar? Don’t be afraid. For God has heard the voice of the boy where he is.

¹⁸Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»

¹⁸Get up, lift up the boy, and hold him in your hand. For I will make him a great nation.”

¹⁹Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.

¹⁹God opened her eyes, and she saw a well of water. She went, filled the bottle with water, and gave the boy drink.

²⁰Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.

²⁰God was with the boy, and he grew. He lived in the wilderness, and became, as he grew up, an archer.

²¹Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.

²¹He lived in the wilderness of Paran. His mother took a wife for him out of the land of Egypt.

²²Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.

²²It happened at that time, that Abimelech and Phicol the captain of his army spoke to Abraham, saying, “God is with you in all that you do.

²³Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»

²³Now, therefore, swear to me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son’s son. But according to the kindness that I have done to you, you shall do to me, and to the land in which you have lived as a foreigner.”

²⁴Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»

²⁴Abraham said, “I will swear.”

²⁵Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.

²⁵Abraham complained to Abimelech because of a water well, which Abimelech’s servants had violently taken away.

²⁶Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»

²⁶Abimelech said, “I don’t know who has done this thing. You didn’t tell me, neither did I hear of it, until today.”

²⁷Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.

²⁷Abraham took sheep and cattle, and gave them to Abimelech. Those two made a covenant.

²⁸Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.

²⁸Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.

²⁹Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»

²⁹Abimelech said to Abraham, “What do these seven ewe lambs which you have set by themselves mean?”

³⁰Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»

³⁰He said, “You shall take these seven ewe lambs from my hand, that it may be a witness to me, that I have dug this well.”

³¹Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.

³¹Therefore he called that place Beersheba, Beersheba can mean “well of the oath” or “well of seven.” because they both swore there.

³²När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.

³²So they made a covenant at Beersheba. Abimelech rose up with Phicol, the captain of his army, and they returned into the land of the Philistines.

³³Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.

³³Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and called there on the name of Yahweh, the Everlasting God.

³⁴Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.

³⁴Abraham lived as a foreigner in the land of the Philistines many days.