¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Then Job answered,

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

²“Truly I know that it is so, but how can man be just with God?

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

³If he is pleased to contend with him, he can’t answer him one time in a thousand.

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁴God who is wise in heart, and mighty in strength: who has hardened himself against him, and prospered?

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁵He removes the mountains, and they don’t know it, when he overturns them in his anger.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁶He shakes the earth out of its place. Its pillars tremble.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁷He commands the sun, and it doesn’t rise, and seals up the stars.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁸He alone stretches out the heavens, and treads on the waves of the sea.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

⁹He makes the Bear, Orion, and the Pleiades, and the rooms of the south.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹⁰He does great things past finding out; yes, marvelous things without number.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹¹Behold, he goes by me, and I don’t see him. He passes on also, but I don’t perceive him.

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹²Behold, he snatches away. Who can hinder him? Who will ask him, ‘What are you doing?’

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹³“God will not withdraw his anger. The helpers of Rahab stoop under him.

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁴How much less shall I answer him, And choose my words to argue with him?

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁵Though I were righteous, yet I wouldn’t answer him. I would make supplication to my judge.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁶If I had called, and he had answered me, yet I wouldn’t believe that he listened to my voice.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁷For he breaks me with a storm, and multiplies my wounds without cause.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁸He will not allow me to catch my breath, but fills me with bitterness.

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

¹⁹If it is a matter of strength, behold, he is mighty! If of justice, ‘Who,’ says he, ‘will summon me?’

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²⁰Though I am righteous, my own mouth shall condemn me. Though I am blameless, it shall prove me perverse.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²¹I am blameless. I don’t respect myself. I despise my life.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²²“It is all the same. Therefore I say he destroys the blameless and the wicked.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²³If the scourge kills suddenly, he will mock at the trial of the innocent.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁴The earth is given into the hand of the wicked. He covers the faces of its judges. If not he, then who is it?

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁵“Now my days are swifter than a runner. They flee away, they see no good,

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁶They have passed away as the swift ships, as the eagle that swoops on the prey.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁷If I say, ‘I will forget my complaint, I will put off my sad face, and cheer up;’

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁸I am afraid of all my sorrows, I know that you will not hold me innocent.

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

²⁹I shall be condemned. Why then do I labor in vain?

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³⁰If I wash myself with snow, and cleanse my hands with lye,

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³¹yet you will plunge me in the ditch. My own clothes shall abhor me.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³²For he is not a man, as I am, that I should answer him, that we should come together in judgment.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³³There is no umpire between us, that might lay his hand on us both.

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁴Let him take his rod away from me. Let his terror not make me afraid;

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

³⁵then I would speak, and not fear him, for I am not so in myself.