¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade

¹The word which came to Jeremiah from Yahweh, saying,

²»Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»

²Arise, and go down to the potter’s house, and there I will cause you to hear my words.

³Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.

³Then I went down to the potter’s house, and behold, he was making a work on the wheels.

⁴Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.

⁴When the vessel that he made of the clay was marred in the hand of the potter, he made it again another vessel, as seemed good to the potter to make it.

⁵Och HERRENS ord kom till mig han sade:

⁵Then the word of Yahweh came to me, saying,

⁶Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.

⁶House of Israel, can’t I do with you as this potter? says Yahweh. Behold, as the clay in the potter’s hand, so are you in my hand, house of Israel.

⁷Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;

⁷At what instant I shall speak concerning a nation, and concerning a kingdom, to pluck up and to break down and to destroy it;

⁸men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.

⁸if that nation, concerning which I have spoken, turn from their evil, I will repent of the evil that I thought to do to them.

⁹En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;

⁹At what instant I shall speak concerning a nation, and concerning a kingdom, to build and to plant it;

¹⁰men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

¹⁰if they do that which is evil in my sight, that they not obey my voice, then I will repent of the good, with which I said I would benefit them.

¹¹Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.

¹¹Now therefore, speak to the men of Judah, and to the inhabitants of Jerusalem, saying, Thus says Yahweh: Behold, I frame evil against you, and devise a device against you: return you now everyone from his evil way, and amend your ways and your doings.

¹²Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

¹²But they say, It is in vain; for we will walk after our own devices, and we will do everyone after the stubbornness of his evil heart.

¹³Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.

¹³Therefore thus says Yahweh: Ask now among the nations, who has heard such things; the virgin of Israel has done a very horrible thing.

¹⁴Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,

¹⁴Shall the snow of Lebanon fail from the rock of the field? Shall the cold waters that flow down from afar be dried up?

¹⁵eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.

¹⁵For my people have forgotten me, they have burned incense to false gods; and they have been made to stumble in their ways, in the ancient paths, to walk in byways, in a way not built up;

¹⁶Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.

¹⁶to make their land an astonishment, and a perpetual hissing; everyone who passes thereby shall be astonished, and shake his head.

¹⁷Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.

¹⁷I will scatter them as with an east wind before the enemy; I will show them the back, and not the face, in the day of their calamity.

¹⁸Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»

¹⁸Then they said, Come, and let us devise devices against Jeremiah; for the law shall not perish from the priest, nor counsel from the wise, nor the word from the prophet. Come, and let us strike him with the tongue, and let us not give heed to any of his words.

¹⁹HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.

¹⁹Give heed to me, Yahweh, and listen to the voice of those who contend with me.

²⁰Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.

²⁰Shall evil be recompensed for good? for they have dug a pit for my soul. Remember how I stood before you to speak good for them, to turn away your wrath from them.

²¹Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.

²¹Therefore deliver up their children to the famine, and give them over to the power of the sword; and let their wives become childless, and widows; and let their men be slain of death, and their young men struck of the sword in battle.

²²Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.

²²Let a cry be heard from their houses, when you shall bring a troop suddenly on them; for they have dug a pit to take me, and hid snares for my feet.

²³Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.

²³Yet, Yahweh, you know all their counsel against me to kill me; don’t forgive their iniquity, neither blot out their sin from your sight; but let them be overthrown before you; deal you with them in the time of your anger.