¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

¹Job again took up his parable, and said,

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

²“As God lives, who has taken away my right, the Almighty, who has made my soul bitter.

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

³(For the length of my life is still in me, and the spirit of God is in my nostrils);

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁴surely my lips shall not speak unrighteousness, neither shall my tongue utter deceit.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁵Far be it from me that I should justify you. Until I die I will not put away my integrity from me.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁶I hold fast to my righteousness, and will not let it go. My heart shall not reproach me so long as I live.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁷“Let my enemy be as the wicked. Let him who rises up against me be as the unrighteous.

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹⁰Will he delight himself in the Almighty, and call on God at all times?

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹¹I will teach you about the hand of God. That which is with the Almighty will I not conceal.

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹²Behold, all of you have seen it yourselves; why then have you become altogether vain?

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹³“This is the portion of a wicked man with God, the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁴If his children are multiplied, it is for the sword. His offspring shall not be satisfied with bread.

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁵Those who remain of him shall be buried in death. His widows shall make no lamentation.

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁶Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁷he may prepare it, but the just shall put it on, and the innocent shall divide the silver.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁸He builds his house as the moth, as a booth which the watchman makes.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

¹⁹He lies down rich, but he shall not do so again. He opens his eyes, and he is not.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²⁰Terrors overtake him like waters. A storm steals him away in the night.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²¹The east wind carries him away, and he departs. It sweeps him out of his place.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²²For it hurls at him, and does not spare, as he flees away from his hand.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

²³Men shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.