¹Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.

¹Jacob lifted up his eyes, and looked, and, behold, Esau was coming, and with him four hundred men. He divided the children between Leah, Rachel, and the two handmaids.

²Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.

²He put the handmaids and their children in front, Leah and her children after, and Rachel and Joseph at the rear.

³Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.

³He himself passed over in front of them, and bowed himself to the ground seven times, until he came near to his brother.

⁴Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.

⁴Esau ran to meet him, embraced him, fell on his neck, kissed him, and they wept.

⁵Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?» Han svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.»

⁵He lifted up his eyes, and saw the women and the children; and said, “Who are these with you?” He said, “The children whom God has graciously given your servant.”

⁶Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.

⁶Then the handmaids came near with their children, and they bowed themselves.

⁷Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.

⁷Leah also and her children came near, and bowed themselves. After them, Joseph came near with Rachel, and they bowed themselves.

⁸Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.»

⁸Esau said, “What do you mean by all this company which I met?” Jacob said, “To find favor in the sight of my lord.”

⁹Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.»

⁹Esau said, “I have enough, my brother; let that which you have be yours.”

¹⁰Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.

¹⁰Jacob said, “Please, no, if I have now found favor in your sight, then receive my present at my hand, because I have seen your face, as one sees the face of God, and you were pleased with me.

¹¹Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.» Och han bad honom så enträget, att han tog emot dem.

¹¹Please take the gift that I brought to you, because God has dealt graciously with me, and because I have enough.” He urged him, and he took it.

¹²Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»

¹²Esau said, “Let us take our journey, and let us go, and I will go before you.”

¹³Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.

¹³Jacob said to him, “My lord knows that the children are tender, and that the flocks and herds with me have their young, and if they overdrive them one day, all the flocks will die.

¹⁴Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir.»

¹⁴Please let my lord pass over before his servant, and I will lead on gently, according to the pace of the livestock that are before me and according to the pace of the children, until I come to my lord to Seir.”

¹⁵Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så? Må jag allenast finna nåd för min herres ögon.»

¹⁵Esau said, “Let me now leave with you some of the folk who are with me.” He said, “Why? Let me find favor in the sight of my lord.”

¹⁶Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.

¹⁶So Esau returned that day on his way to Seir.

¹⁷Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett hus. Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor; därav fick platsen namnet Suckot.

¹⁷Jacob traveled to Succoth, built himself a house, and made shelters for his livestock. Therefore the name of the place is called Succoth. succoth means shelters or booths.

¹⁸Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.

¹⁸Jacob came in peace to the city of Shechem, which is in the land of Canaan, when he came from Paddan Aram; and encamped before the city.

¹⁹Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.

¹⁹He bought the parcel of ground where he had spread his tent, at the hand of the children of Hamor, Shechem’s father, for one hundred pieces of money.

²⁰Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.

²⁰He erected an altar there, and called it El Elohe Israel. El Elohe Israel means “God, the God of Israel” or “The God of Israel is mighty.”